"Skulle det dyka upp fler lik är det bara å ringa", Lilla Teatern 1971


På ett kontor i London råkar städerskan Mrs Piper snubbla över ett lik. En stund senare finner hon samma lik i ett annat rum och när polisen kommer är naturligtvis liket försvunnet. 
Den företagsamma och nyfikna Mrs Piper driver den svårt förkylda kriminalkommissarien Baxter till vansinne när hon lägger sig i mordutredningen. Naturligtvis blir det hon som hjälper honom att lösa fallet till sist.
I Lilla Teaterns programhäfte står det "Om ni har haft en trevlig kväll - berätta det gärna för andra, men kom ihåg; berätta inte vem som är mördaren!"
Det skall naturligtvis inte avslöjas här heller, däremot kan sägas att pjäsen är en briljant kriminalkomedi, alldeles för sällan spelad i Sverige.


"Busybody" heter pjäsen på originalspråk, skriven av Jack Popplewell. På Lilla Teatern i Stockholm fick den en ovanligt lång och krånglig titel: "Skulle det dyka upp fler lik är det bara å ringa!"
Rollen som städtanten Mrs Piper var som klippt och skuren för Agneta Prytz. Kommissarie Baxter spelades av Claes Thelander. Vidare medverkade bland andra Sten Ardenstam, Leif Ahrle, Brita Billsten och Eivor Landström.
"Det är ingenting att bråka om. Man kapitulerar redan under den första repliken som Agneta Prytz fyrar av, och sen är det bara att hjälplöst hänge sig åt de redlösa skrattexplosioner som Lillans parkett pyr av föreställningen igenom", konstaterade Svenska Dagbladets kritiker Margareta Sjögren.
Alf Thoor i Expressen: "Mrs Piper är en hjältinna som talar cockney. Här på Lillan är hon översatt till en dialekt som verkar uppfiskad nånstans mellan Hisingen och Masthugget, och än en gång visar det sig att Göteborg är Lilla London i alla fall. Denna Mrs Piper har exakt avsedd verkan: den kvällen jag såg föreställningen rullade skratt genom salongen så fort hon öppnade munnen, och det gjorde hon - jag lovar - ofta."
Agneta Pleijel i Aftonbladet: "Nu finns det en stjärna. Hon heter Agneta Prytz och har nog sällan varit på bättre humör än här. Hon har en mimik som brukar kallas oefterhärmlig, och det är just vad den är. Agneta Prytz har spelat den här rollen en gång förut, i Malmö, så hon kan den. Man undrar om det egentligen inte är just för henne som Popplewell skrivit rollen."

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ulf Elfving och bapelsinen

"Sound of Music", Folkan 1982-83

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp