"Me and my girl", Nöjesteatern 1991-92

När Nöjesteatern i Helsingborg satsade på den glada 1930-talsmusikalen "Me and my girl" blev det en publiksuccé av stora mått. Biljetterna gick åt som smör i solsken och kritikerna var rörande överens: det var en ren uppvisning i hur man åstadkom en succé.

Trycket var så enormt att föreställningen förlängdes med ett helt år och rullade vidare på gästspel i Lund, Malmö och Jönköping.

"Me and my girl" skapades av kompositören Noel Gay tillsammans med textförfattarna Douglas Furber och L. Arthur Rose. Originaluppsättningen hade premiär i London 1937 och blev en braksuccé som till och med den engelska kungafamiljen älskade. 

I Sverige blev den starkt förknippad med Nils Poppe som arbetade om den till "Lorden från gränden" och presenterade den på Södran i Stockholm 1947. Poppe gjorde huvudrollen som kanonfotografen Bill Snibson hela 1 040 gånger under sin karriär.

Nöjesteaterns version byggde på den stora Londonrevivalen från 1985, där Noel Gays son omarbetade musikalen och lade till fler kända låtar bl.a. "Leaning on the lamppost".

Historien utspelar sig i 1930-talets England och kretsar kring den fattige Bill Snibson, som till allas förvåning ärver en adelstitel och ett enormt gods. Han kastas direkt in i överklassens strikta värld, men vägrar att lämna sin stora kärlek Sally från de fattiga kvarteren i Lambeth. 

Nöjesteatern bjöd på en sprudlande föreställning i regi och koreografi av Gordon Marsh. Med närmare 40 artister på scenen serverades publiken två och en halv timmes ren och skär glädje.

Föreställningen bars fram av fantastiska skådespelarinsatser. Anders Aldgård gjorde sitt livs roll som Bill. Kajsa Ernst var enastående som Sally. Ulla Sallert glänste som den strikta hertiginnan. Stig Grybe roade publiken kungligt som adelsmannen Sir John. Revyräven Hasse Jakobsson firade komiska triumfer som den tillknäppte advokaten Parchester.

"För några år sedan misslyckades Intiman i Stockholm skändligen med sin version av Londonmusikalen Me and my girl. Det är nästan genant att Nöjesteatern i Helsingborg nu kommer här och visar hur Stockholmsteatern borde ha gjort", skrev Jan Richter i Sydsvenskan.

Anders Björkman i Expressen: "Charmant, roligt och mycket hög stämning i salongen."

Lasse Andersson i Helsingborgs Dagblad: "Intressant är inte bara att en svensk landsortsteater som helt lever på biljettintäkter kan sätta upp en sån här jätteföreställning, bra nära sin londonska förlaga på en primitiv scen. Minst lika uppseendeväckande är att Aldgård till stor del av egen kraft nu har lärt sig så mycket entertaining att han föreställningen igenom kan vara scengolvets ojämförliga dominant."

Eva Thelander i Nordvästra Skånes Tidningar: "Det här är en alldeles förträfflig uppsättning, musikaliskt såväl som vokalt och spelmässigt... Anders Aldgård är ju också en säker aktör som verksamt förvaltar de humoristiska situationerna. Han står för en oändlig rad pärlor..."

Tony Kaplan i Arbetet: "Resultatet är en av de bästa och roligaste musical-shower som skådats i Sydsverige; kvickt och vitsigt översatt - oemotståndligt framförd. Både i de många välbekanta sångerna och i det livliga spelet. Skånsk underhållning av allra bästa märke alltså (här har många proffs mycket att lära).

Se även:

"My fair lady", Nöjesteatern 1995-96

Stig Grybe - en allvarsam humorist!