Karl-Arne Holmsten - den stilige filmcharmören!
Under 1940- och 50-talen hette svensk films stora superhjälte Karl-Arne Holmsten. En helyllegrabb med glimten i ögat och en rak och chosefri stil. Han var charmören och förste älskaren som fick flickorna i biosalongen att sucka av hänförelse. Pojkarna stod framför spegeln och försökte kamma bena på Holmsten-vis (på vänster sida).
På den tiden skulle ju en filmhjälte röka, och ingen kunde tända en cigarett så elegant som Karl-Arne Holmsten.
Han blev mest känd genom sina många filmroller men han gjorde minst lika mycket teater. Han debuterade på Folkan i Stockholm 1933 mot stjärnor som Tollie Zellman och Sigurd Wallén. Sedan följde en sejour vid Göteborgs stadsteater innan han kom till Per-Axel Branner på Nya Teatern i Stockholm.
Han var en förträfflig komediskådespelare och medverkade i långkörare som bland annat "Thehuset Augustimånen" och "En flicka på gaffeln" på Intiman, "Mary, Mary" och "40 karat" på Vasan, musikaler som "Oklahoma" och "Behärska dig kvinna" på China, "Ungkarlslyan" på Oscars, i Staffan Tjernelds "Taggen-revyer", vaudevillen "Spetsbyxor" på Idéon och i Kar de Mumma-revyn på Blanche.
Karl-Arne Holmsten (1911-95)
Det blev bortåt 80 filmroller, från Edvard Persson-filmen "En sjöman till häst" till Ingmar Bergmans "Kvinnors väntan". Minnesvärd är hans egocentriske schlagercharmör i Hasse Ekmans "Flicka och hyacinter" från 1950.
I slutet av 1950-talet blev han den trygge kapten John Hillman i Arne Mattssons filmatiseringar av Folke Mellvigs privatdetektiv. Med Annalisa Ericson som fru Kajsa Hillman vid sin sida fick han biopubliken att rysa åt "Damen i svart", "Mannekäng i rött", "Ryttare i blått", "Vita frun" och "Den gula bilen". Filmerna blev enormt framgångsrika och skapade rena Hillmanfebern i Sverige.
Men han var också med i ett av svensk films största fiaskon. Den hette "Bruden som kom genom taket" 1947. Även där spelade han mot Annalisa Ericson. Ingenting stämde, allting gick snett. Det visade sig senare att regissören förväxlat två filmer! "Bruden som kom genom taket" gick en enda gång på biografen Riviera, sen var det slut!
Sista gången Karl-Arne Holmsten framträdde på scen var i komedin "Trasiga änglar" på Maxim 1975. En allvarlig infektion i högerarmen som spreds mot hjärtat medförde lång sjukskrivning. Han var då fyllda 64 och tyckte att det var lika bra att pensionera sig.
Med undantag för en roll i TV-serien "Öbergs på Lillöga" i början av 1980-talet levde han sedan ett tillbakadraget liv fjärran från offentligheten.
Se även:
.jpg)
Har sett några av Hillmanfilmerna, Mannekäng i rött var väl i färg vill jag minnas, härligt tidstypiskt som jag gillade. Holmsten var en man som var lätt att gilla på vita duken.
SvaraRaderaJag tror att även Ryttare i blått var i färg, om jag minns rätt?
RaderaHillmanfilmerna var bra och välgjorda.