"Bettys pensionat", Folkteatern i Göteborg 1994

Larry Shues pjäs "Bettys pensionat" (mest känd under titeln "Kom igen, Charlie") är en komedi med allvarliga undertoner. Den utspelar sig på ett nedgånget pensionat i Amerikas sydstater. Dit anländer Charlie. Han är deprimerad och vill vara i fred, för att slippa prata med någon låtsas han vara utlänning. 

Eftersom alla i hans omgivning är övertygade om att han inte förstår språket får han höra känsliga avslöjanden och diverse hemligheter. 

Den gamla pensionatsvärdinnan Betty blommar upp när hon för första gången i sitt liv får träffa något så exotiskt som en utlänning. Den unga pastorsfrun Catherine väljer honom till trygg biktfar. Och hennes bror Ellard, en ung grabb som är något efterbliven, börjar undervisa honom i språket (med oväntad framgång...) Och den "kristna jaktklubben" klädd i vita kåpor, får ögonen på honom...

"Bettys pensionat" blev en välförtjänt framgång för Folkteatern i Göteborg våren 1994. Evert Lindkvist rosades för sin värme och lekfullhet i rollen som Charlie. 

Ann Lundgren gjorde den smått vimsiga men bussiga pensionatsvärdinnan. Vidare medverkade Anders Granell, Sven Andrén, Niklas Hjulström, Lena B Nilsson och Örjan Landström.

"Evert Lindkvist som den olycksalige Charlie växer in i en snårskog av vilda känslor som jäser omkring honom. Utan att säga ett ord blir han provokatör: enbart av att sitta och se snäll ut och vara utländsk. Lindkvist med sin stillsamma aktion och det nyanserade uttrycket har fått en skräddarsydd roll, som passar honom förträffligt", skrev Anne Järborg i Arbetet.

Hans Ingvar Hansson i SvD: "Evert Lindkvist, som den blyge främlingen, öppnar spelet mycket övertygande och är rörande när han tycker sig märka att utlänningsrollen har givit honom det han alltid har saknat - en personlighet. I likhet med kamraten Froggy, Sven Andrén, biter han av sina repliker med träffsäker komisk verkan och jag vet mig inte ha sett honom agera så självklart i centrum av en komedi som här."

Lars-Olof Franzén i DN: "Lena B Nilsson är enastående fräck som den gravida rikemansflickan på väg att falla för Niklas Hjulströms falskt gossaktige predikant. Hon har en härligt vital attack i sitt spel och tvekar aldrig ett ögonblick. Hennes debile bror spelas med ömhet och pregnans av Örjan Landström."

Göran Zachrison i Aftonbladet: "Bettys pensionat är ett lyckokast. Något på en gång så roligt, skickligt och trivsamt har inte på länge skådats i Göteborg."

Se även:

"Styrman Karlssons flammor", Folkteatern 1966

"Kvasten", Folkteatern 1976-77