Några ord om Berit Carlberg
Berit Carlberg, förmodligen vår sista riktiga operettprimadonna, har helt oväntat gått bort.
Om Berit följt sin mamma Rosas råd under uppväxtåren i Uddevalla hade hon antagligen blivit sjuksyster eller lärarinna. Men Berit ville något annat. Först tog hon jobb som volontär på Uddevalla-Kuriren eftersom hon drömde om att bli journalist. När hon inte blev antagen till Journalisthögskolan började hon istället ägna sig åt sitt andra stora intresse, sången.
Hon tog plats som hushållerska hos sångarparet Gunnel Högberg och Rutger Nygren mot att hon fick mat, husrum och sånglektioner.
Så vann hon en sångtävling på Nalen, fick Kristina Nilsson-stipendiet och kom 1964 in på den lyriska linjen på scenskolan i Malmö.
Berit Carlberg (1943-2021)
1967 gjorde hon ett sensationellt genombrott som Hanna Glavari i "Glada Änkan" mot Jarl Kulle på Oscarsteatern. Det blev en långkörare med 323 föreställningar. Mera operett skulle det bli hos Nils Poppe på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Det var i rollen som värdshusvärdinnan Josepha i "Vita Hästen" som Berit gjorde sin Fredriksdalsdebut sommaren 1971. I 17 säsonger var hon Poppes paranta primadonna, alltid lika vacker, skönsjungande, glittrande glad och lekfull.
Berit Carlberg hade möjligheter att göra internationell karriär, men det kom annat emellan. Hon var erbjuden att gästspela i Wien men tvingades tacka nej då hon redan var bunden till ett kontrakt hemma i Sverige. En annan gång fick hon anbud om en roll i operetten "Keine Zeit für Liebe" i Wien, men kunde inte ta den eftersom hon drabbats av knutar på stämbanden och var tvungen att hålla absolut tyst.
Här hemma hann hon å andra sidan med att jobba med många av våra största underhållare: Jan Malmsjö, Gösta Bernhard, Tage Danielsson och Hagge Geigert.
I Hagges revy på Lisebergsteatern gjorde hon en porträttlik och ganska elak, men väldigt rolig parodi på Kjerstin Dellert.
Hon turnerade flitigt i operetter och musikaler med Riksteatern, spelade komedier med Nils Hallbergs resande teatersällskap och sågs då och då på Stockholms privatteatrar. Till Oscars återkom hon några säsonger på 1980-talet bl.a. "Greven av Luxemburg", "Animalen" och "Nine".
På senare år producerade hon egna föreställningar på Reginateatern i Stockholm, i Hågelbyparken i Tumba och därefter vid Hebbevillan i Södertälje.
"Jag har en dörr som gnäller, det är inte dumt det heller..." sjöng Nils Poppe och såg illmarig ut just när Berit klämt i med en aria så att småfåglarna i Fredriksdals trädkronor tystnade. Nu har även Berit Carlbergs röst tystnat.
Se även:
Vistte inte att hon varit med i Animalen. I viken roll gjorde hon?
SvaraRaderaAlltid lika roligt att läsa din blogg. Jag lär mig ofta något ;)
Berit gestaltade påfågeln i "Animalen" på Oscars 1982.
RaderaTack för att du läser bloggen!
Det är alltid ett nöje!
SvaraRadera