Nöjesvirveln

Cornelis Vreeswijk, denna skandalomsusade artist, blev inte alltid överöst med lovord och beröm för sina framträdanden, men hans krogshow på Bacchi Wapen i Stockholm hösten 1977 knockade de allra grinigaste recensenter. "Cornelis & Tre Damer" hette showen. De tre damerna var Inger Öst, Diana Nunez och Anita Strandell. Det blev en skön blandning av burleska visor, mjuka ballader, rock och blues. Björn Barlach och Åke Cato hade bidragit med ett flertal specialskrivna texter.  Showen blev en makalös publikframgång och pressrosorna var som sagt många: "Oj, vad han kan Cornelis Vreeswijk! Igår hade han premiär på Nya Bacchi i Stockholm och det blev en klar succé. Självironisk, avspänd, humoristisk och övertygande tog Cornelis publiken direkt i sin famn" , skrev Christer Faleij i Aftonbladet. "Medborgaren Cornelis Vreeswijk är tillbaka i Stockholm igen efter femton månaders mer eller mindre frivillig frånvaro. Med sitt underfundiga språk och sin okonventionella p

"Hasse Ekman har haft premiär på Intima teatern - han medverkade som författare, regissör och innehavare av en av huvudrollerna. Pjäsen hette Gungstolen, den framkallade under premiären sådana ovationer, att direktionen sannolikt måste ta vissa förstärkningar av takkonstruktionen i salongen under allvarligt övervägande" , skrev Sven Stolpe i Göteborgs-Posten om Hasse Ekmans komedi "Gungstolen". Pjäsen handlade precis som titeln antyder om en gungstol. Gungstolen hade den magiska kraften att kunna förverkliga den gungandes erotiska önskedrömmar.  Publiken fick möta Hasse Ekman i rollen som damtidningsredaktör. Sickan Carlsson gjorde scencomeback i rollen som redaktörens hemmafru. Alice Eklund spelade hennes mor, en friherrinna från Göteborg. Maude Adelsson gestaltade en tonårstjej från grannvillan, och Sven Lindberg en ungdomskamrat till redaktören. Yngve Gamlin hade signerat scenografin föreställande ett vardagsrum i Äppelviken. Mago svarade för kostymerna. Trots at

Idag är det 60 år sedan revyn "Gröna Hund" hade premiär på Gröna Lund i Stockholm. Det var då Hasse Alfredson började knäppa ihop västen med gylfen i rollen som Valfrid Lindeman. Valfrid Lindeman skulle få många efterföljare under de kommande åren. "Gröna Hund" var AB Svenska Ords första revy och blev startskottet för en ny epok i svensk nöjeshistoria. Hans Alfredson och Tage Danielsson, HasseåTage, blev ett begrepp. Här gjorde jazzsångerskan Monica Zetterlund sin debut som revyartist, hennes samarbete med AB Svenska Ord blev långvarigt. När Monica tvingades avbryta sitt Gröna Hund-engagemang p g a andra åtaganden ryckte Gunwer Bergkvist och Sonya Hedenbratt in som ersättare. Revyräven Mille Schmidt fanns med, liksom Lissi Alandh, Lasse O Månsson och Muriel Ali. Kapellmästare var den skicklige jazzpianisten Gunnar Svensson, även han blev en av de viktigaste murstenarna i AB Svenska Ord. Bland de minnesvärda numren i "Gröna Hund" kan nämnas "Kalinka&qu

Scandinavian Five hette en orkester som kunde höras i folkparker och på dansrestauranger under 1960-talet. Gruppen var hemmahörande i Göteborg och bildades av den förnämlige gitarristen Sven Olson och pianisten Sune Waldehorn. De två kontaktade Geron Johansson som både sjöng och spelade trummor.  Geron hade tidigare sjungit ihop med Alingsåsflickan Agneta Munther som nu blev bandets vokalissa. Femte medlemmen blev norrmannen Olav Wernersen, musikaliskt underbarn på dragspel och lika skicklig på basfiol. När Sune Waldehorn lämnade gruppen övertogs pianot av Håkan Berghe.  Scandinavian Five jobbade prydligt och vackert med stämsång och avancerade musikaliska arrangemang. För en kräsen publik. Recensenter och kolleger inom branschen gav dem lovord, men dom hittade aldrig fram till den breda publiken.  De försökte komma in på Svensktoppen gång på gång, men gruppen hade ett alldeles eget sound som inte slog an hos topplistepubliken. Stämsång passade inte riktigt in i den givna svensktoppsma

Den 7 oktober 1995 var det stor galapremiär för musikalen "Kristina från Duvemåla" på Malmö Musikteater. Björn Ulvaes och Benny Andersson hade förvandlat Vilhelm Mobergs mastiga utvandrarromaner till musikal. Missväxt, svält, barnadöd, sjukdom, förtryck, missfall, löss, hemlängtan och svikande gudstro, det är i mångt och mycket vad den tre och en halv timmar långa musikalen handlar om. Och så förstås kärleken mellan Karl-Oskar och hans Kristina, den som överbryggar allt elände.  Helen Sjöholm var näst intill okänd när hon i tuff konkurrens med många sökande fick huvudrollen som Kristina. Anders Ekborg blev hennes trygga Karl-Oskar, hans lillebror Robert som ser guldet bli till sand gestaltades av Peter Jöback.  Här fanns vidare Åsa Bergh i rollen som byhoran Ulrika i Västergöl, Marianne Mörck som Fina Kajsa och Tommy Juth som predikanten Danjel, för att nämna några i den långa rollistan. Lars Rudolfsson regisserade och Robin Wagner skapade en spektakulär scenografi.  "Kr

I Peter Shaffers "Black Comedy" skall sex människor klara upp diverse trassligheter i en becksvart lägenhet efter att proppen har gått. Det uppstår diverse pinsamma situationer när t.ex. ett stulet möblemang skall bortföras, en älskarinna skall smugglas undan, en tilltänkt svärfar skall smörjas...  Folk går aningslöst genom stolar, ställer glas på lampskärmar, finner sig plötsligt sitta i en nytillkommen gungstol istället för stolen som stod där nyss... Idén till "Black Comedy" fick Peter Shaffer från Pekingoperan, från episoden "Värdshuset vid skiljevägen" hämtad från den kinesiska folksagan "Generaler i Yangfamiljen", som berättats i Kina sedan 1300-talet. Två människor utövar en duell i ett alldeles mörkt rum på ett värdshus. Stycket spelas på en fullt upplyst scen, men aktörerna beter sig som om det vore kolmörkt.  Sandrews satte upp "Black Comedy" på Intiman 1968 med Jan Malmsjö i huvudrollen. Runt honom fanns en rutinerad ensembl

Sommaren 1956 skulle Drottning Elizabeth av England göra statsbesök i Stockholm. Den celebra händelsen kunde inte förbigås i en aktuell revy. Vårens Kar de Mumma-revy på Folkan fick därför titeln "Vi roar oss kungligt".  På scenen fick man möta Annalisa Ericson som lillprinsen i ljusblå uniform och med ett stort rosenfång i famnen att överlämna till drottningen. Numret skrevs av kuplettmakarna Kai Gullmar och Gösta Rybrandt och blev ett av de finaste inslagen i föreställningen. Det fanns gott om roliga och slagkraftiga nummer i den här upplagan av Kar de Mumma-revyn. Stig Järrel gjorde den geniala monologen "Lediga Ludde", han som resonerar logiskt om hur man på bästa sätt kan förkorta arbetsveckan.  Siv Ericks gjorde sin vimsiga hemmafru ur socialgrupp Mink, här med synpunkter på både monarki och republik.  Det numret som levt längst i folks medvetande är nog ändå "Den saltaste bönan i stan" framfört av Annalisa Ericson i Diors hinkhatt med titthål för en