Nöjesvirveln

Birgitta Andersson som hund var en av de mest oförglömliga teaterupplevelserna i Stockholm spelåret 1996-97.  "Sylvia", en komedi av amerikanen A R Gurney, handlar om hur en medelåders krisande man tar hem en övergiven hund han hittat i parken, vilket gör hans fru rasande svartsjuk. Pjäsen artar sig till ett riktigt triangeldrama.  Rickard Günther regisserade föreställningen där Jonas Falk, Viveka Seldahl och Lars Göran Persson utgjorde övriga rollistan. Föreställningen fick många rosor i pressen, inte minst Birgitta Andersson hyllades för sin geniala rolltolkning:  "Hon spelar hunden Sylvia, med sådan blötögd, trofast, löpsk, bitsk och inställsam inlevelse att hon ledigt bär det mesta av denna rätt charmerande teaterkväll på sina snygga axlar. Hon är en hund upp i dagen, in i minsta svansviftning och öronslokning, trots att hon inte har någon sådan kostym till sin hjälp - bara ett bländande kroppsspråk, ett skådespelarlivs erfarenhet, och en djup insikt i hundens roll i

Vårvintern 1985 kunde TV-tittarna glädjas åt fredagsunderhållningen "Bombardemagnus" som sändes i åtta avsnitt. Programvärd var Magnus Härenstam som underhöll tillsammans med en rad namnkunniga och populära gäster. Eller vad sägs om Björn Skifs, Lasse Berghagen, Lena Nyman, Galenskaparna & After Shave, Lill Lindfors, Lars Amble, Tomas von Brömssen och Brasse Brännström. Återkommande medverkande var Ted Åström, Lis Nilheim, Hans Ernback och Beatrice Järås. Innehållet var en blandning av sketcher, vitsar, musik och aktualiteter.  För manuset svarade bl.a. Bengt Sahlberg, Lars Fimmerstad och Lars Järlestad. Magnus Härenstam och producenten Leif Aldal åkte även över till London för att hitta roliga sketcher att översätta. Bengan Wittström, han med "Plattetyder" i radion, hjälpte till att leta fram gamla udda schlagers från 1920- och 30-talen. Här fick vi till exempel höra Björn Skifs sjunga den ofantligt töntiga "Åh vad det går fort att åka bil", Lena Nyma

Fotbollspjäsen "I.K. Kamraterna" utspelar sig i ett omklädningsrum där publiken får följa elva spelare inför, under och efter en viktig match. Matchen är avgörande för om laget ska hamna i division två eller tre.  I.K. Kamraterna hörde en gång till topplagen med en tredjeplats i Allsvenskan. Nu har lagandan och lojaliteten sviktat. Duktiga spelare har låtit sig köpas till andra klubbar. Nya träningsmetoder oroar. Varken tidningar eller storföretagarna kommer intressera sig för ett lag som fallit från de allsvenska höjderna till division två. Laget befinner sig mitt i skarven mellan ett liv i skymundan och ett liv i strålglansen från de stora pengarna och chanserna. Pjäsen skrevs av fotbollsälskaren Sigvard Olsson i samarbete med Fred Hjelm och ensemblen.  Tord Peterson spelade lagledaren vars ära står på spel. Lars Dejert gestaltade en nervös målvakt, Fred Gunnarsson en trött veteran, här fanns också mittfältarna Ulf Brunnberg och Torsten Wahlund, de övermodiga unga bollkonst

Våren 1955 övertog de båda Casinoherrarna Gösta Bernhard och Stig Bergendorff den gamla Blancheteatern vid Västra Trädgårdsgatan i Stockholm. Första programmet för de nya teatercheferna blev en revy betitlad "Mellan vänner".  I ensemblen fanns välbekanta artister som Arne Källerud, Georg Adelly, Hans Lindgren, Katie Rolfsen, Gösta Krantz, Irene Söderblom, Berit Hedenö, de tre skönsjungande systrarna Rosenblom samt Gösta Bernhard själv. Det skojades om ämnen som t ex Radiotjänst, tunnelbanan, Ingrid Bergman och Rosellini. Katie Rolfsen gjorde en allvarsam monolog om en aktris på dekis, gammal och alkoholiserad men med outtömlig speliver. Publikfavoriten Georg Adelly gjorde ett av sina fina pantomimnummer. Någon kanske fortfarande minns Gösta Bernhard som medaljong mellan två kvinnobröst sjungandes revyns ledmotiv "Mellan vänner". "Denna lilla medaljong har fått en plats som ni vill hugga, mitt emellan en balkong som skjuter fram och kastar skugga. Missunnsamt fö

"Tolvskillingsoperan" av Bertolt Brecht och Kurt Weill är historien om gangsterledaren Mackie Kniven som gifter sig med tiggarkungen Peachums dotter Polly. Peachum förfasas över detta och gör allt för att se Mackie hängd.  Musikalen hade sin urpremiär i Berlin 1928 och blev snabbt känd över hela världen. Regissören Hans Polster gjorde en experimentföreställning av "Tolvskillingsoperan" på Helsingborgs Stadsteater 1977. I texten hade man lagt in en rad aktuella anspelningar om tillståndet i konungariket Sverige. Kurt Weills musik mixades med progglåtar ur Nationalteaterns repertoar.  Kritikerna var helt oförstående: "Den föreställning som premiärvisades igår är alltså inte bra. Det finns spänstiga enskildheter i den men alltför många svaga punkter. Den flackar hit och dit utan riktning och utan vilja. Dessutom har man klåfingrigt manipulerat med texten på ett sätt som varken behövs eller är särskilt väl genomtänkt" , menade Arbetets recensent Bertil Palmqvi

Under 1940- och 50-talen hette svensk films stora superhjälte Karl-Arne Holmsten. En helyllegrabb med glimten i ögat och en rak och chosefri stil. Han var charmören och förste älskaren som fick flickorna i biosalongen att sucka av hänförelse. Pojkarna stod framför spegeln och försökte kamma bena på Holmsten-vis (på vänster sida). På den tiden skulle ju en filmhjälte röka, och ingen kunde tända en cigarett så elegant som Karl-Arne Holmsten. Han blev mest känd genom sina många filmroller men han gjorde minst lika mycket teater. Han debuterade på Folkan i Stockholm 1933 mot stjärnor som Tollie Zellman och Sigurd Wallén. Sedan följde en sejour vid Göteborgs stadsteater innan han kom till Per-Axel Branner på Nya Teatern i Stockholm.  Han var en förträfflig komediskådespelare och medverkade i långkörare som bland annat "Thehuset Augustimånen" och "En flicka på gaffeln" på Intiman, "Mary, Mary" och "40 karat" på Vasan, musikaler som "Oklahoma"

"Teaterbåten" eller "Show Boat" som den heter i original räknas som en milstolpe i musikalhistorien. Den är baserad på en roman av Edna Ferber som 1924 började forska om teaterbåtar och människorna som levt och spelat på dom.  Ferber lär ha varit mycket tveksam till att låta Jerome Kern förvandla hennes roman till musikal men gav sitt medgivande till slut. Oscar Hammerstein II åtog sig att skriva librettot.  Handlingen innehåller inget traditionellt musikalglitter. Här rör man sig krig ämnen som rasproblem, blandäktenskap, alkoholism, fattigdom, skilsmässor, spelmissbruk och annat elände. "Teaterbåten" väckte uppståndelse vid urpremiären på Ziegfeld Theatre 1927, det var första gången som man blandade en vit och svart kör. Genom Gustav Wallys försorg kom "Teaterbåten" till Sverige och Oscarsteatern hösten 1942. Gösta Rybrandt hade översatt texten till svenska och Leif Amble-Næss regisserade.  Revyskådespelaren Carl Hagman spelade skutans kapten o