När det spelades teater i buskarna
På 1930-talet stod friluftsteatrarna i blom. I Stockholm fanns ett flertal scener: Skansenteatern, Söders friluftsteater i Vitabergsparken, Vanadislunden, Bellevue, Klippan och Tantolundens friluftsteater.
Här kunde man se publikfavoriter som t.ex. Thor Modéen, Julia Caesar, Rut Holm, John Elfström, Ludde Juberg och Dagmar Ebbesen.
Man spelade verkligen bland buskarna med himlen som tak. Scenbilden var enkel och bestod oftast av två stugor och en grusad gårdsplan emellan. På repertoaren stod folklustspel som "Bröderna Östermans huskors", "Folket i Skinnarviksbergen", "Värmlänningarna", "Söderkåkar"...
Handlingen var enkel och okomplicerad, så även om en del repliker gick förlorade av suset i trädkronorna eller andra ovidkommande ljud kunde åskådarna ändå hänga med i händelseförloppet. Här fanns de självklara karaktärerna: den argsinta ragatan, gubbarna som tittade lite för djupt i brännvinsflaskan, polisen som var tryggheten i kvarteret, det unga förälskade paret med sin till en början hopplösa kärlek. Och så det bestämda huskorset, hon som ändå till sist visade sig ha ett hjärta av guld.
Friluftsteaterrepertoaren 1936
Friluftsteatrarna i Stockholm på den tiden hade ingen motsvarighet varken i Sverige eller något annat land. Det var ett populärt folknöje att gå till friluften en skön sommarkväll. Ja, även när regnet smattrade och det blåste kallt så var det oftast fullsatt.
Tantolundens friluftsteater var den mest populära. I de 43 år den fanns blev den något av en symbol för Stockholms friluftsteatrar. Den låg alldeles intill järnvägen. Julia Caesar som spelade många somrar på Tanto visste att det gällde att få ur sig repliken snabbt innan tågen dundrade förbi och dränkte dialogen. Hon lärde sig att tajma replikerna så väl att hon fick fram poängen exakt innan tåget passerade.
Det var Julia som en regnig spelkväll spände ögonen i den paraplyförsedda publiken och frågade: "Har ni inga hem?"
Stockholms friluftsteatrar försvann en efter en i början av 1960-talet när grävskoporna gick fram. Publiksiffrorna började dala, konkurrensen från TV började bli kännbar och de regniga och kyliga 60-talssomrarna gjorde det svårt för de väderberoende utomhusteatrarna att klara finanserna. Teatern i Tantolunden revs en vårdag 1963 och poeten Alf Henriksson skrev:
"Ingen spelar i Tantolunden i år
och det svenska folklustspelens tid är förbi.
Stockholm förändras, dess egenart förgår,
det är en främmande stad att leva i.
Om tio år skall vi veta vad vi har mist,
då skall trånsjuka doktorsavhandlingar skrivas därom.
Det svenska folklustspelet försvann till sist
och televisionen kom."
Se även:
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar