Nöjesvirveln

Idag är det 40 år sedan Galenskaparna och After Shave hade premiär på sin första gemensamma revy "Skruven är lös" på Stenhammarsalen i Göteborg.  Endast fyra föreställningar var planerade, men publiken strömmade till och spelperioden fick förlängas. Allt som allt blev det 35 föreställningar i Göteborg. I "Skruven är lös" fanns det ett flertal nummer som många säkert fortfarande kommer ihåg t.ex. Claes Erikssons inledningsmonolog "I afton inställt", Jan Rippes sjungande kärleksförklaring "I min blommiga brottartrikå", och så den vansinniga sketchen "Träning av kanariefågel" med Knut Agnred förklädd till gul pippi sittandes på en pinne i en jättelik fågelbur.  Här fanns också After Shaves kvartettsång "Bara sport", en tungvrickartext på Radiosportens välbekanta signaturmelodi "Mucho gusto". Numret räknas idag som en verklig revyklassiker. "Galenskaparna och After Shave tillsammans i Stenhammarsalen i Göteborg - de

Efter den enorma framgången med "Tomas revy" 1990 var Tomas von Brömssen lite rädd för att göra en uppföljare. Det är svårt att upprepa en succé, tvåan blir sällan lika bra. Men så kom han på idén att göra två revyer på en gång, åtminstone kallade han föreställningen för "Tomas revy II & III".  Den svåra uppföljaren, revy nummer två, klarades av i första akten. Efter pausen presenterades revy nummer tre. Fiffigt! Alltihop utspelade sig i Ingemar Wibergs påhittiga scenografi som var full av tekniska lösningar, bl.a. fick Tomas sällskap av en mekanisk dockbalett som åkte upp och ner ur scengolvet.  Några av hans kända karaktärer dök upp även denna gång bl.a. dalkullan med de långa flätorna och den pratsjuke kyparen Yngve Gylling.  Som så ofta i dessa sammanhang regisserade Bo Hermansson. Sven-Eric Dahlberg var kapellmästare för ett svängigt tolvmannaband.  Trots jämförelser med Tomas första enmansshow så mottogs revyn väl av kritikerkåren: "Revyn är en höjdar

"Stig Lommer-revyn spelas bara in i augusti, så ni skall skynda er att se den, för det lär bli fullt krig om biljetterna. Den köpenhamnske nöjeskungen bjuder nämligen den allra som charmfullaste och roligaste tvåtimmarsunderhållning där det berömda danska smilat verkligen lyser" , summerade Expressens Alf Montan premiären av "Vi spelar igen" på Folkan 1952. Denna dansk-svenska uppsättning bjöd på musikaliskt lekfulla artister som Svend Asmussen och Ulrik Neumann i absolut högform.  Här fanns den originelle komikern Dirch Passer som kunde få en publik att vika sig dubbel av skratt bara genom att upplåta sin hesa stämma. Revydebutanten Meg Westergren fördärvade ingenting. Sigrid Horne Rasmussen, Sten Meurk och Guje Lagerwall fanns också med i rollistan. "Främst bland de uppträdande bör givetvis nämnas Svend Asmussen själv, som spelar, sjunger och spexar på ett sätt som saknar konkurrens åtminstone här i Norden. Som god tvåa kommer den ömsom torrolige, ömsom burle

Klangerevyn var under många år något av en institution i folkparkerna. Vintertid höll revydirektör Ragnar Klange och hans ensemble till på Folkets Hus-teatern i Stockholm och när sommaren kom drog man ut i buskarna.  1957 års revy hette "Folkets underbara resa" som givetvis anspelade på Selma Lagerlöfs saga om Nils Holgersson. Precis som vanligt hette stjärnorna i Klangerevyn Gustav Lövås och Rut Holm, två publikfavoriter som kunde konsten att locka fram de riktigt hjärtliga skratten. Vidare medverkade bl.a. Berndt Westerberg, Ester Estery och en ung Rolf Bengtson. Rune Moberg och Charles Henry hade skrivit merparten av texterna. Herbert Wahlbergs revyorkester svarade för ackompanjemanget.  "Publiken hade roligt och revyn höll god folkparksstandard i allt utom på längden. Men den blir säkert kortare och ettrigare ganska snart" , skrev Carro i Aftonbladet efter premiären i Eskilstuna Folkets Park. Expressens kritiker Caj Andersson var inte fullt lika nöjd: "Den

En timmes glad revy inne på Lisebergsteatern och därefter dans på en lövad dansbana ute i Taubelunden, det var ett koncept som slog under tre somrar på Liseberg.  Mats Ljung och Stefan Ljungqvist låg bakom idén med "Sommarskôj". Laila Westersund, Bo Maniette och musikern Lennart Palm kompletterade Ljung och Ljungqvist på scenen. Sonja Gube svarade för regi och koreografi. Här bildades det parodiska dansbandet Matz-Ztefanz med Lailaz som spelade upp till dans efter revyn. Deras inspelning av Eddie Meduzas "Evert" blev en dundersuccé med 24 veckor på Svensktoppen. "Härligt, roligt och underhållande med en gnutta nostalgi och mycket värmande buskis är Sommarskôj i ett nötskal" , menade Göteborgs-Postens recensent Tore Ljungberg. Camilla Henschel i GT: "Mats Ljung är fenomenal på att få alla med sig med sin varma, direkta humor. Stefan Ljungqvist sjunger så nostalgikårarna börjar dra längs ryggarna på 50+arna, Bo Maniette är otroligt söt som dam och Laila

Idag är det 60 år sedan revyn "Gröna Hund" hade premiär på Gröna Lund i Stockholm. Det var då Hasse Alfredson började knäppa ihop västen med gylfen i rollen som Valfrid Lindeman. Valfrid Lindeman skulle få många efterföljare under de kommande åren. "Gröna Hund" var AB Svenska Ords första revy och blev startskottet för en ny epok i svensk nöjeshistoria. Hans Alfredson och Tage Danielsson, HasseåTage, blev ett begrepp. Här gjorde jazzsångerskan Monica Zetterlund sin debut som revyartist, hennes samarbete med AB Svenska Ord blev långvarigt. När Monica tvingades avbryta sitt Gröna Hund-engagemang p g a andra åtaganden ryckte Gunwer Bergkvist och Sonya Hedenbratt in som ersättare. Revyräven Mille Schmidt fanns med, liksom Lissi Alandh, Lasse O Månsson och Muriel Ali. Kapellmästare var den skicklige jazzpianisten Gunnar Svensson, även han blev en av de viktigaste murstenarna i AB Svenska Ord. Bland de minnesvärda numren i "Gröna Hund" kan nämnas "Kalinka&qu

Sommaren 1956 skulle Drottning Elizabeth av England göra statsbesök i Stockholm. Den celebra händelsen kunde inte förbigås i en aktuell revy. Vårens Kar de Mumma-revy på Folkan fick därför titeln "Vi roar oss kungligt".  På scenen fick man möta Annalisa Ericson som lillprinsen i ljusblå uniform och med ett stort rosenfång i famnen att överlämna till drottningen. Numret skrevs av kuplettmakarna Kai Gullmar och Gösta Rybrandt och blev ett av de finaste inslagen i föreställningen. Det fanns gott om roliga och slagkraftiga nummer i den här upplagan av Kar de Mumma-revyn. Stig Järrel gjorde den geniala monologen "Lediga Ludde", han som resonerar logiskt om hur man på bästa sätt kan förkorta arbetsveckan.  Siv Ericks gjorde sin vimsiga hemmafru ur socialgrupp Mink, här med synpunkter på både monarki och republik.  Det numret som levt längst i folks medvetande är nog ändå "Den saltaste bönan i stan" framfört av Annalisa Ericson i Diors hinkhatt med titthål för en

"Galakväll" på Klarateatern var en av de många politiska revyer som gavs på 1970-talet. För merparten av texterna svarade Jan Bergquist och Hans Bendrik. Revyn handlade till stor del om framtidsvisioner, om när datorerna och robotarna tar över hela mänskligheten. Som till exempel sketchen om familjen Medelsvensk år 2000. En robotbetjänad familj, lätt handlingsförlamad, bevakad av ett ständigt öppet elektronöga.  De två revyförfattarna hade sällskap på scenen av bland andra Grynet Molvig, Helge Skoog och Claire Wikholm.  Kritiken var med några få undantag övervägande positiv. "Man skrattar gott och ofta. Åt Helge Skoog och hans unika specialitet: med världens gladaste och oskuldsfullaste leende säger han dumheter som är på en gång hisnande aningslösa och sataniska" , skrev Alf Thoor i Expressen. "Första akten är en fullträff. Alla elaka stockholmare bör se den" , ansåg Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter. Ulla-Britt Edberg i Svenska Dagbladet: "Föreställni

På annandag jul 1953 var det premiär för Dubbel-Olle Ohlssons årliga nyårsrevy på Södra Teatern i Malmö. "Södran Ohoj" hette skapelsen där revydirektören hade sällskap av bl.a. Harry Persson, Maritta Marke, Kai Gullmar och Åke Jensen. För texterna svarade den skicklige revyförfattaren Nils Bie. Till de mest slagkraftiga numren hörde Harry Perssons kuplett "Varför skola människor tjata" och Maritta Marke i en Hamlet-parodi.  "Dubbel-Olle kom traditionellt med revy på Södran på annandagen. Det är inga överord om man påstår att detta var hans bästa insats under åren. Nils Bie hade som vanligt stått för huvuddelen av författarverksamheten och med den äran. Han har en välgörande förmåga att inte falla in i slentrian" , skrev Lennart Rehnstam i Expressen. Sonja Fredgardh i Skånska Dagbladet: "... de kockar som lagat till revybrygden på Södran har tydligen samsats så väl om sin uppgift att det blivit inte en annandagssoppa utan en riktigt smaklig cocktail, s

I november 1990 presenterade Peter Flack "Hjalmars jubileumsrevy" på Nya Parkteatern i Örebro. Exakt vad som jubilerades var lite oklart. Hjalmar från Viby gav en invecklad förklaring, det hade med Hjalmars ålder att göra, hur länge han varit gift med sin Hilda, i någon mån hur många revyer han spelat och att hans bil gått igenom besiktningen på tredje försöket...  Peter Flacks årliga Örebrorevy hade vid det här laget blivit en riksangelägenhet och med cirka 80 000 sålda biljetter slog jubileumsrevyn alla tidigare publikrekord. Revyprimadonnor var Gunilla Åkesson och Meta Roos. Bengt Peters svarade för scenografi och Marie Kühler för koreografi.  Här parodierades "Indiana Jones", "Dame Edna" och dejtingprogrammet "Vem tar vem". Man raljerade över det blågula fiaskot i fotbolls-VM, Meta Roos sjöng jazz så att nackhåren reste sig av välbehag och Gunilla Åkesson dök upp som Leila K.  Finalnumret "En vit vinter" med snöfall över scenen var

"Egentligen är det alldeles onödigt att kritisera revyerna på Scala, ty de blir i alla fall succéer och går sina 200 gånger. Det är rätt egendomligt, ty många av de anrättningar som serverats på denna lilla scen har varit lite si och så" , konstaterade signaturen Esset i Svenska Dagbladet med uppgift att recensera 1948-49 års "Revue à la carte". På scenen fanns bl.a. huskomikern Lasse Krantz (dunderförkyld vid premiären), primadonnan Sylva Åkesson, komikerparet Gus & Holger, debutanten Lizzy Stein, Artur Rolén, Carl-Axel Elfving och Eric Gustafsson. Men de annars så slipade revyförfattarna Nils Perne och Sven Paddock hade inte lyckats förse sina artister med tillräckligt slagkraftiga texter den här gången. Kritikerna ansåg att revyn var en flopp. Esset i SvD fortsätter sin recension: "Höstens à la carte, som serverades på fredagskvällen, har sina förtjänster, men också sina fel. Den är inte fullt så spelglatt rolig och uppsluppen till sitt humör som man had

I år fyller Göteborgs stad 400 år men på grund av rådande omständigheter är den stora jubileumsfesten uppskjuten till 2023, först då räknar man med att göteborgare och tillresta besökare äntligen ska få fira tillsammans. När staden fyllde 350 år 1971 firade man med pompa och ståt. Lisebergsteaterns bidrag till jubileumsåret hette "Hjärtat i Götet", en revy av Hagge Geigert. Första akten var en ren hyllning till Göteborg med Sten-Åke Cederhök som stadens store son Kal. Andra akten var mer traditionell nummerrevy utan röd tråd.  Sten-Åke hade mycket att göra i revyn, han uppenbarade sig bland annat som Sonya Hedenbratt, Karl XII och som Åke Söderqvist i en svidande parodi på dennes matlagningsprogram i televisionen.  Brita Borg var revyns primadonna, skönsjungande och vacker. Hennes bästa nummer "Man råkar vara kvinna" var en känga mot Carin Mannheimer och hennes kvinnoideal.  Georg Adelly gestaltade Göteborgs grundare Gustaf II Adolf och dök även upp som Ola Nordman.

Våren 1955 övertog de båda Casinoherrarna Gösta Bernhard och Stig Bergendorff den gamla Blancheteatern vid Västra Trädgårdsgatan i Stockholm. Första programmet för de nya teatercheferna blev en revy betitlad "Mellan vänner".  I ensemblen fanns välbekanta artister som Arne Källerud, Georg Adelly, Hans Lindgren, Katie Rolfsen, Gösta Krantz, Irene Söderblom, Berit Hedenö, de tre skönsjungande systrarna Rosenblom samt Gösta Bernhard själv. Det skojades om ämnen som t ex Radiotjänst, tunnelbanan, Ingrid Bergman och Rosellini. Katie Rolfsen gjorde en allvarsam monolog om en aktris på dekis, gammal och alkoholiserad men med outtömlig speliver. Publikfavoriten Georg Adelly gjorde ett av sina fina pantomimnummer. Någon kanske fortfarande minns Gösta Bernhard som medaljong mellan två kvinnobröst sjungandes revyns ledmotiv "Mellan vänner". "Denna lilla medaljong har fått en plats som ni vill hugga, mitt emellan en balkong som skjuter fram och kastar skugga. Missunnsamt fö

Hösten 1981 tog showgruppen Dizzie Tunes norsk nacksving på den svenska publiken med "Memories of Music". Revyn hade sin urpremiär i Tønsberg sommaren 1979 där den spelades 46 gånger för utsålda hus. 1980 var det dags för premiär på Chat Noir i Oslo. Nu var föreställningen delvis omarbetad och helt färdig och det blev en jättesuccé med 235 utsålda föreställningar. När Dizzie Tunes kom till Stockholm i sällskap med Grethe Kausland och Benny Borg blev det ett skrattfyrverkeri av sällan skådat slag. Magnus Härenstam hade översatt de norska lustigheterna till svenska. "Memories of Music" var en rundtur genom musikens värld, från sekelskiftet och framåt. Genom snabba kostymbyten fick publiken möta greve Danilo från "Glada Änkan", Duke Ellington, Glenn Miller, 50-talsrockare med brylkräm, Judy Garland, Sven-Bertil Taube, Rod Stewart och många fler. Det var musikaliska parodier i högt tempo.  "Frågan är om inte den här revyn är ännu bättre än den förra. Då f

"Mitt vänliga fönster" kallade Karl Gerhard sin sommarrevy på Folkan i Stockholm 1934. Revyn var knappast så vänlig som titeln ville göra gällande. Revyförfattaren hade vässat sin penna och hans piska åstadkom säkert ett och annat rapp som träffade salongen.  Som vanligt hade Karl Gerhard försett sig själv med en rad ordrika kupletter där "Kungliga Johansson" och "Hallelujavisan" hör till de mest minnesvärda. Den sistnämnda väckte protester från religiösa kretsar. Här framförde primadonnan Zarah Leander "I skuggan av en stövel", en sång som Karl Gerhard skrev om judeförföljelsen, utan att med ett enda ord nämna Tyskland. Två år senare skulle Zarah bli nazitysklands mest populära artist.  I revyensemblen fanns bl.a. paret Calle och Emy Hagman, de komiska herrarna Eric Abrahamsson och Eric Gustafson, den steppande sångcharmören Gustaf Wally och krumeluren Wiktor "Kulörten" Andersson.  Gruppen The 5 Kentucky Singers, fem färgade gentlemen

Se även: Malmö Stadsteaters repertoar spelåret 1948-49 Kungl. Dramatiska Teaterns repertoar 1986-87

Under några somrar på 1950-talet kunde stockholmarna glädjas åt den danska revykungen Stig Lommer som gästspelade på Folkan. Han gjorde sitt första intåg sommaren 1951 med revyn "Så går karusellen". Föreställningen var uppbyggd kring Svend Asmussen och hans orkester plus Ulrik Neumann. Vidare medverkade komikern Dirch Passer och schlagervulkanen June Richmond. Några svenska krafter - Eva Dahlbeck, Bengt Ekelund och Ullacarin Rydén - kompletterade danskarna. Försvenskningen av den danska revyn hade gjorts av Cello, Gösta Rybrandt, Sven Gustafsson och Sixten Ahrenberg.  "Det är mycket länge sedan Stockholm fick se en så rolig, artistisk och kultiverad revy som Stig Lommers Så går karusellen på det återuppståndna Folkan. Alla texter var väl inte lyckade och mången muntration riktade sig knappast till den ärbara publiksmaken, men alltsammans serverades med en skicklighet, fart och elegans, som uppenbarligen hade sin botten i en särdeles yrkeskunnig regi" , skrev signatu

På Maximteatern vid Karlaplan inleddes det nya millenniet med en återblick över 1900-talets svenska revyhistoria. Peter Flack och regissören Lars Amble hade sammanställt en revykavalkad med klassiska nummer signerade Karl Gerhard, HasseåTage, Povel Ramel, Carl Z, Beppe Wolgers med flera. På scenen fanns veteranerna Birgitta Andersson, Björn Gustafson och Lena Nyman tillsammans med de yngre stjärnskotten Reuben Sallmander och Sussie Eriksson. Att försöka återuppliva gamla klassiker som många har ett kärt förhållande till är givetvis svårt. Kritikerna var reserverade. Några individuella prestationer rosades, men i övrigt var recensionerna ganska ljumma: "Skickliga komiker som Birgitta Andersson, Lena Nyman och Björn Gustafson. I revynummer av 1900-talets bästa svenskar. Kan väl bara bli kul? Nej. Det här känns mer som en kväll på museum" , skrev Jens Peterson i Aftonbladet och delade ut betyget två plus. "Inga strålande tider på Maxim"  var Expressens rubrik, Anders B

Sven Paddocks och Nils Pernes revy på Scalateatern 1949-50 presenterade populära artister som Artur Rolén, Gus & Holger, Git Gay, Carl-Axel Elfving, Bullan Weijden m.fl.  Som så ofta på Scala var revyn uppbyggd kring Lasse Krantz entréer. Den här gången gjorde han succé som dalmasen Pung-Anders från Siljansnäs, som husmorsgymnast och som en magnifik Zarah Leander.  Revyn hade döpts till "Vi skrattar igen", kritikerna ställde sig frågande till den titeln. "Vi skrattar igen heter den nya revyn på Scala, en farlig - och kanske självironisk? - titel med tanke på teaterns mycket molokna premiär förra hösten. Den gången stuvade man raskt och väsentligt om det hela och fick snart fram en succérik långkörare. Tyvärr måste det nog stuvas om den här gången också. Skrattar bäst som skrattar sist" , skrev Peo i Aftonbladet. Esset i SvD: "Man satt under första akten av Scalarevyn Vi skrattar igen och undrade - när kommer det stora utlösande skrattet? Det kanske kommer i