"Nöjesmassakern" fick Sverige att vika sig av skratt!
Fredagen 11 oktober 1985 var det premiär för ett helt nytt underhållningsprogram i SVT. Det som först såg ut som en direkt fortsättning på succén "Nöjesmaskinen" visade sig bli något helt annat - ett renodlat humorprogram vid namn "Nöjesmassakern".
Idén till programmet föddes redan i oktober 1984 då kvartetten bakom serien - Sven Melander, Åke Cato, Gösta Engström och Jon Skolmen - började spåna fram idéer och skriva texter. Målet var att skapa en modernare form av svensk underhållning där större delen av materialet var svenskproducerat, till skillnad från "Nöjesmaskinen" som innehöll många inköpta utländska inslag.
Vägen till premiären var dock inte helt spikrak. Generalrepetitionen bara timmer före den allra första sändningen blev en total katastrof där ingenting stämde. Men i direktsändningen klaffade allt och det nyskapande konceptet att sända sketcher live direkt från Studio B i Stockholm gav programmet en unik nerv och charm som gick hem hos tittarna.
"Nöjesmassakern" skapade snabbt figurer som blev en permanent del av den svenska populärkulturen. Många av dem skapades faktiskt med tanken att bara göra ett kort, enstaka framträdande, men efter folkets jubel skrevs de snabbt in som fasta inslag i de kommande programmen.
Här fanns de kaotiska tyska kockarna Werner och Werner (spelade av Melander och Cato) som med devisen "Det går lika bra med selleri" blev så populära att de till och med fick en stor svensk jullåtshit med "Vår julskinka har rymt".
De ständigt törstiga semesterfirarna Olle och Helge (Melander och Skolmen) vars tjat om "Man måste tänka på pocenten, Helge..." blev ett av landets mest citerade uttryck.
Den anarkistiska barnprogramsparodin med trollet Rulle (Melander), blev så populär att Sven Melander dränktes av beundrarpost från barn i hela Sverige. "Hej alla barn, jag heter Rulle. Jag är full. Full rulle!"
Programmet bjöd även på många gästartister som uppträdde live i studion. Under de tio avsnitten gästades serien av bland andra Björn Skifs, den västtyska popstjärnan Sandra, den amerikanska sångerskan Nona Hendryx samt över 100 svenska hårdrockare under namnet Metal Aid. I finalavsnittet dök dessutom den riktiga stjärnkocken Werner Wögerli upp för att gästa sina fiktiva kockkollegor.
"Nöjesmassakern" är ett bra exempel på klyftan mellan recensenter och TV-publik. Efter premiären sågades programmet brutalt i nästan alla tidningar.
"Nöjesmassakern fick en ganska tveksam start förra veckan, och någon ljusning kunde dessvärre inte spåras den här fredagen. Här fanns visserligen några enstaka ljusglimtar, men för att citera Sven Melander: Så jävla roligt var det inte", skrev Arbetets TV-kritiker Tony Kaplan.
Flera kritiker anklagade programmet för att vara gubbsjukt och i Uppsala anmäldes programmet till Radionämnden av upprörda medborgare som ansåg att ordet "massaker" i titeln var grovt omdömeslöst.
Tittarna brydde sig inte nämnvärt om kritiken. Serien slog alla tänkbara rekord och samlade i snitt 3,5 miljoner svenskar varje vecka. När succén var som störst bänkade sig 4,6 miljoner tittare för att följa fredagsnöjet.
Sven Melander visade sig senare ha en ganska självkritisk syn på succén. När serien gick i repris 1988 menade han att de populära sketcherna med Olle och Helge egentligen var ganska trista och uttjatade. Men han betonade också att syftet var just att provocera och spränga ramarna för vad svensk TV-underhållning fick vara.
För Åke Cato innebar "Nöjesmassakern" ett personligt genombrott som skådespelare efter att tidigare mest fungerat som manusförfattare. Framgången lade grunden för ett mångårigt samarbete mellan honom och Sven Melander långt efter att TV-kamerorna i Studio B slocknat.
Se även:
Mycket utav detta håller fortfarande tycker jag när man ser klipp. Men att det är 40 år sedan... svindlande.
SvaraRaderaJa, många av sketcherna är fortfarande lika roliga idag.
Radera