"Lyckohjulet", Hamburger Börs 1970

Vintern 1970 sammanstrålade Östen Warnerbring, Cornelis Vreeswijk och Ernst-Hugo Järegård i en gemensam krogshow på gamla Hamburger Börs i Stockholm. 

Showen fick heta "Lyckohjulet" eller "Var ska jag hänga min hatt inatt?" Ett stort chokladhjul spelade en viss huvudroll. Tanken var att innehållet i showen (36 nummer) skulle lottas fram med hjälp av hjulet. En äggklocka ställd på en timme avgjorde när föreställningen var slut.

Idén höll inte riktigt hela vägen. När samma artist fick för många nummer på sin lott uppstod dålig stämning i trion där alla var måna om sin plats, särskilt Ernst-Hugo surnade till och hotade att hoppa av. Den store Dramatenstjärnan hade minsann ingen lust att sitta i bakgrunden och se på när de andra showade. Lyckohjulet fick således manipuleras så att fördelningen mellan de tre blev någorlunda jämn. Östen kunde styra hjulet på baksidan med hjälp av sitt pekfinger. 

Öppningsnumret var ett genidrag, då såg man till så att hjulet alltid stannade på finalnumret med tillhörande applådtack. 

Ur övriga innehållet minns man med glädje Östen och Ernst-Hugos absurda sketch "Abstrakt poker", Cornelis och Östens svängiga duett "Lycka de´ e´", Järegårds salivdrypande monolog om kyssar, eller trions gemensamma hyllning till skalden Nils Ferlin. 

Östen, Ernst-Hugo och Cornelis på Börsen 1970.

Grabbarna ackompanjerades av Ingmar Nordströms orkester. Det blev verkligen saxparty på scenen när orkestern tillsammans med Östen gjorde "Kafferepet", ett virtuosnummer med fem saxofoner i en musikalisk dialog på "saxofonska".

Bengt Melin i Aftonbladet ansåg att showen var ojämn på premiären: "Vreeswijk, Järegård och Warnerbring gör ett bra jobb och den dag lyckohjulet snurrar till deras fördel blir det topp."

Göran Sellgren i DN: "De tre är fabulöst skickliga var och en för sig och sammantagna är de så udda att de liksom smälter samman av pur häpenhet - extremiteterna berör varann, som man sade när man inte visste bättre. Ingen är bättre än de andra, alla är formidabla."

Björn Vinberg i Expressen: "Ernst-Hugo tog rejäla tag i buskisrabatten och spelade ut med en kraft och glädje som jag tror saknar motstycke i detta land just nu. Cornelis balanserade med Cecilia Lind och Sportiga Marie, personligt och finstämt. Östen drog en rolig protestvisa som enda solonummer och fungerade för övrigt som medryckande programledare och intrimmad kugge."

Ulla-Britt Edberg i SvD: "Här är inga gester undansmusslade, här drar man på för full ångmaskin. Gamla och nya visor och inlägg skakas ihop till en mustig brygd."

Våren 1971 snurrade lyckohjulet vidare på Lorensberg i Göteborg och därefter på Kronprinsen i Malmö. Ernst-Hugo var förhindrad att följa med och ersattes då av imitatören och estradören Olof Buckard. 

Börsenversionen visades så småningom i TV och förevigades även på en LP-skiva.

Se även:

"Cornelis & Tre Damer", Bacchi Wapen 1977

Boktips - Östen med rösten