B & B-revyn "Mellan vänner", Blancheteatern 1955


Våren 1955 övertog de båda Casinoherrarna Gösta Bernhard och Stig Bergendorff den gamla Blancheteatern vid Västra Trädgårdsgatan i Stockholm. Första programmet för de nya teatercheferna blev en revy betitlad "Mellan vänner". 
I ensemblen fanns välbekanta artister som Arne Källerud, Georg Adelly, Hans Lindgren, Katie Rolfsen, Gösta Krantz, Irene Söderblom, Berit Hedenö, de tre skönsjungande systrarna Rosenblom samt Gösta Bernhard själv.
Det skojades om ämnen som t ex Radiotjänst, tunnelbanan, Ingrid Bergman och Rosellini. Katie Rolfsen gjorde en allvarsam monolog om en aktris på dekis, gammal och alkoholiserad men med outtömlig speliver. Publikfavoriten Georg Adelly gjorde ett av sina fina pantomimnummer. Någon kanske fortfarande minns Gösta Bernhard som medaljong mellan två kvinnobröst sjungandes revyns ledmotiv "Mellan vänner".


"Denna lilla medaljong har fått en plats som ni vill hugga,
mitt emellan en balkong som skjuter fram och kastar skugga.
Missunnsamt följs man av blickarna där
när man som jag sitter här."

Om ovan citerade nummer skrev Urban Stenström i Svenska Dagbladet: "Gösta Bernhards triumf i första akten var hans framträdande som medaljongporträtt i ett ofantligt dekolletage som bredde ut sig över hela scenen. Hans stillsamt vällustiga ögonkast hit och dit i urringningen från den förträffliga utsiktsplatsen var verkligen en syn."
Recensionerna i övrigt var positiva om än inte översvallande. Signaturen PGP i Aftonbladet skrev: "Gösta Bernhard har en tungviktscharm som han sköter väl, hans marinlotta hade några bedårande tonfall och ögonkast, och om hans Brudens far var sentimental till takdroppets gräns, så var hans lilla scen som Karin Juel i radio i stället så mycket trösterikare, och hans visa Glad för det lilla var ett litet fynd."
Ebbe Linde i Dagens Nyheter: "Katie Rolfsen var bäst förstås, för gammal är äldst, detta inte sagt som någon förolämpning. Det är fantastiskt vilken rutin hon har och vilket glittrande humör i det enklaste nummer; där behövdes knappast någon föresats hos publiken att till varje pris ha roligt; i sitt fullständiga nonchalerande av vanliga kvinnliga spelregler är hon en sorts andens seger över materien."
Staffan Tjerneld i Expressen: "En utomordentligt bra första akt men en svag andra, där har man kontentan av Bernhard - Bergendorffs första framträdande på Blanche. Men det är en kultiverad revy spelad med gott humör."


Se även:

Kommentarer

  1. En del av dessa herrar tyckte man var roliga under 60-talet när de framträdde i TV.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, dom hade sin crazystil dom där Casinoartisterna.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ulf Elfving och bapelsinen

"Sound of Music", Folkan 1982-83

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp