Inlägg

"Bernardas hus", Stadsteatern Norrköping - Linköping 1965

Bild
"Bernardas hus" är ett drama som utspelar sig i en välbärgad familj på den spanska landsbygden. Husfadern har nyligen avlidit och Bernarda är lämnad ensam med sina fem döttrar.  Traditionen föreskriver att familjens överhuvud skall sörjas i åtta år och Bernarda är starkt föresatt att efterleva traditionen. Med järnhård disciplin håller hon därför sina döttrar instängda och isolerade från omvärlden. Döttrarna reagerar självfallet, på olika sätt, mot denna påtvingade och onaturliga instängdhet. Den klaustrofobiska miljön leder till spänningar och aggressiva utspel, i synnerhet som två av döttrarna rivaliserar om samme man. Mannen i fråga är dock aldrig kroppsligen närvarande på scenen, pjäsen innehåller enbart kvinnoroller. "Bernardas hus" är Frederico Garcia Lorcas sista pjäs, färdigskriven strax innan han mördades av Francoanhängare. Pjäsen har blivit något av en symbol för det dåtida fascistiska Spanien. Teaterchefen John Zacharias tog upp pjäsen på Stadsteatern No

"Hjalmars jubileumsrevy", Nya Parkteatern i Örebro 1990-91

Bild
I november 1990 presenterade Peter Flack "Hjalmars jubileumsrevy" på Nya Parkteatern i Örebro. Exakt vad som jubilerades var lite oklart. Hjalmar från Viby gav en invecklad förklaring, det hade med Hjalmars ålder att göra, hur länge han varit gift med sin Hilda, i någon mån hur många revyer han spelat och att hans bil gått igenom besiktningen på tredje försöket...  Peter Flacks årliga Örebrorevy hade vid det här laget blivit en riksangelägenhet och med cirka 80 000 sålda biljetter slog jubileumsrevyn alla tidigare publikrekord. Revyprimadonnor var Gunilla Åkesson och Meta Roos. Bengt Peters svarade för scenografi och Marie Kühler för koreografi.  Här parodierades "Indiana Jones", "Dame Edna" och dejtingprogrammet "Vem tar vem". Man raljerade över det blågula fiaskot i fotbolls-VM, Meta Roos sjöng jazz så att nackhåren reste sig av välbehag och Gunilla Åkesson dök upp som Leila K.  Finalnumret "En vit vinter" med snöfall över scenen var

"Katt på hett plåttak", Vasan 1956-57

Bild
Maggies man Brick har supit ner sig sedan hans älskade vän Skipper dog. Maggie måste bli gravid, för svärfar Storpappa är döende i cancer och hon tänker roffa åt sig arvet, många miljoner dollar står på spel.  "Katt på hett plåttak" av Tennesse Williams är ett familjedrama om mänsklig ensamhet med förljugenhet som isoleringsmedel.  På Dramaten var man inte alls intresserade av pjäsen som blivit en kassasuccé på Broadway, istället blev Vasateatern först med att presentera stycket för Stockholmspubliken.  Maj-Britt Nilsson spelade kattan Maggie mot Sven Lindberg i rollen som Brick. Edvin Adolphson gestaltade Storpappa, Linnea Hillberg iklädde sig Stormammans roll och i övrigt medverkade Barbro Hiort af Ornäs, Börje Mellvig, Sven Bergvall och Nils Jacobsson. Per Gerhard regisserade och Yngve Gamlin hade dekorerat scenen. "För första gången på länge fick man se Maj-Britt Nilsson genuint inspirerad, nästan i trans - hel och varm människa, katta med vassa klor och med just den

Berta Hall - en aktris i världsklass!

Bild
Berta Hall var en av de mest uppskattade aktriserna vid Göteborgs stadsteater. Dit kom hon 1936 efter några år på Nya Intima Teatern i Stockholm och ute på turné. I över 30 år fick hon göteborgarna att beundra hennes skicklighet på tiljorna. Många ansåg att hon var i världsklass! När hon spelade i Vilhelm Mobergs pjäs "Våld" 1937 öste kritikerna ut hela ymnighetshornet av beröm. Det blev så att säga genombrottet. Till en början fick hon nästan bara spela allvarliga intellektuella roller. När hon för första gången placerades i en komedi kände hon en sällsynt lycka över publikens bifall. "Det ljusnar vid sjutiden" hette pjäsen, en fyndig komedi av Paul Osborn som blev en jättesuccé. Fylld salong kväll efter kväll, den togs upp om och om igen. Berta Hall (1909-99) Bland hennes många framgångar på Göteborgs stadsteater kan också nämnas: "Gengångare", "Elektra", "Frun från havet", "Söndagspromenaden" och "Vem är rädd för Virgi

"Chicago", Riksteatern 1976

Bild
Musikalen "Chicago" handlar om de två tjejerna Roxie Hart och Velma Kelly som skjutit sin älskare respektive sin otrogne man. De hamnar i fängelse men blir frikända eftersom det var på den tiden då försvarsadvokater kunde vinna seger genom att låta sina klienter uppträda sexuellt utmanande inför juryn som enbart bestod av män.  "Chicago" hade sin Sverigepremiär på stadsteatern i Norrköping - Linköping våren 1976. På hösten samma år satte Riksteatern upp musikalen.  Från Norrköpingsversionen hade man lånat koreografen Svend Bunch och skådespelaren Walter Norman i rollen som stjärnadvokaten Billy Flynn.  Maj Lindström och Eva Bysing spelade de två mörderskorna Roxie och Velma. Brita Borg spelade rollen som fångvaktaren "Mama" Morton.  Olle Ljungberg, Berit Kjerrman, Gunnar Nielsen, Håkan Mohede och Berit Bogg hade också framträdande roller. Hans Bergström regisserade. Omdömena om uppsättningen gick isär. Åke Perlström i G-P rosade de två huvudrollsinnehavarn

Kammersänger Per Grundén

Bild
När Per Grundén gick bort 2011 tillägnades han en liten notis på några få rader i en av våra större kvällstidningar med rubriken "Jönssonligan-skådespelare död". En märklig rubrik med tanke på att Grundén var en av våra mest framstående opera- och operettsångare med internationella framgångar.  Egentligen skulle han bli kemist men slumpen förde honom från hemstaden Eskilstuna till Musikaliska Akademien i Stockholm. Han debuterade i kören på Stora Teatern i Göteborg 1945. Efter bara ett och ett halvt år fick han chansen att hoppa in som Joseph i operetten "Wienerblod" när den ordinarie sångaren blev opasslig. Grundén fick eftermiddagen på sig att lära in rollen. Han gjorde en storartad insats och behövde aldrig mer återvända till kören.  1949 blev han Sveriges första Frank Butler i "Annie get your gun", först på Storan i Götet och sedan på Oscarsteatern i Stockholm. Jublet ville aldrig ta slut när den nye operettcharmören stämde upp i "Den flickan skal

Festfolket, Trägår´n i Göteborg 1970

Bild
ABBA är heta igen! Det blev en världsnyhet när kvartetten helt nyligen släppte nyinspelat material för första gången på närmare 40 år.  Första gången som Björn Ulvaeus, Agnetha Fältskog, Benny Andersson och Annifrid Lyngstad stod på scen tillsammans kallade de sig för Festfolket eller Fästfolket, båda stavningarna förekom. Året var 1970 och de två nyförlovade paren uppträdde med en krogshow på Restaurang Trägår´n i Göteborg. Medlemmarna har ibland pratat om showen som det verkliga bottennappet i deras karriär. En kväll landade publiksiffran på sex personer. Nåja, det skulle ju som bekant gå mycket bättre för den här kvartetten bara några år senare. ´ Showen på Trägår´n var i huvudsak författad av Peter Himmelstrand, men även Bosse Carlgren och Stikkan Andersson hade bidragit med textmaterial.  Leif J Anderssons recension i Göteborgs-Posten var riktigt artig: "Fästfolk som festfolk - vitsen är riktigt rolig. Men det är viktigare än vitsigt det som händer på Trägårns scen den här må