Nöjesvirveln

Nöjessverige har mist ännu en stor profil, tusenkonstnären Rolf Allan Håkansson har avlidit blott 69 år gammal. För alla dem som beundrar Galenskaparna och After Shave är han naturligtvis välbekant, Rolf Allan var med redan 1982 när gänget satte upp sin första revy "Skruven är lös" på Stenhammarsalen i Göteborg. Han studerade vid Chalmers på 1970-talet och utbildade sig till arkitekt, ett yrke som han aldrig utövade men kunskaper som han sedan fick användning för i sitt jobb som scenograf och grafisk formgivare.  Rolf Allans illustration till "Skruven är  lös" 1982. Rolf Allan har varit inblandad i det mesta som Galenskaparna och After Shave har åstadkommit på scen, film och TV. Förutom scenografi till en mängd produktioner har han illustrerat och designat program, affischer, böcker och skivomslag m.m. Man minns med glädje hans järnvägsstation i "Stinsen brinner", fabriksmiljön i "Lyckad nedfrysning av herr Moro" eller sjukhuset som på n

I mitten av 1980-talet var det inne med musikaler om kända artisters liv. Elvis, Lennon och Judy Garland blev alla föremål för teaterföreställningar. På Intiman i Stockholm satsade man på en musikal om Zarah Leander. För manuset svarade Olle Ljungberg, Stefan Ostrowski och Evabritt Strandberg. Den sistnämnde spelade även huvudrollen som Zarah.  Zarah Leander väcker ju än idag starka känslor hos människor och det har skrivits oändliga spaltmetrar om hennes karriär i Nazi-Tyskland under krigsåren.  Musikalen på Intiman fick en del kritik för att man inte tog ställning till Zarahs politiska sida.  "Gåtor finns det onekligen i Zarah Leanders liv. Men helhjärtade försök till svar ges inte i Zarah.  Det är en konventionell bild av Zarah Leander som visas, så som hon alltid framstått" , skrev Marcus Boldemann i Dagens Nyheter. Lite längre fram i sin recension skriver han  "Kanske litar författarna lite för mycket till Leanders självbiografi och intervjuuttalanden, i

Hjalmar Berglund från Viby tillhör en av de mest långlivade figurerna i svensk revyhistoria. Mannen bakom Hjalmar heter givetvis Peter Flack. Redan 1976 presenterade han sin första Hjalmar-revy i Örebro. Än idag hänger den egensinnige Hjalmar med, fast nu mer håller han till i lilla Brevens bruk.  1988-89 spelades "Hjalmars Kalasrevy" på Nya Parkteatern i Örebro. Man kan nog säga att det var den revyn som etablerade Hjalmar ordentligt på riksplanet. "Hjalmars Kalasrevy" var nämligen den första i en lång rad Hjalmar-revyer som visades i TV. Och teves genomslagskraft är som bekant stor och var ännu större på den tiden.  Det som från början varit en lokalrevy växte och blev till en riksangelägenhet. Teaterbussar från hela landet började vallfärda till Örebro för att se Hjalmar i verkligheten.  Meta Roos, jazzsångerska från Borlänge, var Kalasrevyns skönsjungande primadonna. Vidare medverkade bland andra Marie Kühler, Björn Sundberg och Curt Skanebo.  Hjalmars

1 978 intervjuades Jan Ohlsson, känd som "Emil i Lönneberga", i tidningen Röster i Radio TV. Jan hade hunnit fylla 16 år och läste ekonomisk linje på gymnasiet. Han hade hunnit jobba som reseledare och spelat med i några filmer bl.a. "Dante akta´re för hajen". Vad var det första du skulle göra om du helt plötsligt blev radiochef? - Se till att det blev mer sportprogram i TV. Vad skulle du göra om du blev osynlig? - Bara gå runt på stan och titta in där det fanns något roligt att se. Tror du på ett liv efter detta? I så fall hurdant? - Ja, det finns nog ett sånt liv i någon form. Men hurdant vet jag inte.  Vilket är ditt tidigaste minne? - När jag fick reda på att jag skulle bli Emil? När var du senast rädd? - Vi åkte bil och fick sladd - det var otäckt. Var skulle du helst vilja bo? - Här på Kvarngärdet i Uppsala där jag bor.  Vad ångrar du mest i ditt liv? - Att jag slutade gymnastisera i gymnastikklubben för några år sedan. Säg något som i

När den franska dramatikern Jean Giradoux dog 1944 efterlämnade han den kärleks - och trohetsförklaring till Paris som i original heter "La Folk de Chaillot". I Sverige fick den heta "Tokiga grevinnan". Pjäsen beskrivs som en komedi eller en fabel. Det är en protest mot främmande exploatörer, individens protest mot hotande robotisering, hjärtats protest mot alla arter - byråkratiska, finansiella, politiska - av organiserad omänsklighet. Chaillotkvarterets fjolla, gaturoriginalens drottning, en bisarr kvarleva från en bättre tid, gör revolution för att rädda sin älskade stad. Några maktens män tänker exploatera och riva staden i sin jakt på olja. Fjollan sätter en djävulsk plan till verket. Med den söta lukten av olja och via en lucka i sin källarbostad lurar hon ner hela profitörhorden i det parisiska kloaksystemets underjord, därifrån finns ingen utväg sedan luckan slagit igen. Det är en apart historia, en mörk komedi men med både fantasi och charm.  Rollen som

Cole Porters musikal "Can-Can" utspelar sig i Paris på 1890-talet. På La Mome Pistaches nattklubb i Montmartre har den skandalösa modedansen Can-Can fått sitt fäste. Domaren Forestier skickas dit för att stänga nöjesetablissemanget, men råkar förälska sig i nattklubbsägarinnan. Persongalleriet vimlar av konstnärer, poeter och eldiga dansöser. "Can-Can" är fest och glädje och innehåller Cole Porters underbara melodier: "Vi är goda döttrar av La France", "C´est Magnifique", "Vad du gör, bli aldrig konstnär" med flera.  Hösten 1967 stod "Can-Can" på Riksteaterns repertoar. Huvudrollen som nattklubbsägarinnan La Mome gestaltades av Gun Andras. Per Grundén gjorde domaren Forestier. Wolfgang Vollhardt hade signerat en smakfull dekor och den norska regissören Henny Mürer svarade för en livfull föreställning.  Dagens Nyheters Barbro Hähnel rapporterade från föreställningen på Christinasalen i Piteå: "Som domaren Forestier ser

Mats Ljung (1947-2001) var mannen som placerade Skara på revykartan. Det var i slutet av 1980-talet som han lämnade sitt läraryrke för att bli revymakare på heltid. Mats Ljungs nyårsrevyer blev mäkta populära och lockade publik från hela Västsverige. På nyåret 1996-97 var det premiär för revyn "Rôta" på Rosers Salonger i Skara.  Stefan Ljungqvist från Göteborg hade engagerats som gästartist vilket borgade för ännu en publiksuccé. I övrigt medverkade Ulrika Olausson, Lotta Melin, Andreas Ljung och Maria Ljunggren. Håkan Wennberg, en gång i tiden medlem i Nationalteatern och senare regissör för Kurt Olssons upptåg, regisserade föreställningen. "Rôta" blev en stor framgång med bortåt 40 000 besökare. Publiken fick bland annat uppleva Stefan Ljungqvist både som Sigvard Marjasin och Elvis Presley. Mats Ljungs ständiga monologfigur "Skogstôrparn" fanns givetvis med på ett hörn och Ulrika Olausson gjorde succé som en berusad Gudrun Schyman. Recensionerna var