"Hjärtat i Götet", Lisebergsteatern 1971


I år fyller Göteborgs stad 400 år men på grund av rådande omständigheter är den stora jubileumsfesten uppskjuten till 2023, först då räknar man med att göteborgare och tillresta besökare äntligen ska få fira tillsammans.
När staden fyllde 350 år 1971 firade man med pompa och ståt. Lisebergsteaterns bidrag till jubileumsåret hette "Hjärtat i Götet", en revy av Hagge Geigert.
Första akten var en ren hyllning till Göteborg med Sten-Åke Cederhök som stadens store son Kal. Andra akten var mer traditionell nummerrevy utan röd tråd. 
Sten-Åke hade mycket att göra i revyn, han uppenbarade sig bland annat som Sonya Hedenbratt, Karl XII och som Åke Söderqvist i en svidande parodi på dennes matlagningsprogram i televisionen. 
Brita Borg var revyns primadonna, skönsjungande och vacker. Hennes bästa nummer "Man råkar vara kvinna" var en känga mot Carin Mannheimer och hennes kvinnoideal. 
Georg Adelly gestaltade Göteborgs grundare Gustaf II Adolf och dök även upp som Ola Nordman.
Eva Rydberg sprattlade och grimaserade på välkänt manér, som allra bäst i en träffsäker imitation av Siw Malmkvist. 
Annars var det Hans Wahlgren som i vanlig ordning fått de flesta kändisparodierna och imitationerna på sin lott. Den här gången avverkade han Olof Palme, Lars Orup, Jan Sparring, Clabbe af Geijerstam och Lasse Berghagen.

Stjärnor hos Hagge - Brita Borg och Sten-Åke Cederhök

Som så ofta i fallet Hagge var recensionerna blandade, åsikterna om huruvida revyn var bra eller dålig gick isär: "Om det är för att Hagge Geigert ansträngt sig särskilt i år för att bättra på den göteborgska jubileumsglädjen eller orsaken är en annan - hans nyårsrevy på Lisebergsteatern är i alla fall hans bästa hittills", fastslog Åke Perlström i G-P.
Bengt Melin i Aftonbladet saknade den politiska och samhällskritiska Hagge: "Hagges revy 1971 är tämligen tam och tandlös. Men innehåller tillräckligt mycket roligheter för att publiken ska bli nöjd och fylla Lisebergsteatern en tid framöver."
Karl-Henrik Karlsson i Expressen: "Hjärtat i Götet sätter hygglig spelfart redan från början. Tempot håller rakt genom hela revyn. De svaga numren hinner inte förorsaka några djupa svackor."
Sven Malm i SvD: "Det har också blivit mycket av lokalrevy, i stort sett fri från politik även om Hagge inte kunnat undvara statsministerparet Palme. Men särskilt rolig är den inte. Huvudingredienserna är parodier och imitationer samt en ordentlig skopa könshumor. Det verkar litet av idétorka när man bygger ett program på sådana saker."
Mest pressrosor fick Sten-Åke Cederhök: "Det är Kal - Sten-Åke Cederhök som dominerar och ger tillställningen den äkta, avspända göteborgska tonen. Han är en oerhörd tillgång, denne rutinerade vältextande artist med sin gamla förankring i hederlig buskis från Haga, förädlad som gammalt vin av mustig årgång", skrev Uno Asplud i Handelstidningen.
Lars Wenander i Arbetet: "Brita Borg gör allt hon ska med bravur, men hon har fått förvånansvärt lite att göra och framför allt har hennes komiska talang inte alls utnyttjats av Geigert. Nu blir det Eva Rydberg som svarar för det mesta och bästa på spinnsidan. Man kan liksom förra året konstatera att hon är mycket mångsidig."
Roger Läth i Hallandsposten: "Mycket har sagts om de medverkande och det är ingen tillfällighet. Den här revyn lever framför allt på deras härliga spelhumör och föreställningens rappa tempo. De döda punkterna är mycket lätträknade."


En som ogillade revyn var skådespelaren Sven Wollter som länge haft ett horn i sidan till Hagge. Wollter såg revyn och blev så upprörd att han polisanmälde Hagge för förföljelse av folkgrupp.  Orsaken var ett skämt om att polisen i Kortedala kallade sina batonger för "finska pinnar". Det hela ledde till en direktsänd debatt mellan Geigert och Wollter i teves "Kvällsöppet", ett möte där smockan hängde i luften.
"Du vet mycket väl att jag inte har såna åsikter som du försöker pracka på mig", sa Hagge till Wollter.
"Jo, alla tänkbara fördomar kan man plocka ur din revy", svarade Wollter.
"Hjärtat i Götet" blev Hagges dittills största publiksuccé. Till de 114 föreställningarna kom cirka 51 000 personer. Det betydde att Lisebergsteatern var fullsatt till sista ridåfallet.


Se även:

Kommentarer

  1. Har (eller hade) svårt för Sven Wollter pga hans åsikter så lååångt till vänster. Men en duktig yrkesman var han.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också svårt att förstå hans politiska åsikter och den enorma beundran han hyste för Stalin. Men visst var han en skicklig skådespelare.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ulf Elfving och bapelsinen

"Sound of Music", Folkan 1982-83

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp