Nöjesvirveln

När den franska dramatikern Jean Giradoux dog 1944 efterlämnade han den kärleks - och trohetsförklaring till Paris som i original heter "La Folk de Chaillot". I Sverige fick den heta "Tokiga grevinnan". Pjäsen beskrivs som en komedi eller en fabel. Det är en protest mot främmande exploatörer, individens protest mot hotande robotisering, hjärtats protest mot alla arter - byråkratiska, finansiella, politiska - av organiserad omänsklighet. Chaillotkvarterets fjolla, gaturoriginalens drottning, en bisarr kvarleva från en bättre tid, gör revolution för att rädda sin älskade stad. Några maktens män tänker exploatera och riva staden i sin jakt på olja. Fjollan sätter en djävulsk plan till verket. Med den söta lukten av olja och via en lucka i sin källarbostad lurar hon ner hela profitörhorden i det parisiska kloaksystemets underjord, därifrån finns ingen utväg sedan luckan slagit igen. Det är en apart historia, en mörk komedi men med både fantasi och charm.  Rollen som

Cole Porters musikal "Can-Can" utspelar sig i Paris på 1890-talet. På La Mome Pistaches nattklubb i Montmartre har den skandalösa modedansen Can-Can fått sitt fäste. Domaren Forestier skickas dit för att stänga nöjesetablissemanget, men råkar förälska sig i nattklubbsägarinnan. Persongalleriet vimlar av konstnärer, poeter och eldiga dansöser. "Can-Can" är fest och glädje och innehåller Cole Porters underbara melodier: "Vi är goda döttrar av La France", "C´est Magnifique", "Vad du gör, bli aldrig konstnär" med flera.  Hösten 1967 stod "Can-Can" på Riksteaterns repertoar. Huvudrollen som nattklubbsägarinnan La Mome gestaltades av Gun Andras. Per Grundén gjorde domaren Forestier. Wolfgang Vollhardt hade signerat en smakfull dekor och den norska regissören Henny Mürer svarade för en livfull föreställning.  Dagens Nyheters Barbro Hähnel rapporterade från föreställningen på Christinasalen i Piteå: "Som domaren Forestier ser

Mats Ljung (1947-2001) var mannen som placerade Skara på revykartan. Det var i slutet av 1980-talet som han lämnade sitt läraryrke för att bli revymakare på heltid. Mats Ljungs nyårsrevyer blev mäkta populära och lockade publik från hela Västsverige. På nyåret 1996-97 var det premiär för revyn "Rôta" på Rosers Salonger i Skara.  Stefan Ljungqvist från Göteborg hade engagerats som gästartist vilket borgade för ännu en publiksuccé. I övrigt medverkade Ulrika Olausson, Lotta Melin, Andreas Ljung och Maria Ljunggren. Håkan Wennberg, en gång i tiden medlem i Nationalteatern och senare regissör för Kurt Olssons upptåg, regisserade föreställningen. "Rôta" blev en stor framgång med bortåt 40 000 besökare. Publiken fick bland annat uppleva Stefan Ljungqvist både som Sigvard Marjasin och Elvis Presley. Mats Ljungs ständiga monologfigur "Skogstôrparn" fanns givetvis med på ett hörn och Ulrika Olausson gjorde succé som en berusad Gudrun Schyman. Recensionerna var

Helt nyligen uppmärksammade jag spionthrillern "Röd snö" i ett inlägg. En av de skumma typerna i den serien spelas av Percy Brandt, en skådespelare som är värd att påminna om.  Hans bakgrund är intressant. Percy föddes i Darjeeling i Indien där hans föräldrar var missionärer. När det var dags att börja skolan skickades han till England innan han som 10-åring kom till mormor i Örebro. Percy fick han heta för att det var ett vanligt namn i den engelska kolonin i Indien. Däremot inte i Örebro på 1920-talet. Och inte i Sverige över huvud taget.  Från början hade han siktet inställt på att bli musiker. Han började spela piano redan som 5-åring och kom in på Musikaliska Akademien när han var 22. När Riksteatern skulle sätta upp Staffan Tjernelds pjäs "Brott i sol" behövde man en skådespelare som kunde spela piano och eftersom Percy provat på skådespeleri inom studentteatern så fick han rollen.  Percy Brandt (1922-2005) Det blev tio år vid Riksteatern, däref

Bagare Svensson från Kungsör sitter på stadshotellet och söker Livets Melodi. För att finna den söker han sig till politiken. Han avancerar från riksdagsman till statsminister. Efter en rad utnämningar av vänner och bekanta till högre administrativa poster och en soaré i Stadshuset, förlorar han emellertid sina anhängare, abdikerar och återvänder till Kungsör, där han vaknar upp på stadshotellet! Ja, alltsammans var blott en dröm! Detta var den röda tråden i Södrans revy "Sverige åt Svensson" som spelades upp på nyåret 1937.  Rollen som Svensson gestaltades av dåtidens stora revykomiker Thor Modéen, vars vagga för övrigt stått i just Kungsör. För manuset svarade Kar de Mumma och kupletterna var skrivna av Karl-Ewert. "Det är en himmelsvid skillnad mellan denna revy och den revy som Södran presenterade i fjol: omständigheten att ensemblen är högst avsevärt uttunnad har tvingat författaren och hans medhjälpare till verklig anspänning. I fjol misshushållade man t.ex.

En mäktig amerikansk företagschef som ägnar varje ledig stund åt stickning, en ung fönsterputsare som utan belastande kunskaper kommer in i firman och lyckas nå toppen med hjälp av en säregen handbok för karriärister. Dessa båda är huvudpersoner i musikalen "Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig". Musikalen hade urpremiär på Broadway 1961 och fick sin Sverigepremiär på Oscarsteatern i Stockholm i september 1964.  Jarl Kulle gjorde stor succé som den unge fönsterputsaren Finch som listigt klättrade på karriärstegen.  Företagsledaren Biggley gestaltades av Sigge Fürst. Anna Sundqvist fick mycket beröm för sin gestaltning av en sexig och urblåst sekreterare.  "Allting klaffade exakt. Det var en fart, rytm, en samordning, en precision över det sceniska förloppet som gjorde att i synnerhet ensemblescenerna - inte minst piratdansen - framlockade ovationer inför öppen ridå" , skrev teaterkritikern Gunnar Unger i Svenska Dagbladet.  Recensionerna