Torsten Lilliecrona - mer än Melker!
Torsten Lilliecrona valde skådespelaryrket för att övervinna sitt mindervärdeskomplex. Han var en mycket blyg grabb som skämdes över att han läspade och var finnig.
Vid fyllda 20 snubblade han bokstavligen in på Dramatens elevskola. Han gjorde entré för att pröva in som budbäraren i "Agamemnon" men snavade på en matta och föll.
Juryn med Olof Molander i spetsen började gapskratta. "Tyst! Jag tar om det här!", röt Torsten. Han blev antagen.
Torsten Lilliecrona (1921-99)
Det var i mitten av 1960-talet som Torsten Lilliecrona vann hela svenska folkets hjärtan genom rollen som den fumlige farbror Melker i TV-serien "Vi på Saltkråkan".
Från början var det inte tänkt att farbror Melker skulle vara någon framträdande karaktär. Meningen var istället att skildra Tjorven och de andra ungarnas upplevelser och ge en färgbild av den svenska skärgården när den är som vackrast. Men manuset ändrades efter hand och Melker kom allt mer i förgrunden.
En gång i tiden medverkade Torsten i en populär radioserie som hette "Greta och Albert". Det tog tre år innan folk han mötte på gatan slutade att ropa Albert efter honom.
Farbror Melker slutade man dock aldrig att ropa efter. Den rollen fick han bära med sig resten av livet, på gott och ont.
Men Lilliecrona var så mycket mer än farbror Melker. Åren före "Vi på Saltkråkan" tillhörde han TV-teaterns fasta ensemble och gjorde karaktärsroller som Hjalmar Ekdahl i "Vildanden", polisinspektören i "Gasljus" och Howard i "En handelsresandes död".
Sitt sceniska genombrott fick han som en av de tre straffångarna i komedin "Trasiga änglar" på Alléteatern 1953.
1962 engagerades han till Göteborgs stadsteater. Han trivdes till en början men upplevde några tunga år på 70-talet när teatern blev politiserad. Han tog bestämt avstånd från KFML(r) och tyckte inte att skådespelare skulle ägna sig åt politik.
"Om det vore guds mening att skådespelarna skulle sköta den politiska opinionen så måste vi intelligenstesta alla som söker till elevskolorna. Och sen låta dem läsa till exempel sociologi. Då kan de bli bra politiker. Men inte några skådespelare..." konstaterade han i en intervju.
När han sedan skrev en vitbok om förhållandena på stadsteatern slutade det med ett politiskt storgräl. Vänstergruppen kallade honom för reaktionär borgare och kvällspressen skrev att han ledde någon slags högeropposition på teatern. Efter 17 år lämnade han stadsteatern för att börja frilansa.
Torsten Lilliecrona var en briljant komediaktör med en lite torr och bitsk replik. När han spelade den engelske gentlemannen i Ayckbourns komedi "Toffelhjältar" på Lisebergsteatern hände det att motspelarna Sven-Bertil Taube och Kjerstin Dellert hade svårt att hålla masken när Torsten med nästan osynlig ryckning i den prydliga mustaschen bollade över replikerna till dem med knarrig vresighet.
Han drog sig tillbaka från rampljuset vid 65 års ålder. De första åren bodde han utanför Vingåker i Sörmland för att sedan flytta ner till skånska Höganäs. Han försökte leva ett anonymt liv men ibland när han stod i trädgården och rensade bland sina rosenrabatter stannade turistbussarna till för att hälsa på farbror Melker.
Se även:
.jpg)
För mig som ung var han Melker. Men senare såg jag honom i andra roller och förstod att han gjorde så mycket mer än denna knasiga roll.
SvaraRaderaFarbror Melker är väl vad de flesta tänker på när Torsten Lilliecrona kommer på tal. Kul att påminna om att han gjorde mycket annat också.
Radera