"Buren", Stockholms stadsteater 1965

"Buren" av Kenneth Brown beskriver en dag i ett amerikanskt marinfängelse och utspelar sig hela tiden i och kring en fängelsebur av stålnät. 

Det handlar om övermänniskor som fått makten i sina händer och har till uppgift att bryta ner en samling undermänniskor, som inte förstått lyckan av underkastelse, men nu är fulla av villighet att förstå den.

Pjäsförfattaren Kenneth Brown använde sig av sina egna erfarenheter efter en tjugodagars vistelse i ett marinfängelse. 

Sten Lonnert regisserade pjäsen när den gick upp på Stockholms stadsteater våren 1965. Tor Isedal, Nils Åsblom, Thor Hartman och Torsten Wahlund hade alla framträdande roller i detta drama.

Presskritiken var blandad: "Ingen skådespelare bör nämnas framför någon annan vilket emellertid inte hindrar mig från att speciellt notera Tor Isedals disciplinerade inlevelse i det högre underbefälets kompletta själlöshet. Så ser den militäre sadisten ut, verkställaren av ett totalitärt system - lika oberörd i sin brutala hantering som oförstående inför dess innebörd. Hans prestation befinner sig på en utomordentligt hög nivå", berömde Allan Fagerström i Aftonbladet.

Mindre positiv var Per Erik Wahlund som menade att "Buren" var en anonym pjäs: "Här finns inte tillstymmelse till intrig eller ens händelseförlopp, inte tillstymmelse till personteckning, ärligt talat inte heller tillstymmelse till spänning..."

Bengt Jahnsson i DN: "Pjäsen visar fram ett stycke brutal verklighet, där aggressivitet och känslokyla vridits in i absurda normer. Kliniskt fri från all sentimentalitet trycker den sin knytnäve rakt i ansiktet på åskådaren och tvingar honom till ställningstagande. Det är omöjligt att denna teatersäsong kan visa upp en viktigare pjäs."

Se även:

"Farmor och Vår Herre", Stockholms stadsteater 1963

"Den perfekta kyssen", Stockholms stadsteater 1990-91