"Bättre och bättre dag för dag", Östgötateatern 1981

"Bättre och bättre dag för dag" var en revymusikal av Agneta Pleijel om revykungen Ernst Rolf och hans tid. Föreställningen var ingen dokumentär utan presenterades som en musikalisk fantasi om livet på och framför allt bakom revyscenen.

Här fick vi följa den unga springflickan Ingalill från Norrköping som kommer till Ernst Rolf för att göra balettkarriär. Men priset hon får betala är en förlorad fästman och en påtvingad abort.

Historien som utspelade sig mellan åren 1925-32 ramades in av Ernst Rolfs kända revykupletter och schlagers. 

I rollen som Ernst Rolf syntes Jonas Falk. Inga-Lill Andersson spelade balettflickan Ingalill. Ragnar Thell gjorde ett magnifikt porträtt av Kung Gustaf V. Som konferencier och sammanhållande länk i föreställningen fungerade Östgötateaterns publikgunstling Olle Johansson.

Rolf Forsströms scenografi bestod av en enorm revytrappa, som med fiffiga scenlösningar förvandlades till Rolfs hem, klädloge för baletten, Kungsgatan i Stockholm m.m.

Föreställningen som fick sin urpremiär på Östgötateatern i Norrköping regisserades av Ernst Rolfs barnbarn Marianne Rolf.

Revykännaren Åke Pettersson i Göteborgs-Posten var smått lyrisk i sin recension: "Den musikaliska fantasin om Ernst Rolf är det bästa och mest underhållande jag sett på teatern på länge. Föreställningen är så bra och genomtänkt att pjäsen borde få vandra runt på varenda scen i Sverige, som har de resurser - musikaliskt och dansmässigt - som Norrköpingsteatern har. Man blir glad av föreställningen och man blir gripen."

Björn Samuelsson i Aftonbladet: "Jag har i kväll bevittnat en urpremiär som med säkerhet är inledningen till en Ernst Rolf-lavin över landets scener."

Gaby Wigardt i SvD saknade den rätta revykänslan men hittade några plus i ensemblen: "Olle Johansson gör en utomordentligt fin genomgående roll. Jonas Falk spelar Ernst Rolf mest genom att puta med magen. Men var är det vita leendet - även om det är fiction så är det ju Rolf. Inga-Lill Andersson spelar balettflickan i centrum och det gör hon mycket bra. Ja, hela ensemblen gör sitt bästa av det förvirrande och tunna materialet."

Clas Brunius i Expressen: "Man har mycket roligt hela tiden åt den lätta ironiska nostalgin och den ton som bitvis har lånats från Good old days. Det fungerar fint i Marianne Rolfs regi."

Se även: 

Den oemotståndlige Ernst Rolf

"Bernardas hus", Stadsteatern Norrköping-Linköping 1965