Nöjesvirveln

"Oss bröder emellan" är en dansk revy-musical av Ernst Bruun-Olsen och Knud Paulsen och handlar om sex herrar från The Upper Class som träffas i logen Lejonets Klo, där man skall välja in ett nytt ungt lejon. Herrarna äter en gammaldags middag och hamnar så småningom på nattklubb med en massa galanta damer. Kort sagt ett frosseri i mulligt mansgriseri sett i en skrattspegel.  Riksteatern tog upp pjäsen 1983 med sex lysande skådespelerskor i de sex mansrollerna. Det var Brita Borg, Maj Lindström, Mona Andersson, Norma Ahlquist, My Holmsten och Moa Myrén.  Premiären gick av stapeln i Oxelösund, sedan följde 57 föreställningar på turné runt om i Sverige. "Fullträff för utmärkt sextett" var rubriken i Svenska Dagbladet där Gaby Wigardt skrev berömmande om ensemblen. Hon menade att i händerna på fel skådespelare hade det lätt kunnat bli en katastrof. "Att kvinnliga skådespelare får ha scenen ensamma en hel kväll och vara roliga är lika unikt som efterföljansvärt&

"Sällan har man sett en föreställning börja så magnifikt. Ur kolsvarta mörkret i det väldiga Scandinavium dyker rollerna upp och en spökröst presenterar. Lill-Babs skubbar i Annies pittoreska trasor över den stora manegen, och strålkastarna följer henne tills hon snubblar omkull i ryttargången. En annan ljuskägla spårar Buffalo Bill - Lennart Lindberg, som spränger fram på sin vita häst. In i en ljustunnel rider Frank Butler - Bo Svensson från Los Angeles och plötsligt har man Charlie Rivel i fokus" . Så beskriver teaterkritikern Anna-Greta Ståhle upptakten till "Annie get your gun" på Scandinavium i Göteborg hösten 1974.  Det var en gigantisk uppsättning med tusen svårigheter att övervinna. Spela musikal i en idrottshall med plats för tiotusen åskådare och massa scentekniska problem att bemästra. Ett hundratal statister, trettio hästar och vagnar, clowner och lindansare...  Mannen som lyckades iscensätta föreställningen var Åke Falck. I rollistan fanns Bo S

På nyåret 1971 var det premiär för den årliga upplagan av Kar de Mumma-revyn på Folkan vid Östermalmstorg i Stockholm. I revyensmblen fanns pålitliga namn som Stig Järrel, Siv Ericks och Rolf Bengtson. Ny primadonna för året var Siw Malmkvist. Vidare medverkade dansaren Lasse Kühler och skådespelaren Hans V Engström samt balettflickorna Kerstin Asp, Hedy Bengtson och Annika Ekstrand. Precis som så många gånger tidigare svarade Hasse Ekman för regin. Revyn fick ett blandat mottagande i pressen. Hanserik Hjertén i DN retade sig på Kar de Mummas försök att bli samhällstillvänd och radikal och tyckte att revyn var tvetydig och ojämn. "Stig Järrel var roligast som Bæhrendz på apberget och Siv Ericks som en av sina oöverträffliga fjollor. Men det var förfärligt mycket dåliga vitsar också. Man avundades artisterna som inte behövde lida så mycket av det. Det hör ju till stjärnkulten på dylika spektakel att de möts av stort jubel bara de visar sig, före prestationen. Ovanligt praktis

Sommaren 1987 bjöd Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen på "Sommarkvetter", en rolig timme på Lisebergsteatern. Skrothandlarna Albert och Herbert från Haga fanns givetvis med som en slags röd tråd genom föreställningen. Tomas presenterade sin välkända kypare (han med kanintänderna). Sten-Åke sjöng kupletter och drog vitsar så att folk kiknade i bänkraderna. Oförglömlig är von Brömssens fäbodjänta som höll en monolog på helt obegripligt bygdemål.  "En föreställning som värmer i hjärtat" skrev Peter Sandberg i Dagens Nyheter. Expressens Anders Björkman: "Jag kan tänka mig rader av erkända underhållningsartister som hade fallit platt till scengolvet i detta sammanhang. Här räcker inte scenskolans grundutbildning, här krävs känsla, kontakt med publiken och ett stort hjärta. Cederhök, 75, och Brömssen, 44, detta unika svenska scenpar, låter hjärtat vara med. Och den som inte njuter av deras samspel och utspel, den är själv helt tom i bröstkorgen." M

Rune Lindströms bygdespel "Skinnarspelet" eller "Sagan om den underbara pälsen" har framförts under midsommarveckan i Malung sedan 1967. Det är ett lättsamt folklustspel baserat på Shakespeares "Så tuktas en argbigga", omplanterad i Dalamiljö. Här handlar det om den sturska kullan Brus-Britta som aldrig tycks bli gift, hon skrämmer bort friarna med sitt häftiga humör. Hon fattar tycke för den glade vandraren Lustigs-Per som dyker upp på gården i sällskap med den föräldralösa lilla flickan Lisbeth från Lingärde. Men Lustigs-Per tycks inte alls vara intresserad av Brus-Britta. Till slut låter hon bygdens skinnarlag sy upp en brudgumspäls och lovar att gifta sig med den mannen som pälsen passar på. Naturligtvis slutar allt lyckligt, precis som det ska göra i den här sortens lustspel. "Skinnarspelet" är fyllt av härlig jazzinspirerad folkmusik skriven av Jan Johansson. Under många år var Arne Domnérus kapellmästare och i orkestern fanns några av

Radioserien "På minuten", baserad på den brittiska förlagan "Just a Minute", hade svensk premiär 1969 och pågår fortfarande. Snacka om långkörare! När "På minuten" var som allra roligast bestod laguppställningen av Stig Järrel, Margaretha Krook, Moltas Eriksson och Catrin Westerlund. Programledare och domare var Lennart Swahn. "På minuten" går som bekant ut på att spåna och fabulera i en minut kring ett mer eller mindre fantasifullt ämne t.ex. "Varför är min kamel så högfärdig?", "Hur man blir omskolad till bystmåttsexpert", "När jag blev skinnad av en flåbuse". I de "hårda" reglerna ingår att det är förbjudet att tveka ens för en sekund, att upprepa sig eller att avvika från ämnet.  Då blir man genast stoppad av en ylande larmsignal och den som tryckt på knappen får istället fortsätta. I nyss nämnda panel blommade verkligen fantasin och humorn. Förutom de vansinniga improvisationerna så var sn

"Hotelliggaren" eller "Two Into One" som den heter i original hade sin urpremiär i London 1984. Pjäskonstruktören heter Ray Cooney, upphovsman till ett flertal så kallade "spring-i-dörr-farser". Teaterchefen Olle Kinch blev först med att importera detta skrattretande stycke till Sverige. Premiär var det på Folkan i Stockholm nyårsafton 1985. Pjäsen som handlar om en vänsterprasslande minister och dennes förvirrade sekreterare blev genast en stor framgång. Gösta Ekman höjdes till skyarna för rollen som sekreteraren. "Han spelar fars på högsta snubbelnivå. Publiken jublar!" skrev Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter.  "När Gösta Ekman stiger in på Folkan-scenen stiger farsen till en helt ny dimension" konstaterade Lars Ring i Svenska Dagbladet.  Den kräsne Jurgen Schildt i Aftonbladet var mycket positiv: "Ekman bär tyngsta bördan i farsen, och han gör det med en talang som är lika framträdande som hans energier. Han är formidabel i s