"Råttfällan", Blancheteatern 1958
.jpeg)
Våren 1958 darrade Stockholms teaterluft av förväntan inför en av säsongens mest spännande premiärer. Efter en tid av skiftande öden på Blancheteatern där man precis spelat opera av Benjamin Britten var det fredagen 16 maj premiär för Agatha Christies Londonsuccé "Råttfällan". Pjäsen hade vid denna tidpunkt redan slagit rekord som sexårig långkörare i den brittiska huvudstaden.
Handlingen utspelar sig på ett engelskt pensionat där gästerna snabbt blir isolerade av en våldsam snöstorm samtidigt som nyheten om ett brutalt mord i grannskapet blir känt. Ganska snart står det klart för alla inblandade att mördaren finns mitt ibland dem. Det är en raffinerad thriller där alla misstänker alla.
.jpeg)
Ruth Kasdan och Gunnar Hellström spelade de två bärande rollerna och vidare medverkade bl.a. Gösta Prüzelius, Bengt Virdestam och Linnéa Hillberg. Regissören Börje Mellvig som även låg bakom den eleganta översättningen fick den spännande historien att blomma ut till fulländning där allt klaffade perfekt.
"Råttfällan" bjöd kritikerna på en blandad upplevelse: "Då skall först konstateras att pjäsen i original nog är åtskilligt bättre än på svenska, där dialogen låter färglös och stel, med en och annan direkt groda. Och därtill nog smartare än Blancheteaterns giv, som knappast verkade tillbörligt inkörd vid premiären. Största histrioniska njutningen beredde Linnéa Hillberg den stund det varade", skrev Ebbe Linde i Dagens Nyheter.
A. Gunnar Bergman i Arbetet: "Och så var det då Bengt Virdestam. Att göra en av Englands arga unga män med en så avväpnande ohängdhet var inte galenskap i kvadrat utan minst åttakantigt artistiskt frimureri. Får den killen roller framöver blir han en sputnik på teaterhimlen. Nog ordat! Vi kan tycka mer eller mindre bra om själva arten, vara rätt ointresserade för deckare över huvud. Men vi måste också erkänna att när man bjuder på en sån här föreställning - ja, då är vi fångade i råttfällan."
M.H. i Svenska Dagbladet: "Men i stort sett finns bara gott att säga om föreställningen - att publiken fallit i grubbel märktes väl under mellanakten. Och rollbesättningen kunde väl knappast ha varit bättre med något högre betyg på kvinnosidan, där Linnéa Hillberg spelade en perfekt engelsk satkärring, Ruth Kasdan en förtjusande ung dam med dunkelt förflutet och Fylliga Zadig, något spänt, ytterligare en förtjusande ung dam med ett om möjligt ännu dunklare dito - tills allt började klarna förstås."
Ivar Harrie i Expressen: "Publiken hölls i oavbruten spänning, och spelets slut blev en överraskning. De två timmar det tar att se denna mönsteruppvisning av den stränga deckargenren på teatern är väl använda timmar, även en kväll i maj."
.jpeg)
Kommentarer
Skicka en kommentar