Den levnadsglada Kim Anderzon

Teaterintresset vaknade tidigt hos Kim Anderzon. Redan som 16-åring lämnade hon arbetarhemmet i Östersund för möjligheternas Stockholm.

Hon utbildade sig till kartritare på generalstabens litografiska anstalt. På kvällarna tog hon teaterlektioner.

1969 var hon med och bildade den fria gruppen Pistolteatern där hon var aktiv i 18 år. Hon vann beröm och uppmärksamhet i en rad Dario Fo-pjäser "Å vad revolutionen är härlig", "Vi betalar inte, vi betalar inte" och "En kvinna". 

När Dario Fo fick Nobelpriset i litteratur 1997 hyllades även Kim Anderzon för att envist ha introducerat hans dramatik i Sverige. 

Kim Anderzon (1943-2014)

För den breda publiken blev Kim Anderzon mest känd som en sprallig komedienne i populära filmer som "Sällskapsresan", "Göta Kanal" och "Gräsänklingar". Tillsammans med Lottie Ejebrandt gjorde hon det omtyckta barnprogrammet "Stor och Liten" i TV. Hon var också med i flera omgångar av den populära dramaserien "Rederiet". Kim var inte rädd för att växla mellan smal källarteater och folkliga publikfilmer.

På Mosebacke gjorde hon succé med sina enmansföreställningar "Änglasug" och "Vivagina". Hon var intensiv, vulgär, komisk, ömsint, självutlämnande och alltid med total publikkontakt. 

Kim Anderzon drabbades av cancer men stod på scenen in i det sista. "Den skalliga primadonnan" som gavs på Boulevardteatern uppe på Söder blev hennes sista föreställning. 

Kim var aldrig bitter på sin sjukdom, aldrig arg. Men hon var ledsen för att hon inte fick fortsätta leva, för hon älskade livet!

Se även:

Helge Skoog - improvisationens mästare!

Junibackens Lis Nilheim