Håkan Serner gav röst åt den lilla människan!

-
När skådespelaren Håkan Serner så tragiskt gick bort i oktober 1984, endast 51 år gammal, lämnade han ett stort tomrum efter sig i det svenska kulturlivet. Han var en respekterad och mycket omtyckt yrkesman.
Vägen till de stora scenerna var långt ifrån spikrak. Efter att ha blivit nobbad av Dramatens elevskola två gånger sökte han sig istället till Gösta Terserus teaterskola. Därefter följde ett decennium av hårt slit på dåtidens källarscener i Gamla Stan, däribland Marsyasteatern. 
Det var först vid starten av Stockholms Stadsteater 1960 som han fick en fast anställning och därmed ekonomisk trygghet. Han kom att förbli teatern trogen i 24 år.
Många förknippar Håkan Serner med en lågmäld och melankolisk framtoning, men som ung var det hans enorma fysik som imponerade på publiken. Han bar på en extrem spänst och vighet vilket han visade upp i  "Slutspel" av Beckett och i den framgångsrika rollen som drängen Truffaldino i "Två herrars tjänare".

Håkan Serner (1933-84)

Det stora folkliga genombrottet kom via TV-rutan 1966 som drängen Norman i "Hemsöborna". Under 1970- och 80-talen radade han upp rolltolkningar som cementerade hans status som en av våra främsta karaktärsskådespelare. Han visade upp en enorm empati och känslomässig bredd när han gestaltade den alkoholiserade uteliggaren i TV-dramat "Stumpen", och han gav den trötta, finkänsliga poliskommissarien Einar Rönn ett odödligt ansikte i Bo Widerbergs succéfilm "Mannen på taket".
Hans mjuka, flexibla och varma röst gjorde honom till en trygg vän i TV-soffan när han läste "Nalle Puh" och "Det susar i säven" för en hel generation barn.
Han gjorde även avtryck som den snälle skomakaren i ungdomsserien "Den vita stenen", den världsfrånvände kemiläraren Magnus Hinder i Jan Troells film "Bang!" samt i TV-produktioner som "Bevisbördan", "Nattvandraren" och "Socialdistrikt 5".
Håkan Serners främsta tillgång som skådespelare var hans förmåga att gestalta den ensamma, utsatta människans möte med en hård omvärld. Hans skådespeleri var aldrig ytligt, utan bottnade i en självupplevd kunskap om själens mörka och ljusa sidor.

Se även:
Dan Sjögren - kufarnas mästare!
Inga Ålenius - birollernas mästarinna!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Arve Opsahl - han med flickorna i Lissabon!

-
Bild
Året var 1961. En i Sverige okänd norsk komiker stod i sjömanskostym på Lisebergs stora scen och fick publiken att kikna av skratt när han berättade om flickorna i Lissabon. Så kom Ulf Thorén och gav honom chansen i TV och snart skrattade hela Sverige åt hans monolog "I marinen", som den egentligen heter. "Det dom har det har dom ju här i Lissabon" , var hans svar när fartygets befäl höjde ett varningens finger och sa åt honom att flickorna i Lissabon inte hade något mer att komma med än flickorna hemma i Oslo.  Arve Opsahl hette skådespelaren som framförde detta klassiska revynummer. Det sägs att han blev hedersgäst hos portugisiska turistbyrån tack vare denna upplysning. Arve var sedan länge en etablerad artist hemma i Norge. Scenkarriären började på 1940-talet och han blev med tiden en av Norges mest folkkära skådespelare. Han medverkade i en lång rad revyer på Chat Noir i Oslo, var engagerad vid Oslo Nye Teater, gjorde ett stort antal grammofoninspelningar ...
Läs mer

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp

-
Bild
Jo, visst fanns det en vägförvaltning i Skultorp. Den blev rikskänd tack vare sketchen "Sjukkassan" som Sten-Åke Cederhök och Rulle Lövgren gjorde sådan succé med i tv-serien "Låt hjärtat va me" 1969. Sketchen handlar om hur Sten-Åke ringer till sjukkassan för att sjukskriva sig men möts av en automatisk telefonsvarare. Han ringer upp igen men hamnar istället hos vägförvaltningen i Skultorp där han möts av en mycket västgötsk telefonsvararröst: "Detta är vägförvaltninga i Skultôrp. Jour... jour... ja, han som har hand  om´et..."  Sketchen skrevs till en Skaraborgsrevy i slutet av 1950-talet. Upphovsmannen hette Curt Dahlin och var revypappa i Skövde men Rulle Lövgren var med under sketchens tillkomst.  Automatiska telefonsvarare var ett nytt påfund och man ringde runt till olika ställen för att hitta inspiration. Poängen kom när man ringde till vägförvaltningen i Skultorp där man hittade den verkliga förebilden till telefonsvararrösten. Vederbörande ku...
Läs mer

Anders Börje - en riktig bohem!

-
Bild
"Det kom en gång en lycklig man i en blomsterhandel in..."  Det var 1942 som 22-årige Anders Börje slog igenom med "Två små röda rosor". Schlagern blev en riktig landsplåga och skivan såldes i cirka 80 000 exemplar.  Under hela 1940-talet framträdde Anders Börje som en glad schlagersångare. "Mera bruk i baljan boys", "Sunnanvindsvalsen" och "Sommar, sommar, sommar" är några av de många titlar han sjöng in.  Egentligen hade han tänkt sig att bli skådespelare. Han studerade vid Gösta Terserus teaterskola men tog samtidigt sånglektioner hos Nicolai Gedda. Det blev en del skådespeleri utöver sången, talroller hos Riksteatern och revyengagemang på Casino. Han medverkade som filmskådespelare i bl.a. "Främmande hamn", "Janne Vängmans bravader" och "Smeder på luffen". Anders Börje (1920-82) Med tiden blev Anders Börje en av våra mesta och bästa vissångare. Han tolkade gärna nationalskalder som Ferlin, Bellman, Sjöb...
Läs mer