"NYS", Berns 1969

En stark men något udda sammansättning av artister framträdde på Berns 1969 i en show med den egendomliga titeln "NYS". 
De fyra artisterna som fogats samman till en showkvartett var Siw Malmkvist, Tommy Körberg, Eva Rydberg och Sten Ardenstam. För kompet svarade den eminenta orkestern Dynamite Brass under ledning av Lars Samuelsson.
Janne Halldoff regisserade och Eva Rydberg svarade för koreografin. Flera textförfattare hade bidragit med material: Björn Lindroth, Gottfried Grafström, Peter Himmelstrand och Åke Cato.
Resultatet blev oväntat lyckat. Synd att inte SVT dokumenterade denna pärla för eftervärlden.
Här fick publiken njuta av flera duetter mellan Siw Malmkvist och Tommy Körberg, bl.a. ett festligt Beatles-potpurri med svenska texter. Siw drog ner ovationer och applådåskor på egen hand för sitt framförande av Gilbert Bécauds "It must be him". Eva Rydberg fick göra ett härligt clownnummer till tonerna av "O mein Papa". 
Sten Ardenstams komiska talang utnyttjades i flera monologer där hans rymdfarare med inbyggd toalett i byxorna var den mest minnesvärda. 


Showen fick både ris och ros av kritikerna: "De namnkunniga textförfattarna har inte lyckats särskilt bra. Allt är segt, så segt. Den som har en helt hopplös uppgift är Sten Ardenstam. Ardenstam är en komiker av den jordnära typen, men de texter han får arbeta med här är ganska enkla. Det är en fyll- och kalsonghumor av det slag som man trodde tillhörde ett passerat stadium i svensk showbusiness", förfasade sig Jörgen Carlsson i Arbetet.
Bengt Melin i Aftonbladet hyllade Siw Malmkvist: "Siw Malmkvist är en naturskådespelerska. Och sånt kan man bara älska förbehållslöst. Att hon sen gav en glimt av hur stor hon egentligen skulle bli i - Det måste vara han - är ännu bara som en parentes. Men att Siw Malmkvist kan bli nästan hur stor som helst som artist står klart."
Göran Sellgren i DN: "Tommy Körberg, yngst och färskast som artist. Och om ni inte visste det förut så har ni här sjuttiotalets store svenske sångartist. Hans röst är som konjak, den blir bara bättre och bättre med tiden. Den här kvartetten är alltså bra var och en för sig, men då och då dras de samman i olika kombinationer och blir då nästan ännu bättre."
Lars Linder i Expressen: "Ankaret är förstås Siw Malmkvist, stjärnan. Hon är stor och hon har rutin. men låter det aldrig dominera eller glänsa över. Ibland anar man skuggan av den gamla schlagersångerskan, men bara ibland."
Urban von Rosen i SvD: "Fem guldstjärnor i kanten får Eva Rydberg för koreografin och lika många om inte fler för sitt utsökta cirkusnummer. Kan någon tävla med henne i fråga om mimik? Ja, det vore i så fall Sten Ardenstam när han beskriver vår vanligaste och kanske även mest pinsamma kösituation - systemkön."

Siw Malmkvist & Tommy Körberg

Se även:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Grease", Chinateatern 1991-92

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp

"Flott och lagom", Stora Teatern 1991-92