Nöjesvirveln

"Ring och sjung" hette ett program som drabbade radiolyssnarna en kvart om dagen åren 1976-78. Drygt 200 lyssnare hörde av sig till programmet varje dag för att via telefonluren få sjunga offentligt i etern. "Ring och sjung" var en idé som Sveriges Radio snott från Frankrike. Upplägget var att de två programledarna Mona Krantz och Britt Landin valde ut fyra rader ur en välkänd låt. Sedan satte de ihop en slags gåta till den hemliga sången. Exempel "En idog, lycklig och förtröstansfull person", här blev svaret "Farmareflickan", en populär schlager som blev en dunderhit med Thory Bernhards på 1960-talet. Från början var det tänkt att lyssnarna skulle ringa direkt in till programmet, men de första veckornas sändningar blockerade alla telefonväxlar och därefter fick lyssnarna anmäla sig per post. Ur den digra brevskörden drog programledarna sju tävlanden per avsnitt som fick vara med och sjunga och gissa. För varje rätt svar vann man hundra kronor. D

"Dollarprinsessan" tillhörde en gång i tiden de verkligt stora operettsuccéerna. Efter urpremiären i Wien 1907 spelades den flitigt runt om i världen. Kompositören Leo Fall kunde efter succén sluta som kapellmästare och helt ägna sig åt att skriva operetter. "Dollarprinsessan" handlar om mångmiljonären John P. Couder som har en mycket bångstyrig dotter som han vill gifta bort. Själv föregår han dock med dåligt exempel... Det hela utspelas i New York och Kanada. 1966 spelades "Dollarprinsessan" för första gången på Malmö Stadsteater. Egon Larsson inte bara regisserade uppsättningen utan spelade också den manlige huvudrollen som dollarmiljonären. Hans dotter, dollarprinsessan själv, spelades av den folkkära operettaktrisen Sonja Stjernquist.  Subrettparet gestaltades av Arne Strömgren och Ing-Britt Stiber, två verkliga stöttepelare i Malmöensemblen under många år. En annan som utmärkte sig, inte minst för sin komiska talang, var Berit Kjerrman i rollen som B

Häromdagen nåddes vi av beskedet att skådespelaren Fredrik Ohlsson avlidit i en ålder av 92 år. För flera generationer var han känd som Tommy och Annikas pappa i filmerna om "Pippi Långstrump". Jag tror knappast att det var en roll som Fredrik själv räknade till höjdpunkterna i sin långa karriär. Fredrik Ohlsson hade nämligen ett mycket omfattande CV med såväl dramatiska som komiska roller. Han växte upp i ett högborgerligt hem i Västergötland. Som 13-åring skickades han till Lundsbergs internatskola där han fick tillfälle att ägna sig åt två av sina stora intressen - fotbollen och teatern. Han sprack när han sökte till Dramatens elevskola i Stockholm och sökte sig utomlands istället. Sin teaterutbildning fick han på Royal Academy of Dramatic Art i London. Sin svenska teaterdebut gjorde han på Lilla Teatern i Stockholm i pjäsen "I sista minuten" där han spelade mot Signe Hasso. Fredrik Ohlsson (1931-2023) Stadsteatrarna i Helsingborg och Uppsala blev nästa anhalt i

Sven Slättengren tillhörde den där lilla klicken av lokala revyaktörer som även lyckades nå berömmelse utanför hembygden. Under närmare 30 år var han den drivande kraften bakom Värnamorevyn i mörkaste Småland. Han blev också känd som en skicklig imitatör. Tage Erlander, Gunnar Hedlund, Lasse Holmqvist, Jonas Hallberg, och Janne "Loffe" Carlsson var några av alla de gubbar han ofta hade på stämbanden när det begav sig. Inte lade han ner särskilt mycket tid åt att öva på sina imitationer heller, rösterna bara fanns där. Sven var en naturbegåvning helt enkelt. Åsa-Nisse var en gubbe som gjorde intryck på honom redan i barndomen. När de populära filmerna vevades på biografen i Värnamo satt Sven i salongen och snart kunde han säga "he he" och låta precis som Åsa-Nisse till sina föräldrars och syskons omåttliga förtjusning. Sven Slättengren (1943-2020) Bertil Perrolf upptäckte Sven när han sände sitt populära radioprogram "Skivor till kaffet" från Gnosjö. Result

Kommer ni ihåg när Carl-Gustaf Lindstedt plockade knappnålar ur sin nyinköpta skjorta? Han stack sig ideligen och arbetade snart upp ett våldsamt raseriutbrott som eskalerade fullständigt när en dörrförsäljare ringde på och ville sälja - just det - knappnålar! Denna lilla humorpärla utspelade sig för första gången på gamla Casino på Bryggargatan i 1955 års revy kallad "C-55". Som vanligt hette manusförfattarna Gösta Bernhard och Stig Bergendorff. Vid sidan av Carl-Gustaf fanns det nya stjärnskottet Ingrid Ersson som kammade hem mycket beröm för sin monolog som en sol-och-vårad flicka. Här fanns den vansinnigt rolige Holger Höglund i crazyartade nonsensdialoger och sketcher. Schlagerkompositören Kai Gullmar fanns med, så även Gunnar Knas, Herr Olsson och nykomlingen Stig Grybe.  "Spektaklet går i den stil, som i mer än tio år varit tradition vid Bryggargatan. Det är förstås lite farligt. Crazygreppen kan inte varieras i det oändliga. Till fallseger över premiärpubliken rä

Bernard Shaws klassiker "Pygmalion" med stjärnorna Liv Ullman och Erland Josephson i huvudrollerna var 1975 års stora teaterhändelse i Stockholm, åtminstone enligt förhandssnacket.  Ullman och Josephson hade nyligen grälat i TV-serien "Scener ur ett äktenskap" och förväntades locka storpublik när de nu skulle fortsätta som Eliza och Mr Higgins i Sandrews uppsättning av "Pygmalion". ("Pygmalion" är som bekant den pjäs som ligger till grund för succémusikalen "My fair lady".) Vid sidan av de båda huvudrollsinnehavarna fanns en stark ensemble med Arne Källerud som sopåkare Doolittle, Nils Eklund som överste Pickering, Gunn Wållgren som Mrs Higgins och en ung Kjell Bergqvist i rollen som Freddy.  Trots detta stjärnuppbåd var inte kritikerna överväldigade av Maxims "Pygmalion". Föreställningen väckte blandade känslor och recensionerna var märkbart ljumma. I stort sett var bara recensenterna överens om två saker: att Gunn Wållgrens

Med Cole Porters "Can-Can" öppnade Stora Teatern i Göteborg höstsäsongen 1966. Denna folkkära operett handlar om mötet mellan La Mome Pistache och domaren Forestier. Domaren skickas för att krossa La Momes nöjesetablissemang i Montmartre för att där dansas can-can, en dans som ansågs som osedlig i 1890-talets Paris. Maj Lindström spelade huvudrollen som La Mome mot Claes Jakobssons domare. Åke Harnesk utmärkte sig i den komiska rollen som den bulgariske skulptören Boris. Här fanns Helena Fernell som yrvädret Claudine, tvätterska om dagen och can-can-flicka om kvällen. Konstkritikern Hilaire Jussac var en roll vikt för Storanveteranen Rune Olson.  Jackie Söderman regisserade och Wolfgang Vollhard hade skapat en praktfull och färggrann scenografi. För de fartfyllda can-can-danserna svarade koreografen Joel Schnéer. "Porters rytmer är krävande men gästregissören Jackie Söderman tycks ha repeterat ordentligt med sina skaror, ty föreställningen har den där disciplinerade lekf