Några ord om Anita Lindblom

Anita Lindblom är den senaste i raden av omtyckta artister som lämnat oss. Även om hon inte varit verksam inom showbusiness på närmare 40 år känns det som om hon alltid funnits där. 
Redan 1954 började denna begåvade Gävleflicka dansa på Chinavarietén i Stockholm. Men det var först några år senare som man upptäckte hennes djupa uttrycksfulla sångröst. Då korades hon till Miss China och sjöng "När den svenska flickan kysser, kysser hon med öppen mun". Den visan ansågs som ekivok och förbjöds i radion. 
Anita Lindblom var lite farligare, lite sexigare och mer utmanande än många av sina schlagerkolleger. I en uppmärksammad TV-show gjorde hon ett sångnummer med en tropisk giftorm med tungan spelande mot hennes öra. Det var väl inte meningen att ormen skulle bli fullt så närgången. TV-producenterna bleknade och fotografen som skötte närbildskameran lämnade studion i ren panik. 
När Anita något år senare framförde sin "Vickande tango" med dito kroppsrörelser blev hon bannlyst i Danmark av en intill slaganfall upprörd jylländsk tidning: "Vi vågar påstå att närmare ett samlag inför öppen ridå kan man knappast komma."

Anita Lindblom (1937-2020)

Med schlagern "Sånt är livet" blev Anita Lindblom ett begrepp i svenskt nöjesliv. Under 1960-talet kom hitsen på rad. Hon medverkade i flera långfilmer, uppträdde på krogscener, var revyprimadonna på Folkan m.m. Men medaljen har som bekant en baksida. Anita råkade ut för allt mindre smickrande publicitet. Det skrevs om hennes romanser, skatteskulder och ideliga nervsammanbrott. Lars Forssell kallade henne för "en cynisk ockrerska" när hon sjöng om våra FN-soldater i "Balladen om den blå baskern". 
Hennes stormiga äktenskap med boxaren Bosse Högberg blev en följetong i pressen. Kulmen nåddes när de flydde undan kronofogden, hamnade i Frankrike och häktades i sin frånvaro.
Anita led av svårartad rampfeber. Hennes dallriga nerver fick henne att framstå som en arrogant diva. Arrangörer blev rädda för henne. Hon ställde in föreställningar och hade en massa "fasoner" för sig som hon själv fick lida mest för. Om allt hade gått vägen hade Anita Lindblom kunnat bli Sveriges första Eliza Doolittle i musikalen "My fair Lady". Hon var påtänkt för rollen men kom på kant med teaterdirektören Nils Perne och nobbade anbudet. Istället fick hon sjunga "Varför kom det ingen Higgins in i mitt liv?" i Scalarevyn. Anita hade med all säkerhet blivit en strålande Eliza. När hon stod på toppen av sin karriär var hon Sveriges kanske mångsidigaste artist. Hon behärskade verkligen allt och hade mycket ogjort när hon drog sig tillbaka från rampljuset i början av 1980-talet. 

Se även:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ulf Elfving och bapelsinen

"Sound of Music", Folkan 1982-83

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp