Maritta Marke - näktergalen från Tomelilla
Den i särklass snyggaste grebban i Tomelilla på 1920-talet var dotter till stinsen i Hurva och hette Margit, men kallades Maritta. Hon hade tänkt att bli sjuksköterska men tyckte det var roligare att roa patienterna än att sköta om dem på annat sätt. Hon läste högt ur böcker och sjöng för dem och det sägs att hon förlängde deras liv med många goda skratt. Då hade hon redan fått smak på teater efter att ha spelat revy i Malmö.
1926 kom Maritta till Stockholm där mästaren Gösta Ekman d.ä. så småningom tog hand om henne och lärde henne scenens ABC. Framför allt blev hon tvungen att lära sig att prata rikssvenska och tala högt dessutom. När det blev för mycket skånskt mumlande grep Ekman efter en linjal, slog henne på fingrarna och röt: "Din förbannade NATTSTIFTSAKTRIS!"
Därefter kunde ingen klaga på Maritta Markes hörbarhet.
Maritta Marke (1905-83) är förmodligen helt bortglömd idag, men när det begav sig hörde hon till de mest älskade, uppskattade och utskrattade aktriserna inom revy- och operettgenren.
Vasan, Södran, Oscars, Scala, Intiman... Hon tjänade pengar åt varenda teaterdirektör i dåtidens Stockholm. Hon hade en särskild fallenhet för att sjunga kupletter, som t.ex. den om "Näkterrrrgalen frrrrån Tomelilla" som hon framförde i en av Dubbel-Olles revyer på Södran i Malmö på 1950-talet. Ingen kunde lira med tungroten som Maritta.
Hemma i Skåne var hon särskilt populär, inte minst som primadonna hos Dubbel-Olle. Hon fungerade också som moatjé till Nils Poppe under några somrar på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.
Hon hann med ett 40-tal filmroller och ett par TV-serier, från "Trötte Teodor" till "Kvartetten som sprängdes".
Sista teaterrollen var som Drottningen av Transylvanien i 1977 års uppsättning av "My fair Lady" på Oscars. Samma scen där gamle kungen en gång knäppt henne i ryggen.
Den gången spelade hon i en scen mot Adolf Jahr, Lars Egge och Margit Rosengren. Gustaf VI Adolf satt i kungalogen, precis bakom skådespelarna. Plötsligt kände Maritta kungens händer på ryggen. En hyska hade gått upp i klänningen och kungen höll på att knäppa den.
Större ovationer hade hon aldrig hört på Oscars, men hovfolket såg lagom roade ut.
Se även:
Kommentarer
Skicka en kommentar