Tusenkonstnären Lars Amble

-
Lars Amble föddes i en teaterfamilj, son till regissören Leif Amble-Næss och aktrisen Maritta Marke. Yrkesvalet föll sig således ganska naturligt för Lars. Som 17-åring prövade han in till Dramatens elevskola. Den gången gick det åt skogen. Men Amble lät sig inte avskräckas. Han gick istället till Calle Flygares teaterskola och blev därefter engagerad till Riksteatern. När han några år senare sökte till Dramaten igen blev han antagen.

Lars Amble (1939-2015)

Efter några år som skådespelare på Dramaten sökte han sig under 1970-talet till privatteatrarna. Riksbekant blev han som så många andra genom TV. I dramat "Utvisningen" spelade han en chilensk förhörsledare så övertygande att varenda TV-tittare blev rasande. 
Arroganta och kallsinniga sadister och försupna karriärister blev hans rollfack. På film debuterade han som en ung, stryktäck lymmel i Olle Hellboms "Raggare". "Firmafesten", "Den enfaldige mördaren", "Göta Kanal", "Två killar och en tjej" och "Skenbart" är några andra exempel på filmer där Lars Amble medverkat. 
Sin image som skurk lättade han upp med att göra reklamfilmer för Fazer choklad. I dem proppade han munnen full med choklad för att slippa bjuda en bekant. I verkligheten avskydde han choklad och hade en hink bredvid sig under inspelningen där han kunde spotta ut godiset.
På Maximteatern vid Karlaplan firade Amble sina kanske största triumfer som regissör. Det började med musikalen "Sugar" med trion Lill Lindfors, Magnus Härenstam och Brasse Brännström. Revymusikalen "Skål" skrev han själv manus till, Anders Berglund svarade för musiken.
"Omaka par", "Arsenik och gamla spetsar" och "Rakt ner i fickan" var några andra framgångsrika uppsättningar regisserade av Lars Amble.
På 1990-talet återvände han till Dramaten där han bland annat regisserade "En handelsresandes död" och "Tartuffe", båda med Jarl Kulle i huvudrollen.
Under många år fanns Lars Amble alltid med på ett eller flera hörn i svenskt nöjesliv Han var en tusenkonstnär som behärskade hela spektrat, från tung dramatik till glad revy.

Se även:
"Skål", Maximteatern 1985-87
"Tartuffe", Dramaten 1991

Kommentarer

  1. Tony27 juni 2023 kl. 07:34

    Minns ju att han kunde spelar väldigt osympatiska rollfigurer. Reklamfilmen var ju lite annorlunda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nöjesvirveln27 juni 2023 kl. 20:16

      Mm, han var bra på att göra obehagliga typer.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ulf Elfving och bapelsinen

-
Bild
Radioprataren Ulf Elfving fyller 80 år idag och det kan vara på sin plats att uppmärksamma hans mest populära radioprogram "Upp till tretton". Programmet kan närmast beskrivas som ett "Ring så spelar vi" för barn. Här fick barnen ringa in och snacka med programledare Elfving, svara på en tävlingsfråga och få en önskelåt spelad. Svarade man rätt fick man en eller flera grammofonskivor i vinst. "Upp till tretton" hade premiär 1970 och blev en långkörare. Cirka 5 300 telefonsamtal senare lade Elfving på luren, sista programmet sändes 1992. I det sista programmet gjorde Ulf Elfving en kupp. Alla tävlanden fick storchanspris, det vill säga fem LP-skivor. De som hade syskon fick en extra skiva. De barn som inte kunde svaren fick generösa ledtrådar för att kunna svara rätt på frågan. Den kuppen kostade Sveriges Radio ca 8 000 kronor i skivkostnader. Ulf Elfving 80 år idag. Det blev många minnesvärda samtal från snacksaliga och impulsiva barn under de 22 åren som
Läs mer

"Sound of Music", Folkan 1982-83

-
Bild
Rodgers och Hammersteins "Sound of Music" är en av 1900-talets största musikalsuccéer. Den hade urpremiär på Broadway 1959 där den spelades 1 443 gånger. I London gick den sex och ett halvt år i sträck. 1965 kom den flerfaldigt Oscarsbelönade filmversionen med Julie Andrews i den kvinnliga huvudrollen.  Förväntningarna var således stora när "Sound of Music" äntligen fick sin Stockholmspremiär på Folkan hösten 1982. Det var en jättesatsning med ett 70-tal personer engagerade varav 35 på scenen. Men teaterchefen Olle Kinch kunde känna sig lugn då merparten av föreställningarna var utsålda redan före premiären. Handlingen torde vara bekant för de flesta: Den okynniga klosternovisen Maria skickas som guvernant för sju barn hos en kapten som är änkling och heter von Trapp. Barnen är militäriskt drillade, benhård disciplin gäller. Men i och med Marias ankomst kommer sång, dans och lek in i det glädjelösa hemmet.  Efter hand uppstår tycke, inte bara mellan Maria och barnen
Läs mer

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp

-
Bild
Jo, visst fanns det en vägförvaltning i Skultorp. Den blev rikskänd tack vare sketchen "Sjukkassan" som Sten-Åke Cederhök och Rulle Lövgren gjorde sådan succé med i tv-serien "Låt hjärtat va me" 1969. Sketchen handlar om hur Sten-Åke ringer till sjukkassan för att sjukskriva sig men möts av en automatisk telefonsvarare. Han ringer upp igen men hamnar istället hos vägförvaltningen i Skultorp där han möts av en mycket västgötsk telefonsvararröst: "Detta är vägförvaltninga i Skultôrp. Jour... jour... ja, han som har hand  om´et..."  Sketchen skrevs till en Skaraborgsrevy i slutet av 1950-talet. Upphovsmannen hette Curt Dahlin och var revypappa i Skövde men Rulle Lövgren var med under sketchens tillkomst.  Automatiska telefonsvarare var ett nytt påfund och man ringde runt till olika ställen för att hitta inspiration. Poängen kom när man ringde till vägförvaltningen i Skultorp där man hittade den verkliga förebilden till telefonsvararrösten. Vederbörande ku
Läs mer