Nöjesvirveln

För den västsvenska revypubliken är namnet Ingvor Wennberg säkert bekant. Hon föddes rakt in i nöjesbranschen, pappan var den göteborgske revyartisten Nisse Wennberg. Det var i en av hans revyer på Nya Folkan som Ingvor debuterade 1943. Hon kom att medverka på många revyscener i Västsverige, i Halmstadsrevyn hos revykungen Palle Palmé, i Curt Petersons Boråsrevyer på Folkan och hos Lars Helander i Boråsparken. Hon ingick i Stora Teaterns ensemble när man gav sig ut på folkparksturné med operetten "Kyska Susanna" och hon gästspelade i Gösta Bernhards Casinorevy på Lisebergsteatern. Under fyra år turnerade hon med kabarégänget "Glada fyran".  Minns ni den norsk-svenska thrillerserien "Röd snö" med Tomas von Brömssen i rollen som den något bortkomne Evert Lind? Det är Ingvor Wennberg som spelar hans mor Ruth Lind, föreståndarinna för pensionatet där kusligheterna utspelar sig.  Ingvor Wennberg som Pippi Långstrump. Men det var genom sitt långa sa

Ännu en legend har gått hädan. Arne Weise har lämnat oss. Han var med i televisionens barndom, redan 1956 gjorde han sin TV-debut. Weise var alltid prydlig och korrekt, klädd i kostym och slips, ibland också i väst. Så skulle man se ut på 1950-talet. Sedan blåste förändringens vindar då den prydlige Arne stack ut bland alla jeansiga, tröjiga och säckiga kollegor. Inte ens när han gjorde sina naturprogram gjorde han avkall på sin elegans trots att en del ansåg att han borde ha Fjällräven och gummistövlar. Under en period på 1970-talet var han chef för barn- och ungdomsprogrammen, fortfarande i väst. De "samhällstillvända" oroade sig för att barnen skulle bli distraherade och rent av ta skada av så mycket prydlighet. Arne Weise (1930-2019) Under tre decennier var Arne Weise de ensammas vän på julafton. Prydlig och vänlig satt han i sin fåtölj och tände ljuset och lotsade tittarna genom julaftonskvällen. I en intervju berättade han om sin ensamma vandring hem i juldag

När teaterdirektören Gustav Wally bjöd in till premiär var det fest. Hela det Stockholm som brukade spegla sig i veckopressen och teater- och filmspalterna var där. Wallys lyxrevyer var en fröjd att skåda när det gällde dräkter, scenografi och kvinnlig fägring. 1945 års sommarrevy "Wallys Garden Party" på Cirkus Kungl. Djurgården utgjorde inget undantag. Här fanns stora eleganta balettnummer, varieténummer av internationell klass, traditionella kupletter, sketcher och monologer.  Den berömda dirigenten Sixten Ehrling ledde orkestern.  Här fanns clownen Charlie Rivel tillsammans med sina fyra barn Paulina, Juanito, Valentino och Charlie J:or. Publiken fick bland annat uppleva Charlie Rivels berömda Chaplinimitation medan barnen fick visa prov på sin musikalitet och danskunnighet. Gustaf Torrestad var revycharmören som svarade för skönsången, bland annat "Ett hörn av Rue Gabrielle", ett storslaget nummer som flera recensenter utnämnde till kvällens bästa ins

Det händer väl inte alltför ofta att Kungliga Dramatiska Teatern kan annonsera om skrattsuccé. Men hösten 1974 skrattades det mycket i marmorpalatset vid Nybroplan när Ludvig Holbergs gamla 1700-talskomedi "Den jäktade" sattes upp på stora scenen.  "Den jäktade" handlar om den virrige Viegelschrey som tycker sig ha så mycket att bestyra att han inte får någonting uträttat. Han tänker gifta bort sin dotter med en riktig tråkmåns. Husets piga griper in och ser till att flickan får gifta sig med mannen hon älskar.  I huvudrollen som den ständigt stressade Viegelschrey sågs Jan-Olof Strandberg. Lena Nyman spelade den listiga pigan Pernille, Ernst-Hugo Järegård hennes påhittige medhjälpare Oldfux. Margaretha Krook gjorde en av sina mer groteska rolltolkningar som en äldre och mycket kärlekskrank piga. Henning Moritzen regisserade och i övriga roller fanns bland andra Hans Klinga, Gösta Prüzelius, Ingvar Kjellson och Per Mattsson.  Jan-Olof Strandberg och Lena Nyman Åke J

De tre skådespelarna hade mycket att göra. Sten Ardenstam som präst, koling och stammande beväring. Berith Bohm var hustru, glädjeflicka och svärmor. Stig Grybe skiftade mellan greve, dräng, byfåne samt huvudrollen som Albert Engström.  "Engströms blandning" som gavs på Komediteatern på Gröna Lund i Stockholm sommaren 1984 byggde på Albert Engströms mest kända berättelser, som "Karl XII" och "August Karlssons återkomst". En del sketcher baserades på Engströms teckningar och historier från skämttidningen Strix. Detta var första gången som Albert Engströms figurer presenterades på en teaterscen. Berith Bohm och Sten Ardenstam Komediteaterns producent och regissör Pi Lind låg bakom idén och hade sammanställt kavalkaden tillsammans med Sigvard Mårtensson. För scenografin svarade Albert Engströms släkting Dag Engström, ett aktat namn i teaterkretsar. Den välkände dragspelaren Nils Fläcke stod för ackompanjemanget i föreställningen. "Många av

Skådespelerskan Brita Billsten kom aldrig att tillhöra någon av de mest kända eller uppburna aktriserna inom svenskt teaterliv, men hon hade en lång scenkarriär och hann jobba med många av de riktigt stora elefanterna.  Hon började som balettflicka på Helsingborgs stadsteater 1944 när Ingmar Bergman var teaterchef. 1946 prövade hon in till Dramatens elevskola i Stockholm och blev antagen. Jarl Kulle, Ingvar Kjellson och Per Gerhard hörde till klasskamraterna. För Brita blev det mest statistuppgifter och småroller på Dramaten och efter läroåren återvände hon till stadsteatern i Helsingborg. Så småningom träffade hon sitt livs kärlek, flygaren, skådespelaren och regissören Tom Dan Bergman, de gifte sig redan efter två månaders bekantskap. Mellan 1959 och 1973 drev Tom Dan Bergman Lilla Teatern i Stockholm där Brita var med i flera uppsättningar, men som teaterchefens fru nöjde hon sig med andraplansroller. Brev och fotografi från Brita Billsten. Vid 45 års ålder tyckte Brita

"Så tuktas en hustyrann", en komedi av John Fletcher, fick sin Sverigepremiär på Stadsteatern Norrköping - Linköping 1961. Titeln anknyter förstås till Shakespeares "Så tuktas en argbigga".  Det samma gör handling och rollkaraktärer. Den publik som berördes illa av busen Petruccios triumf i Shakespeares pjäs kunde hämta tröst genom att bevittna ragatan Marias fruktansvärda hämnd hos Fletcher. Båda författarna verkar ha viljat fastslå att kärlek bör råda i äktenskapet, kärlek och billig jämlikhet.  I Fletchers pjäs har hustyrannen Petruccio blivit änkeman efter sin lyckligt kuvade Katarina och istället gift om sig med hennes yngre syster, vilken här som hos Shakespeare heter Maria. Han hade förstås väntat sig att Maria skulle vara en snäll och foglig liten hustru men hon tar snabbt kommandot i hemmet.  I rollistan fanns namn som Bertil Norström, Margreth Weivers, Göthe Grefbo och Öllegård Wellton, alla populära hos östgötapubliken. En av pjäsens unga friare