"Den tappre soldaten Svejk", Skansenteatern 1962
"När Poppe sätter igång sina pellejönserier är det omöjligt att låta bli att skratta - i varje fall för mig. Han kan som ingen annan ramla baklänges av en stol, marschera i sidled, fumla med en bajonett och sprida förvirring bland krigare upp till generalmajors rang", skrev Barbro Hähnel efter pingstpremiären av "Den tappre soldaten Svejk" på Skansenteatern i Stockholm 1962.
Nils Poppe spelade alltså huvudrollen som Jaroslav Haseks lilla soldat. Runt honom fanns en ensemble med pålitliga namn som bl.a. Julia Caesar, Fritiof Billquist, Gunnar Knas Lindkvist och Gunnar Schyman.
Synar man rollistan noga så hittar man också en flicka vid namn Gunilla Sundberg. Hon förälskade sig i huvudrollsinnehavaren och blev så småningom fru Poppe.
Åke Falck hade bearbetat pjäsen för friluftsbruk och åtog sig även regin. Pjäsen utspelar sig på flera olika platser: på ett militärsjukhus, i en järnvägskupé, i ett löjtnantsgemak och på ett grevligt slott. Inte alldeles lätt att gå i land med en sådan scenografi på en utomhusscen utan ridåer eller vridscen. Yngve Gamlin ryggade inte för uppgiften, med sin ohämmade fantasi gjorde han de mest otroliga scenlösningar.
Föreställningen fick övervägande god kritik även om några ansåg att Haseks satir kom i skymundan för Poppes gags.
"Svejk har bearbetats och omarbetats otaliga gånger. Av den ursprungliga tonen av satir och mänsklig värme blir allt mindre kvar. Skansenversionen liknar mest en svensk militärfars men man skrattar gott och har det trevligt i två timmar", menade Hartvig Kusoffsky i Aftonbladet.
"När Nils Poppe gör soldaten Svejk, då är det inte fråga om ironiska djupdimensioner. Det är roliga historier, mycket roliga historier i Nils Beyers översättning och Åke Falcks urval och regi. Sketcher ur ett förgånget militärliv som fortfarande lever i kraft av typiseringens eget inneboende liv", skrev Clas Brunius i Expressen.
Gunnar Falk i Svenska Dagbladet tyckte att den här versionen var mer varieté än teater: "Nåväl, men som varieté har naturligtvis föreställningen sina ljuspunkter. Poppe är utan tvekan en skicklig komiker - utan bredare register och finare nyanser men med slagkraft i de krumsprång han flitigt övar. Och visst kommer han att locka publik till Skansenteatern i sommar; det är inte alltför gott om goda clowner i svenska buskar."
Att spela teater under bar himmel kan ha sina sidor. Sommaren 1962 blev en av de regnigaste i mannaminne. Av 60 planerade föreställningar tvingades direktionen ställa in 27 då regnet formligen vräkte ner.
Trots denna erfarenhet tvekade inte Nils Poppe att själv bli friluftsteaterdirektör nere i Helsingborg några år senare.
Se även:
Kommentarer
Skicka en kommentar