"Jalle, Julle och Hjulius" - Norrköping för tjyvingen!
Många som växte upp under 1960- och 80-talen minns med värme de två småputtriga kasperdockorna Jalle och Julle som rullade runt i sin lilla bil. Men visste ni att Jalle och Julle faktiskt föddes redan 1959? Allt började i ett utbildande TV-program som egentligen bara skulle handla om hur man tillverkar kasperdockor. Dockornas skapare och "pappa", TV-producenten Larz-Thure Ljungdahl, insåg snabbt potentialen och skapade en helt egen värld för sina nya karaktärer.
Det unika med Jalle och Julle var att de saknade underkropp, precis som traditionella kasperdockor. För att de inte skulle bli låsta till en fast scen, och för att kunna manövrera dem med händerna, byggde Ljungdahl en minibil som var en kopia av en gammal T-Ford. Bilen fick namnet Hjulius och blev snabbt en central del av serien. Eftersom grundidén var att dockorna skulle röra sig ute i den riktiga trafiken och interagera med vanliga människor kom de att beskrivas som den tidens motsvarighet till Mupparna.
Den allra första serien hade officiell premiär den 6 mars 1960 och bestod av sex korta avsnitt. Vid den här tiden var tekniken enkel; den lilla bilen gjordes av masonit och gamla konservburkar och förflyttades framåt med hjälp av en osynlig metrev. När bilen vibrerade under färden gav det dockorna en charmig och naturlig rörelse.
Jalle, Julle och Hjulius.
Karaktärerna charmade publiken, inte minst genom sina unika röster. Det var Rune Lundblad som gav röst åt den kastrullprydde Julle som pratade genuin norrköpingsdialekt, medan seriens skapare Larz-Thure Ljungdahl själv gjorde Jalles röst på västmanländska. Repliker som "Norrköping för tjyvingen" och "Snabler och grobianer" blev smått bevingade uttryck.
Efter succén på 60-talet, där dockorna även dök upp som programledare i TV-programmet "Gluggen", dröjde det över 10 år innan de gjorde comeback i TV-rutan.
När serien plockades upp igen för nya äventyr 1980 hade tekniken tagit ett stort kliv framåt. Den gamla metreven var ett minne blott och Hjulius styrdes nu med modern radiostyrning.
Den utomjordiske Rymd-Robbe och hans rymdhund Jupiter kraschade i Kolmårdens skogar och rörde om i grytan. Det var i dessa skogar som dockorna också träffade på det vimsiga kolmårdstrollet Trolle, spelad av revykomikern Nenne Peterson från Norrköping.
1984 sändes ytterligare 15 avsnitt där Jalle och Julle drabbades av den "vita vågen". De flydde stadslivet för att bosätta sig i Trolles fågelstuga i jakt på snö, lugn och ro. Men något vidare lugn blev det inte. Kolmårdsskogarna visade sig krylla av färgstarka karaktärer, däribland Trolles nya brevvän och fästmö Trolla, spelad av operettaktrisen Berit Malmqvist. Dessutom ställde de två rövarna Rövar-Rune (Rune Mistrén) och Krok-Erik (Karl-Axel Hagelin) till med oreda, samtidigt som djurvårdaren Kal Mården, spelad av Runo Sundberg, försökte hålla ordning på parkens alla zebror och gorillor. Stora delar av serien spelades in i Kolmårdens djurpark. Under flera år efter inspelningen kunde man besöka Trolles hus och rövarnas grotta innan det revs och gav plats åt Bamses värld.
Trots att decennierna passerade förblev grundidén densamma. Jalle och Julle blev aldrig äldre och deras uppdrag var aldrig att vara strikt pedagogiska - de var helt enkelt skapade för att roa och underhålla generationer av både barn och vuxna.
Se även:
.jpg)

Kan inte säga att jag minns detta programinslag i min barndoms-TV mer än namnet. Men det var kul att veta att det var Larz-Thure Ljungdahl som skapade dessa. För visst minns man honom från TV under senare år.
SvaraRadera