"Karlsson på taket", Göta Lejon 2003-04
Astrid Lindgrens berömda barnboksfigur "Karlsson på taket" fick nytt liv på Göta Lejon i Stockholm julen 2003. I rollen som den genomkloka och lagom tjocka Karlsson sågs Markoolio (Marko Lehtosalo).
"Jag är rätt lik Karlsson på taket. Tjock och lite girig, men snäll innerst inne", sade Marko i en intervju inför premiären.
Axel Rydén och Viktor Wikström alternerade i rollen som Lillebror. Görel Crona spelade Lillebrors mamma, Fredrik Ohlsson var den barska barnvaktstanten Fröken Bock. Ola Forssmed och Ola Rundcrantz bjöd på snubbelkomik som de två inbrottstjuvarna Rulle och Fille. Jan Åström svarade för regin.
Recensenterna var överens om att skådespelardebutanten Markoolio var helt rätt i rollen som Karlsson. I övrigt fick föreställningen ett ganska svalt mottagande:
"Årets Lindgrenupplaga hör inte till de bättre. Den är som helhet för jämntjockt stökig och brister i dynamik eftersom allt går på bullrigt högvarv i stort sett oavbrutet", ansåg Karin Helander i SvD.
Pia Huss i DN: "Det här är en Karlsson med hjärta bakom propellerskruven. Han har dessutom humor som i de bästa ögonblicken snuddar vid självironi och därmed snurrar upp Karlsson ur tjockiskomiken. Markoolio gör Karlsson till någon att faktiskt bli förtjust i."
Anders Björkman i Expressen: "Marko Lehtosalo är en utmärkt Karlsson på taket, denne runde självupptagne man som flyger in i den ensamme pojken Lillebrors rum. Han är skojig, charmig och får omedelbart kontakt med den unga publiken. Tyvärr är Markoolio den här uppsättningens enda riktiga tillgång."
Jens Peterson i Aftonbladet: "Jodå, Markoolio är en bra Karlsson på taket. Uppkäftig, självgod, trotsig och busig. Han sjunger illa, men det bidrar till larmet i en fartfylld uppsättning."
Jan Forsling i Upsala Nya Tidning: "Jag tror att alla, även de yngre barnen, hade fått ut mer av föreställningen om regissör Åström hade kryddat alla glättigheter med en smula allvar. Som det är nu blir Karlsson en fullständigt obegriplig figur utan mål eller någon som helst mening, vilket inte kan ha varit vad Astrid Lindgren tänkte."
Kommentarer
Skicka en kommentar