Några ord om Arne Weise

Ännu en legend har gått hädan. Arne Weise har lämnat oss. Han var med i televisionens barndom, redan 1956 gjorde han sin TV-debut. Weise var alltid prydlig och korrekt, klädd i kostym och slips, ibland också i väst. Så skulle man se ut på 1950-talet. Sedan blåste förändringens vindar då den prydlige Arne stack ut bland alla jeansiga, tröjiga och säckiga kollegor. Inte ens när han gjorde sina naturprogram gjorde han avkall på sin elegans trots att en del ansåg att han borde ha Fjällräven och gummistövlar. Under en period på 1970-talet var han chef för barn- och ungdomsprogrammen, fortfarande i väst. De "samhällstillvända" oroade sig för att barnen skulle bli distraherade och rent av ta skada av så mycket prydlighet.

Arne Weise (1930-2019)

Under tre decennier var Arne Weise de ensammas vän på julafton. Prydlig och vänlig satt han i sin fåtölj och tände ljuset och lotsade tittarna genom julaftonskvällen. I en intervju berättade han om sin ensamma vandring hem i juldagsnatten. Han var den siste som lämnade TV-huset efter att ha sagt god natt till svenska folket. Genom öde korridorer, förbi tomma tjänsterum, genom öde gator, förbi tomma hus där julstjärnorna glimmade i fönstren. Kanske gick han hem och satte sig vid pianot? Weise var ju en duktig pianist också, han kunde inga noter utan spelade på gehör. 

"Och när jag en gång dör, hoppas jag att man gör TV på andra sidan, för publiken är ständigt tillströmmande", sade han i en intervju inför sin 80-årsdag. Vi håller tummarna för att det finns TV där på andra sidan!

Se även:

Några ord om Kjell Kraghe

Några ord om Ingvar Oldsberg