Anders Börje - en riktig bohem!
"Det kom en gång en lycklig man i en blomsterhandel in..."
Det var 1942 som 22-årige Anders Börje slog igenom med "Två små röda rosor". Schlagern blev en riktig landsplåga och skivan såldes i cirka 80 000 exemplar.
Under hela 1940-talet framträdde Anders Börje som en glad schlagersångare. "Mera bruk i baljan boys", "Sunnanvindsvalsen" och "Sommar, sommar, sommar" är några av de många titlar han sjöng in.
Egentligen hade han tänkt sig att bli skådespelare. Han studerade vid Gösta Terserus teaterskola men tog samtidigt sånglektioner hos Nicolai Gedda. Det blev en del skådespeleri utöver sången, talroller hos Riksteatern och revyengagemang på Casino. Han medverkade som filmskådespelare i bl.a. "Främmande hamn", "Janne Vängmans bravader" och "Smeder på luffen".
Anders Börje (1920-82)
Med tiden blev Anders Börje en av våra mesta och bästa vissångare. Han tolkade gärna nationalskalder som Ferlin, Bellman, Sjöberg och Taube, ja över huvud taget all vislitteratur som han ansåg vara värd att lyfta fram.
Anders Börje var även en skicklig gitarrist och tonsättare. En av hans mer kända kompositioner är "Då väntar jag vid vägarna" med text av Rune Lindström.
Visan kom till när han och Rune Lindström hade en glad kväll på krogen. Notan blev alldeles för dyr. Rune skrev då sitt poem på matsedeln samtidigt som Anders skrev en passande melodi. Så åkte de båda herrarna till ett musikförlag och sålde sitt opus för 150 kronor, för att sedan återvända till krogen och betala notan.
Anders Börje levde minst sagt ett riktigt bohemliv. Han tjänade stora pengar under sin storhetstid men han saknade sinne för ekonomi och kunde aldrig behålla några slantar. Han fuskade med sig själv och sitt fysiska välbefinnande så pass rejält att han periodvis inte ens kunde stava till tillvaro och fotfäste. I perioder var han bostadslös och ägde i stort sett bara kläderna han bar på kroppen.
När han dog var han, trots insikten om sin förestående död, febrilt sysselsatt med en LP med egna tolkningar av Carl Michael Bellman. Anders Börje hann aldrig slutföra projektet, han avled med näsan mitt i jobbet, och ett mer hedersamt frånfälle kunde han knappast ha regisserat ens själv.
Se även:
Kommentarer
Skicka en kommentar