"Svensson, Svensson", Chinateatern 1999-2000

"Svensson, Svensson" är en av de populäraste komediserier som visats i svensk television. Mer än 2,5 miljoner tittare bänkade sig inför varje avsnitt för att följa brevbäraren Gustav Svensson och hans familj. 

1999 var det dags för "Svensson, Svensson" att flytta in på teaterscenen. Precis som i TV-serien spelades pappa Gustav och mamma Lena av Allan Svensson och Suzanne Reuter. Den slagfärdige sonen Max gestaltades av Gabriel Odenhammar. Tonårsdottern Lina som i TV spelades av Chelsie Dickson gjordes nu av Maria Simonsson.

I övriga roller sågs John Harryson, Gerd Hegnell, Leif Andrée, Tomas Norström och Ia Langhammer.

Chinateaterns scen var uppbyggd i två plan med vardagsrum och kök där nere och två sovrum ovanpå. Soffan i vardagsrummet hade förstås sin givna plats.

I pjäsen har Lena hade blivit chef över Gustav sedan banken och posten slagits samman. Inte helt okomplicerat. Barnen Max och Lina börjar bli vuxna med planer på att lämna radhusidyllen. Lenas förvirrade föräldrar kommer på besök. Svenssons nya grannar ställer till med bröllop och Gustav blir förstås best man, att allt går på tok är självklart.

Att göra teaterpjäs eller långfilm av en älskad TV-serie har misslyckats åtskilliga gånger. Chinateaterns version av "Svensson, Svensson" fick visserligen busslasterna att komma men hurraropen uteblev. Recensenterna var ganska eniga om att "Svensson, Svensson" borde ha stannat i TV-rutan.

"TV-serien må vara en klassiker. Men pjäsen är en besvikelse, som enbart räddas av att Suzanne Reuter efter paus får utlopp för sin komiska begåvning", skrev Jan-Olov Andersson i Aftonbladet.

Kristina Torell i G-P: "Första akten är tam och tablåartad. Det intrycket förstärks genom nedsläckning mellan scenerna vilket i och för sig kan vara okej men här varar mörkläggningen för länge."

Anders Björkman i Expressen: "Ja, det är precis som på TV. Småskojigt och inte så mycket handling. Man känner igen musiken också. Och här sitter vi och undrar om våra skratt kommer att höras i TV? Det är så vi känner oss i pausen. En inkallad studiopublik, som skrattat mer av välvilja än av att det varit roligt."

Ingegärd Waaranperä i Dagens Nyheter: "Så är det bevisat igen att suger man för länge på karamellen så tar den slut. Svensson, Svensson var en lyckad tv-sitcom i vardagskvällsformat. Som långfilm blev den mer utdragen och mindre rolig. Som privatteaterfars har den hunnit bli så utspädd att inte ens premiärpubliken riktigt orkar heja fram den."

Se även:

Några ord om Allan Svensson 

"Little shop of horrors", Chinateatern 1995-96