Nöjesvirveln

Gösta Knutssons älskade böcker om Uppsalakatten Pelle Svanslös förvandlades till musikal på Oscars i Stockholm våren 1984. Det var poeten och författaren Bodil Malmsten som svarade för manus och regi. Björn Isfält komponerade musiken. På scenen fanns förstås alla de välkända profilerna från Åsgränd, Gropgränd, Övre Slottsgatan: Måns, Bill & Bull, Gullan från Arkadien, och alla de andra katterna från både närförorter och rena vischan: Rickomberga och Skogstibble med mera.  Ensemblen bestod av ett gäng unga och rätt okända dansare och sångare  som fick sina roller genom auditions. 21-åriga dansaren Jan Åström (ej att förväxla med den kraftfulla sångaren med samma namn) fick huvudrollen som Pelle Svanslös. Linda Krüger, 25, gestaltade Maja Gräddnos. Föreställningen repeterades in under fem hektiska veckor.  "Det har tidigare klagats över att vi i Sverige inte längre har sång och danskunniga yngre skådespelare av den typ som inte minst en TV-serie som Fame gjort känd. Med en

Anna Sundqvist var blott fyra år när hon gjorde radiodebut hos farbror Sven i "Barnens brevlåda". Som fjortonåring medverkade hon hos Sigge Fürst i det populära radioprogrammet "Frukostklubben" och året därpå vann hon Stockholmsfinalen av "Riksparaden" på Skansen. Pekka Langer fick ögonen på den sångglada flickan och engagerade henne till sin revy "Galningar" och därmed hade Anna tagit klivet in i branschen på riktigt.  Hon gjorde ett pyramidalt genombrott i Scalateaterns "Stoppa världen - jag vill stiga av", motspelaren hette Jan Malmsjö. Därefter följde en minst sagt intensiv karriär. Anna provade på det mesta inom svensk showbusiness. Rollerna varierade, från urblåst sexpudding på musikalscenen till skrattande mås hos Knäppupp.  Det blev många musikaler: "Irma la Douce", "Ungkarlslyan", "Hör, dom spelar vår sång", "Nine", "Hur man lyckas i affärer..." och "My fair Lady". In

Nils Poppes klassiska filmfigur Sten Stensson Steen fick ett eget hotell uppkallat efter sig i hemstaden Eslöv 1988. Se även: "Sten Stensson Steen från Eslöv", Fredriksdalsteatern 1967 Nils Poppe - världens roligaste aktör!

Farsen "Charleys tant" skrevs av den engelske skådespelaren Brandon Thomas 1892, det blev hans verkliga lyckokast. Farsen kom att gå som en präriebrand över hela Europa och Amerika.  När "Charleys tant" skrevs var det opassande för unga flickor att umgås med sina studentkavaljerer utan att ha ett så kallat "förkläde", en tant som såg till att allt gick sedesamt till. I pjäsen tvingar de två studenterna Jack och Charley en kamrat att spela tant så att de kan träffa sina flickor över en lunch.  I Sverige hade "tanten" premiär redan 1894, det var på Södran i Stockholm där en herre vid namn Hjalmar Hirsch spelade titelrollen. Mängder av skådespelare har följt i hans spår: Anders de Wahl, Elis Ellis, Stig Järrel, Åke Grönberg, Nils Poppe. På senare år har Kjell Bergqvist, Ulf Larsson och Claes Malmberg uppenbarat sig i tantens kjolar.  Vasans teaterchef Per Gerhard presenterade hösten 1977 en musical baserad på "Charleys tant" med musik a

Det var längesedan jag gläntade på locket till vinyllådan, men idag har jag plockat fram en gammal singelskiva med Grynet Molvig.  "Droppen från New Orleans" heter titelspåret, en skön jazzballad skriven av Povel Ramel. Grynet framförde den för första gången i Bosse Parneviks revy på Chinateatern 1983. Här kommer Grynet verkligen till sin fulla rätt som sångerska. Ni kanske känner till att hon började sin karriär som jazzsångerska hemma i Norge en gång i tiden? Och det var som sångerska hon blev berömd i Sverige.  Sin svenska debut gjorde hon i en kabaré på gamla Hamburger Börs på 1960-talet. Sedan blev det flängande i folkparker med storheter som Charlie Norman och Lasse Lönndahl. Grammofonbolaget Polydor tog Grynet under sina vingars beskydd och då övergav hon jazzen för schlagers.  Revyer med HasseåTage och Povel Ramel följdes av 15 år som skådespelerska vid Stockholms stadsteater innan Grynet drog sig tillbaka som grevinna på Geddeholms slott. Men hon kom tillbaka till s

Operettprimadonnan Berith Bohm har gått bort i en ålder av 87 år. Hennes sångkarriär började med en vinst i amatörtävlingen "Brommatalangen". Då sjöng hon "14 år tror jag visst att jag var", det var hon också. Sen var hon med i Furuvik som prinsessan i "Tusen och en natt" innan hon kom till kören på Oscarsteatern i Stockholm.  Hon fick något av ett genombrott när hon spelade mot Nils Poppe i "Blåjackor" på stadsteatern i Norrköping 1955. Problemet var bara att herr Poppe var så hysteriskt rolig att Berith en kväll kissade på sig av skratt. I applådtacket kvällen därpå gav Poppe henne en potta med fyra nejlikor. Den gången ville hon sjunka genom scengolvet, efteråt blev det ett roligt minne. Berith Bohm (1932-2020) Berith kom till Stora Teatern i Göteborg 1956, det var där hon började klättra uppför i karriärstegen. "Lilla Helgonet", "Porgy and Bess" och "Sköna Helena" var några av hennes framgångar. Efter

För göteborgarna var det under många år en kär tradition att runt nyår bege sig till den gamla dragiga cirkusbyggnaden i Lorensbergsparken för att se Karl Gerhards revy. I en äventyrlig doft av sågspån och hästspillning bjöds det på storslagna uppsättningar.  1949 års "Vershuset Gröna Stoet" utgjorde inget undantag. Runt revykungen fanns publikkära namn som Katie Rolfsen, Åke Grönberg och Gösta Jonsson. Ny primadonna för året var den fagra och skönsjungande Solveig Lagström. Stig Johansson och Göthe Ericsson fullbordade ensemblen tillsammans med de åtta engelska balettflickorna Jacksons Girls samt de häpnadsväckande dansfenomenen The Nicholas Brothers.  Bland de minnesvärda numren kan nämnas Åke Grönbergs parodi på Hasse Ekmans "Lilla Märta-filmer". Karl Gerhard gestaltade både kung Oscar II och Oscar Wilde.  En av revyns mest slitstarka kupletter "Gungorna och karusellen" minns många än idag.  Men det var de två mörkhyade grabbarna i The Nicholas Brot