"Nya kvasten", Folkteatern i Göteborg 1978

Efter succén med den första revyn "Kvasten" var förväntningarna skyhöga när det var dags för uppföljaren "Nya kvasten" på Folkteatern i Göteborg. Det stod klart att det inte rörde sig om någon billig efterapning. Kent Andersson och Bengt Bratt hade snickrat ihop en helgjuten, homogen och folklig revy som gisslade det fallfärdiga folkhemmet. Det var en föreställning fylld av bitterljuv göteborgshumor, allvar och träffsäker satir.

Revyn tog avstamp i historiska kontraster. I det inledande numret "Skördetid 1958" stod en förgylld Volvo i centrum. Ensemblen dansade runt den glänsande bilen i en tid då framtidstron var stark och Tage Erlander hyllades. Så övergick tablån i 1970-talet och på scenen stod en nerskrotad bil för att symbolisera ett Sverige i kris. I sketchen "Akuten" förvandlades landet till en kaotisk akutmottagning med tre galna läkare - i form av politikerna Fälldin, Bohman och Ullsten - som desperat försöker lappa ihop patienterna med olika hästkurer.

I andra akten blickade man tillbaka på hyresstrejken i Olskroken 1937. Numret berättade om hur hyresgäströrelsen gått från att vara en stridbar kamporganisation till en pamporganisation. Detta övergick i en av revyns absoluta höjdpunkter: Kent Andersson i en monolog där han auktionerade ut ett gammal proletärflyttlass med nött vardagslump. Allt gick under klubban - utom solidariteten och den röda fanan.

"Nya kvasten" spelades fram av en stark och teaterkunnig ensemble under Lennart Hjulströms fasta regi. Musikern Lars-Eric Brossner och koreografen Ferro Veres lyfte revynumren till en hög konstnärlig nivå.

I den stora ensemblen kan nämnas bl.a. Tord Peterson som gjorde formidabel succé i sina olika rolltolkningar. De två varvsarbetarna Arne Augustsson och Bernt Andersson från Eriksbergsamatörerna, gick bokstavligen med kvasten över scenen. Deras korta, pregnanta dialoger gav en blixtbelysning av det överhängande hotet om varvskris och arbetslöshet. Gunilla Nyroos, Ulf Qvarsebo, Inga Ålenius och Carl-Ivar Nilsson var några andra välkända namn i rollistan.

Mottagandet i pressen var överlag mycket varmt: "Åk till Göteborg, om ni är intresserade av teater och vill befästa er tro på revy och satir som samhällsnyttiga teatergenrer. Åk till Göteborg och upplev hur gammelvänstern förmår hantera sin besvikelse. På Folkan i Göteborg demonstreras den förmågan i revyn Nya kvasten av Kent Andersson och Bengt Bratt. Det är både uppbyggligt och roligt. Jag letar i minnet efter någon revy som lika kvickt och träffsäkert fångat dagens och gårdagens stämningar i det fallfärdiga folkhemmet och jag finner - ingen", skrev Hans Ingvar Hanson i SvD.

Per-Arne Tjäder i Arbetet tyckte inte att revyn höll måttet: "Revyn är som måsens glidflykt. Den svävar högt, slår sig ner här och där. Nya kvasten är ojämn och jag tycker den har för mycket av flack översikt. Det är inte utan att man saknar lite hårdare tag."

Sune Örnberg i G-P: "Gunilla Nyroos har en tänkvärd scen som Svea Ranstad, flickan som vill göra affärer med sina naturtillgångar. Medan hon funderar över de skyddsåtgärder hon måste vidta, målar hon en vision av kärnkraftsamhällets polisstat. Det är överhuvud taget en givande revy detta."

Bo Lundin i GT: "När revyn är som bäst är den ovanligt bra. Kent Anderssons och Bengt Bratts texter har litterära kvaliteter långt över det normala i revysammanhang."

Bengt Jahnsson i DN: "Folkteatern har med sina kvastar uppenbarligen skapat en ny folklig revyform. Den stöter inte ifrån med gemenheter och lyckas därför bita effektivare. Dess känslor är äkta utan sentimentalitet. Dess hjärta slår för vänstern, tryggt och starkt men utan neurotiska överslag. Därför når den ut till en bred arbetarpublik som förut i Göteborg bara haft reaktionära revyer och krogshower att tillgå."

Se även:

"Kvasten", Folkteatern 1976-77

"I aftonstjärnans tid" 2001-02