John Botvid blev "Botte" med hela svenska folket!

John Botvid var en lustig krumelur i många gamla svenska långfilmer. "Botte" blev hans smeknamn efter en av hans bevingade repliker i den utskällda pilsnerfilmen "Pensionat Paradiset" 1937. 

Julia Caesar undrade vart en viss hotellvaktmästare tagit vägen? "Han har gått bott" svarade Botvid med sin nasala röst. 

John Botvid hann med över 100 filmroller innan han slutade. Han fick alltid spela den stillsamme, lätt förvirrade och lite tomteaktige farbrodern som droppade lustiga repliker genom näsan.

John Botvid (1889-1964)

Han föddes i Landala i Göteborg och började sin teaterbana vid Lorensbergsteatern, Stora Teatern och Folkteatern. Efter läroåren i Göteborg bar det 1927 iväg till Stockholm. Ryktet om hans revykunnande hade nått Mälardrottningen och han blev engagerad vid Södra Teatern, alla geniala revyartisters plattform och språngbräda på den tiden. Det var här han utmejslade sin egenartade spelstil och publiken tog emot honom med stora famnen. Han jobbade hos Ernst Rolf, Karl Gerhard och på Casinoteatern. 

Han var också en flitig textförfattare och plitade ihop bortåt 250 sketcher. Många, förmodligen de flesta, är glömda idag, men en del t.ex. "Fillebunken" och "Löneförhöjningen" har överlevt och blivit klassiker.

Thor Modéen var en av Bottes bästa vänner, de jobbade mycket tillsammans. Båda var mästare i att improvisera och gå utanför manus. 

I en av revyerna på Södran hade Modéen fått en ny monolog som han inte riktigt hunnit lära sig utantill. Botvid fick i uppdrag att stå i sufflörluckan och sufflera. Botvid ropade ut stödreplikerna till Modéen som om denne varit döv. Modéen kom av sig ordentligt och gick fram till sufflörluckan och röt: "Är det du eller jag som ska vara rolig?" Botvid kravlade sig halvvägs upp på scenen, plirade med ögonen och sa: "Det är nog jag som är skojigast!" Publiken vred sig av skratt!

Ytterligare ett exempel på John Botvids snabba replik kommer från krigsåren. Han och Modéen var i Finland för att roa krigsinvalider. De flög dit och pilot var den nu mera legendariske kapten Carl Gustaf von Rosen.

Vid avfärden från Bromma uppvaktades de båda komikerna av två finska damer som överräckte varsin röd nejlika. John Botvid tackade och sa: "Vilken blomsteruppvaktning. Här har vi nejlikor och i förarhytten har vi Rosen."

John Botvid hann med att skriva sina memoarer, "Beatas pojke" som kom ut 1953. Där berättar han mycket om sin barndom i Landala. Boken vittnar om att Botvid hade en ganska törnbeströdd stig att trampa innan han blev "Botte" med hela svenska folket.

Se även:

Dagmar Ebbesen - det kavata hembiträdet

Carl-Axel Elfving - en kul krumelur i kanten!