Anti-showen "Cabaret Skrotten"

Anti-show - d.v.s. artister som roar hellre än bra - blev ett begrepp inom den svenska nöjesvärlden i början av 1970-talet. Stockholm var först med Dambergs Trea men Göteborg följde snabbt efter med "Cabaret Skrotten". Det var bröderna och tillika klubbägarna Ulf och Christer Johansson som ville hitta en ny form av krogunderhållning när de introducerade "Cabaret Skrotten" på Restaurang Coldin. Lars Fryklund, anställdes som producent och nu fick han i uppdrag att bilda en skrott. 

Anti-showen blev en omedelbar publiksuccé. Här varvades gammaldags rockmusik med buskis. En skotte spelade säckpipa och drog dåliga vitsar. Här är en: Pojke träffar flicka i Glasgows glädjekvarter. När dom börjar bli lite tända viskar han passionerat: Jag finner inte ord för hur mycket jag älskar dej... Hon: Ja, inte har då jag något lexikon i trosorna.

Ungefär på den nivån rörde det sig. Programvärd för "Cabaret Skrotten" var Arne "Bongo" Arvidsson som hade en sällsynt förmåga att lyckas få igång en krogpublik. 

Bland de många originella artister som showade fanns t.ex. Sonja Hildings, Gullan van Der Tjick, Curt Borkman, Little Herdis, Ted Åström, Örjan Ramberg, Munspels-Owe och Calle Ballonka (den sistnämnde en stå-upp-komiker-pionjär om ni inte kände till det). 

Askims Livs och Delikatesser hette husbandet, en dansorkester med en spännvidd från rock till operett och allting däremellan. 

"Cabaret Skrotten" blev föregångare till det som några år senare blev Kabaret Fattighuset i Stockholm, men det var på Bellmansgatan i Göteborg som det hela började.

Se även:

Den frodiga Sonja Hildings

Git Gay Show, Restaurant Lorensberg 1960