Nöjesvirveln

Trollmor Trollga hette en populär figur i radions småbarnskvartar under några år på 1970-talet. Rösten bakom Trollmor hette Birgitta Götestam. Det var hon och maken Peter Flack som svarade för manus till den här serien som sändes under rubriken "Vi ringer Trollmor!" Peter Flack i rollen som Folke Tut från Folkräkningsinstitutet ringde och intervjuade Trollmor som alltid hade så mycket spännande saker för sig. Under en period var Trollmor ett inslag i radioprogrammet "Hej bilist!" där man fick följa hennes äventyr i trafiken.  Annars bodde Trollmor Trollga ute i skogen tillsammans med sin son, Rock-Stubb-Uno, spelad av Staffan Götestam som sjöng och spelade rocklåtar.  Denna fantasifulla berättelse mynnade så småningom ut i LP-skivan "Hallå Trollmor" som utkom lagom till julhandeln 1974.  Har man barnasinnet i behåll kan man fortfarande glädjas åt när Trollmor spelar äppelhockey eller lagar trollsoppa. Se även: Vinyllådan - Julbråk med Carl-Gustaf & Arn

"Har´e vart nåt?"  Kommer ni ihåg den bevingade repliken? Det var Rolf "Roffe" Bengtson som levererade den i en av sina minnesvärda monologer. Rolf Bengtson kom från Malmberget i Gällivare socken, samma ort som sett skådespelaren Stig Järrel, kompositören Bo Nilsson och skulptören Berto Marklund födas.  Roffe valde revyvägen. Han började med att ta 10 stepplektioner, sedan tyckte han att det fick räcka med utbildning. Han fick så småningom engagemang i Klangerevyn som han turnerade med i folkparkerna under 10 år. Sedan blev det nedslag hos Knäppupp, Boulevard och Casino. En butter och trumpen framtoning blev hans speciella signum som komiker. Själv kallade han sin humor för ett resultat av den "storsvenska glädjelösheten". Rolf Bengtson nådde den positionen att han i stort sett bara behövde visa sig på scenen, glappa lite med dubbelhakorna och mullra lite med stämbanden för att publiken skulle vika sig av skratt. Rolf Bengtson (1931-76) 1962 kom han till K

Sven Melander finns inte längre. Fuck cancer! Malmöpågen Melander började en gång i tiden som journalist på Aftonbladet. I slutet av 1970-talet råkade han bli glad på en fest och halkade in i filmens värld. Lasse Åberg var nämligen där, på jakt efter någon som kunde vara knall och kul på samma gång. Ni vet hur det gick. Packade Berra gjorde ett oförglömligt intryck på biopubliken som såg "Sällskapsresan". Därefter tog Sven tjänstledigt från Aftonbladet och blev nöjesmaskinist. "Nöjesmaskinen" med Stina Lundberg, pingviner och ballongdansen blev en jättesuccé i TV och Sven fick sitt definitiva genombrott som TV-underhållare.  Så kom "Nöjesmassakern" där kockarna Werner och Werner högg sönder torsken och tog sig en lille en. För att inte tala om trollet Rulle, barnens favorit med utslaget hår och glipa mellan framtänderna: "Hej alla barn, jag heter Rulle. Jag är full! Full rulle!" Sven Melander (1947-2022) Under en period var han chef över allt rol

"Vi ses på Bråddvaj" hette en TV-serie från 1982 som fallit i total glömska. Eller är det någon minnesgod läsare som kommer i håg den?  Serien som regisserades av Hans Bergström var ett ambitiöst försök att vara en svensk motsvarighet till musikalfilmen "Pennies from Heaven". Författaren Bo Sigvard Nilsson hade skrivit manuset som handlade om fyra ungdomar på en bakgård i Masthugget i Göteborg 1951.  Bland skjulen och kåkarna drömmer de om showbusiness och om Amerika. I drömmen står de fyra redan på Broadway och sjunger och showar. Kal är den av de fyra som mest energiskt drömmer showdrömmar. Ada, hans närmsta så att säga är ganska mycket inne på samma linje som han, men inte riktigt lika övertygad om hur lätt det ska gå. Åssbon är gängets snille som gör häpnadsväckande uppfinningar. Hans Beda säljer glass, men längtar till något annat. Fem ungdomar togs ut bland hundratals sökanden till rollerna. Det var Lars Halldin (Kal), Bengt Tol (Åssbon), Suzanne Schultz (Ada)

"Hello Dolly" handlar om den viljestarka och uppfinningsrika äktenskapsmäklerskan Dolly Gallagher Levi. Hon reser till New York för att hitta en lämplig kvinna åt den snåle miljonären Horace Vandergelder, men utarbetar en plan för att själv kunna lägga beslag på honom. "Hello Dolly" blev en långkörare på Broadway med 2 844 föreställningar. Musikalens titelmelodi blev en stor hit, inte minst tack vare Louis Armstrongs inspelning. När "Hello Dolly" gick upp på Oscarsteatern i Stockholm hösten 1966 ville inte succén infinna sig. Föreställningen blev närmast en flopp och fick läggas ned tidigare än man räknat med.  Ulla Zetterberg, en gång populär aktris vid Göteborgs stadsteater, spelade Dolly. Den allmänna åsikten var att hon inte räckte till för att bära upp en musikal av det här formatet.  Som motspelare hade hon Åke Fridell, en kraftfull skådespelare som tyvärr led av svåra alkoholproblem. Han ersattes efter en tid av Gunnar Knas som från början hade en b

Den i särklass snyggaste grebban i Tomelilla på 1920-talet var dotter till stinsen i Hurva och hette Margit, men kallades Maritta. Hon hade tänkt att bli sjuksköterska men tyckte det var roligare att roa patienterna än att sköta om dem på annat sätt. Hon läste högt ur böcker och sjöng för dem och det sägs att hon förlängde deras liv med många goda skratt. Då hade hon redan fått smak på teater efter att ha spelat revy i Malmö. 1926 kom Maritta till Stockholm där mästaren Gösta Ekman d.ä. så småningom tog hand om henne och lärde henne scenens ABC. Framför allt blev hon tvungen att lära sig att prata rikssvenska och tala högt dessutom. När det blev för mycket skånskt mumlande grep Ekman efter en linjal, slog henne på fingrarna och röt: "Din förbannade NATTSTIFTSAKTRIS!" Därefter kunde ingen klaga på Maritta Markes hörbarhet. Maritta Marke (1905-83) är förmodligen helt bortglömd idag, men när det begav sig hörde hon till de mest älskade, uppskattade och utskrattade aktriserna ino

"I hjärtat av Paris", av komediförfattarna Barillet och Grédy, var samlingsrubriken på de fyra enaktare som spelades upp på Lilla Teatern i Stockholm 1970.  Det första stycket betitlat "Lampan" visade hur hopplöst det kan vara att lappa ihop ett 20-årigt, sprucket äktenskap. "Betty de la Ponche" demonstrerade att åldern inte kan överskylas med bantning och tennis. "Toreador" handlade om en rik och därför utnyttjad och ensam kvinnas livssituation.  Den fjärde och sista scenen "God jul" hade en mörk, kriminell bakgrund med drastiska inslag där en vassnäst kvinna stod i centrum. Alla fyra delarna utspelade sig i samma Parisvåning, skapad av scenografen Gunnar Lindblad.  Agneta Prytz och Claes Thelander spelade huvudrollerna i samtliga episoder. I övriga ensemblen fanns Leif Ahrle, Maude Adelson och Bo-Ivan Petersson. För regin svarade Stig Ossian Ericson. Teaterkritikern Hans Axel Holm i DN tyckte att det var en likgiltig komedi som han in