Tor Isedal - en folkkär bov!
Norrköpingsgrabben Tor Isedal ville bli artist redan som liten och började med amatörteater hos IOGT. Redan då fick han spela bov. I barnoperetten "Vita skuggor i Söderhavet" fick han göra en otäck sjörövare. Hans mörka hår och den svarta uppsynen gjorde honom passande för den typen av roller. Men han hade ingen större nytta av det när han så småningom ville in på Dramatens elevskola. Två gånger försökte han. I första anloppet gick han vidare till andra provet. Andra gången drog han till med "Peer Gynt" och blev utkörd efter två repliker. "Peer Gynt" med norrköpingsdialekt blev för mycket för Lars Hanson i juryn.
Tor Isedal (1924-90) här tillsammans med Mona Andersson.
Tor Isedal fick gå den långa vägen istället, den är ju oftast den mest lärorika. Han hade tur och kom snart till Malmö stadsteater där Ingmar Bergman styrde och ställde som värst. Ingmar upptäckte snart talangen bak de mörka dragen: ögonbrynen som höjde sig i förakt och den cyniska vinkeln i mungipan.
Så fick Tor Isedal sitt genombrott i Bergmans film "Jungfrukällan" som den tunglöse, debile jungfruskändaren. Våldtäktsscenen är fortfarande otäckt gastkramande. Privat fick Isedal det besvärligt. Publiken hade svårt att skilja på dikt och verklighet. Folk pekade finger efter honom på gatan, somliga hotade klå upp den förbannade våldtäckaren.
Nu hade han definitivt hamnat i bovfacket, han fick spela knöl, drummel, suput och hästskojare... Varhelst en pjäs dök upp med en riktigt saftig fähund i rollistan så ville regissörerna ha Tor Isedal.
Till slut fick han spela snäll, lika snäll som han var privat. Han gjorde Nalle Puh, men då hade regissören låtit sy in honom från hjässan till hålfoten i plysch och klistrat vänliga morrhår på nosen.
Genom TV blev han folkkär som Nils Gallilé i Piratens "Bombi Bitt och jag". Det var den rolltolkningen som Piraten själv gillade bäst av alla. I "Markurells i Wadköping" spelade han den krumskrämde perukmakaren Ström. I folklustspelet "Söderkåkar" var han den hårt hunsade och törstige snickaren Larsson.
En av Tor Isedals sista roller var i "Möss och människor" på Stockholms stadsteater. Pjäsen gick för utsålda hus. Tor spelade den gamle, trötte farmararbetaren Candy, som drog omkring med sin skröpliga fårhund. Rollprestationen var oförglömlig, liksom allt annat Tor Isedal gjorde.
Se även:
.jpg)
Kommentarer
Skicka en kommentar