Nöjesvirveln

Xerxes Andersson och hans två polare Tony och Pekka är på väg ut i vuxenlivet med allt vad det innebär. De inleder detta med att bränna sina taskiga betyg i hamburgerbarens askkopp.  Det enda som gäller för grabbarna är att få ligga med så många tjejer som möjligt. Killarna har också ett speciellt sätt att redovisa sina erövringar - dom måste sno ett tvättmärke ur flickornas trosor. Bäst går det för den brunögde poeten Tony, som triumfatoriskt nedlägger tvättmärke efter tvättmärke i det bruna betygskuvertet som göms i hamburgerbarens blomlåda. Pekka rycker in i lumpen och skryter vid hemkomsterna om sina vilda äventyr med lottachefer och överstefruar.  Xerxes får genom arbetsförmedlingen en ungdomsplats på kommunkontorets vaktmästeri. Där lär han känna den söta Nina som jobbar i personalmatsalen. Hon blir bara en i raden för Xerxes ömma kärlekslågor. I titelrollen som Xerxes spelade Benny Haag. Hans två kompisar Tony och Pekka gestaltades av Joakim Börjlind och Kalle Westerdahl. Nina s

"Paviljongen" hette Carl Zetterströms tredje revy som fick premiär på Scalateatern i Stockholm i januari 1974.  Revyns röda tråd var kriminalvården. "Paviljongen" var nämligen paviljong C, förmodligen på Kumla, där andra akten utspelade sig.  Här fick publiken möta väskryckare, bankrånare, poliser, skattesmitare, plitar, psykologer och doktorer i en skämtsam blandning. I ensemblen sågs bl.a. Lars Amble, Birgitta Andersson, Olof Lundström och Svante Thuresson. Hans Bergström regisserade. Birgitta Andersson lockade fram många skratt med några crazyartade monologer t. ex. den om damen som avskydde vänlighet. Mycket beröm fick Olof Lundström för sin porträttlika gestaltning av president Richard Nixon, här placerad i svenska samhället och döpt till Richard Nilsson. Många menade att det här var Carl Zetterströms bästa revyarbete dittills, att han nu hittat formen som nyskapande och radikal revyförfattare. "Låt mig redan från början avslöja att man kan spåra ett indir

Janne "Loffe" Carlsson tillhör de verkligt saknade artisterna i en värld där det behövs mycket glädje och galenskap. Kanske var han för folklig och hejig för att vinna recensenternas hjärtan, omdömena om honom var ofta ganska hårda.  Publikens kärlek vann han onekligen, miljoner tittare bänkade sig framför TV-apparaterna när Janne Carlsson ledde sin galna lördagsunderhållning från Cirkus på bästa sändningstid under 1970- och 80-talen. Mångsidige Janne Carlsson gjorde sig skyldig till en del grammofonskivor, dels som fenomenal trumslagare men ibland även som sångare. I skivbacken hittar jag en sällsynt singel "2 sidor Carlsson" utgiven 1989. A-sidan heter "Som i en dröm", men det var B-sidan "Kalle Graffiti" som fick mig att inhandla plattan för många herrans år sedan.  Kalle är Söderkisen som är ute och klottrar i tunnelbanan och blir haffad av polisen gång på gång. Efter ett tag kommer han på den geniala idén att starta en klottersaneringsfirma

Halvar Björk var skogshuggare från Borgvattnet i Jämtland. Att han lämnade yxan och blev skådespelare var prästens förtjänst. Prästen i hemsocknen skrev ett krönikerspel och satte Halvar i huvudrollen. Så sökte han sig vidare till Stockholm och förkovrade sig på Calle Flygares teaterskola. Den professionella debuten skedde på Vasa Teater i Finland, där stannade han i hela sju år. Regissören och teaterchefen Gösta Folke såg Halvars utvecklingsmöjligheter och anställde honom vid Malmö stadsteater 1962. Han blev kvar i Malmö i 26 år och hann göra många skiftande rollporträtt.  Han jobbade oerhört seriöst och slet hårt med sina uppgifter, inget framträdande fick gå på rutin eller halvfart. För Halvar Björk var teatern ett hantverk som inte fick slarvas bort. Recensenterna geniförklarade honom gång på gång.  Halvar Björk (1928-2000) Bland Halvar Björks många minnesvärda roller kan nämnas hans Molièretolkningar i "Den inbillade sjuke" och "Tartuffe". Han gestaltade soldat

1971 års sommarproduktion på Lisebergsteatern i Göteborg var en engelsk komedi "The happy apple" av Jack Pullman. Gösta Bernhard såg pjäsen i London och bearbetade och översatte manuset till svenska tillsammans med sin dotter Lillemor. "Det glada äpplet" var en satir om reklambranschen. En liten annonsbyrå på ruinens brant, utan resurser att göra stora marknadsundersökningar för att utröna vad genomsnittet av allmänheten vill ha, finner plötsligt att den kvinnliga sekreteraren är just en typisk genomsnittsmänniska. Man testar uppslagen på henne och den rätta vägen till framgång ligger klar. När herrarna i firman en dag upptäcker att flickan blivit lite för intellektuell börjar varningsklockorna ringa. Då går det inte längre att testa marknadsföringsidéerna på henne. Gösta Bernhard spelade rollen som den inte alltför klipske reklambyråchefen Charles Murray. Som hans sekreterare, genomsnitterskan Nancy Gray, sågs yrvädret Laila Westersund som efter många revyer och fo