Nils Poppe - världens roligaste aktör!
"Världens roligaste aktör är svensk. I Blåjackor, en svensk filmoperett, heter huvudrollsaktören Nils Poppe och han är så rolig att åskådarnas skratt inte upphör en sekund under hans scener utan helt och hållet dränker dialogen. Mer borde inte behövas för att Hollywood och de stora amerikanska filmbolagen skall vifta med kontrakt för att få Poppe, den roligaste aktören i världen".
Ovanstående rader är hämtade ur France Soir, Frankrikes största tidning, när filmen "Blåjackor" gick upp på biograferna i Paris 1945.
Sagan om Nils Poppe (1908-2000) började inte så bra. Som nyfödd lämnades han bort till en änglamakerska. Genom vanvård gjorde de barnen till "änglar". Men lille Nils räddades till livet av det fattiga paret Anders och Amanda Jönsson från Möllevången i Malmö. På det viset blev han Nils Jönsson och växte till, om inte så värst mycket i längd (1,67 till slut) så i styrka. Han tränade brottning som ung och senare i livet erövrade han tyngdlyftarmärke. Han kom ju att bli en utmärkt dansör och akrobat med en imponerande fysik och rörlighet långt upp i åren.
Namnet Poppe fick han av teaterchefen Oscar Winge på Hippodromteatern:
- Jönsson kan för fan ingen skådespelare heta. Vad kallas du för?
- Pågarna kallar mig Poppe.
Nästa dag stod det Nils Poppe på affischerna.
Åren på Hipp i närheten av stjärnor som Edvard Persson, Jullan Kindahl och Adolf Jahr blev en bra skola för den teaterhungriga pågen. I mitten av 1930-talet kom han till Stockholm och blev revyartist hos Ragnar Klange på Folkets Hus Teater.
Men det var först under 1940-talet som Nils Poppe slog till på allvar både som scenaktör och filmkomiker. Han medverkade i 37 långfilmer, "Aktören", "Pengar" och "Tappa inte sugen" hör till några av de mer minnesvärda. Mest kända är förstås kassasuccéerna om pedanten och rättshaveristen Fabian Bom, filmerna gick på export ut i Europa och slog särdeles bra i Tyskland där man ville göra Poppe till storstjärna. Men han stannade kvar i Sverige och fick istället chansen att göra ett par dramatiska roller i Ingmar Bergmans filmer "Det sjunde inseglet" och "Djävulens öga".
Han medverkade i bortåt 200 teateruppsättningar, spelade allt från den sprallige kanonfotografen Bill Snibson i "Lorden från gränden" till den fattige mjölkhandlaren Tevje i "Spelman på taket".
Sommaren 1966 hyrde han för första gången Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg och spelade komedien "En enkel man" som inte var särskilt friluftsanpassad. Men redan nästa år hade han hittat formen och satte upp "Sten Stensson Steen från Eslöv". Sedan följde lustspel, operetter och farser i en aldrig sinande ström. Publiken strömmade till och försäkrade sig om biljetter ett par år i förväg.
Vid 85 års ålder började kroppen säga ifrån och Poppe drog sig motvilligt tillbaka efter ett helt liv i rampljuset.
I en intervju inför sin 80-årsdag sade han: "Jag har mycket att tacka livet för. Mina framgångar har lärt mig ödmjukhet. Att få min publik att skratta några timmar, glömma sorger och bekymmer, det räcker för mig och jag tänker ofta; Vilket härligt yrke jag fått."
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar