"Den jäktade" på Dramaten 1974-76

Det händer väl inte alltför ofta att Kungliga Dramatiska Teatern kan annonsera om skrattsuccé. Men hösten 1974 skrattades det mycket i marmorpalatset vid Nybroplan när Ludvig Holbergs gamla 1700-talskomedi "Den jäktade" sattes upp på stora scenen. 

"Den jäktade" handlar om den virrige Viegelschrey som tycker sig ha så mycket att bestyra att han inte får någonting uträttat. Han tänker gifta bort sin dotter med en riktig tråkmåns. Husets piga griper in och ser till att flickan får gifta sig med mannen hon älskar. 

I huvudrollen som den ständigt stressade Viegelschrey sågs Jan-Olof Strandberg. Lena Nyman spelade den listiga pigan Pernille, Ernst-Hugo Järegård hennes påhittige medhjälpare Oldfux. Margaretha Krook gjorde en av sina mer groteska rolltolkningar som en äldre och mycket kärlekskrank piga. Henning Moritzen regisserade och i övriga roller fanns bland andra Hans Klinga, Gösta Prüzelius, Ingvar Kjellson och Per Mattsson. 

Jan-Olof Strandberg och Lena Nyman

Åke Janzon i SvD spådde föreställningen en lång framtid: "Det är farligt att spå när det gäller teater, men det förefaller rimligt - med tanke på de stora soloprestationerna - att förutsäga en succé för Den jäktade."

"Den jäktade" blev mycket riktigt en kolossal publikframgång och spelades i närmare två år framåt och dokumenterades slutligen för televisionen. 

Aftonbladet jämförde Lena Nyman vid en klotblixt och DN tyckte att hon blommade som en barockängel. Henrik Sjögren i tidningen Arbetet skrev: "Hon är den som bäst träffar tonen och framstår som mest Holbergsk i sinnlig must och scenisk precision." 

Ernst-Hugo Järegård fick stort utrymme för sin gycklarbegåvning, om honom skrev Sjögren: "Han kastar sig med hämningslös aptit över rollen, krumelurer och apar sig, joddlar och talar skånska i en skön röra."

Om huvudrollsinnehavaren Jan-Olof Strandberg skrev Sydsvenskan: "Skådespelaren ger en vision av stollighet. Denne mans avstånd till vett och sans är astronomiskt."

Om Margaretha Krook skrev Åke Janzon: "En stor solist är Margaretha Krook som den kärlekskranka hushållerskan. Hennes vapen är inte kulsprutan utan det mjuka geväret. Hennes blygt trånsjuka entré i trappan, ett blint trevande efter en oförutsedd lycka, var i sin modesta karikatyr alldeles sublimt."

Per-Olof Enquist i Expressen: Jag gläder mig åt Jan-Olof Strandbergs neurotiska iver när han aningslöst rör sig mellan intrigerna. Jag skrattar åt Ernst-Hugo Järegårds masker och glädje i grimaserna. Jag njuter av Lena Nymans och Margaretha Krooks alldeles stabila komedispel; och stabil är här ett fint ord, det handlar om yrkesskicklighet."

Se även:

"Jeppe på berget", Dramaten 1986

Några ord om Jan-Olof Strandberg