Nöjesvirveln

Helt nyligen uppmärksammade jag spionthrillern "Röd snö" i ett inlägg. En av de skumma typerna i den serien spelas av Percy Brandt, en skådespelare som är värd att påminna om.  Hans bakgrund är intressant. Percy föddes i Darjeeling i Indien där hans föräldrar var missionärer. När det var dags att börja skolan skickades han till England innan han som 10-åring kom till mormor i Örebro. Percy fick han heta för att det var ett vanligt namn i den engelska kolonin i Indien. Däremot inte i Örebro på 1920-talet. Och inte i Sverige över huvud taget.  Från början hade han siktet inställt på att bli musiker. Han började spela piano redan som 5-åring och kom in på Musikaliska Akademien när han var 22. När Riksteatern skulle sätta upp Staffan Tjernelds pjäs "Brott i sol" behövde man en skådespelare som kunde spela piano och eftersom Percy provat på skådespeleri inom studentteatern så fick han rollen.  Percy Brandt (1922-2005) Det blev tio år vid Riksteatern, däref

Bagare Svensson från Kungsör sitter på stadshotellet och söker Livets Melodi. För att finna den söker han sig till politiken. Han avancerar från riksdagsman till statsminister. Efter en rad utnämningar av vänner och bekanta till högre administrativa poster och en soaré i Stadshuset, förlorar han emellertid sina anhängare, abdikerar och återvänder till Kungsör, där han vaknar upp på stadshotellet! Ja, alltsammans var blott en dröm! Detta var den röda tråden i Södrans revy "Sverige åt Svensson" som spelades upp på nyåret 1937.  Rollen som Svensson gestaltades av dåtidens stora revykomiker Thor Modéen, vars vagga för övrigt stått i just Kungsör. För manuset svarade Kar de Mumma och kupletterna var skrivna av Karl-Ewert. "Det är en himmelsvid skillnad mellan denna revy och den revy som Södran presenterade i fjol: omständigheten att ensemblen är högst avsevärt uttunnad har tvingat författaren och hans medhjälpare till verklig anspänning. I fjol misshushållade man t.ex.

En mäktig amerikansk företagschef som ägnar varje ledig stund åt stickning, en ung fönsterputsare som utan belastande kunskaper kommer in i firman och lyckas nå toppen med hjälp av en säregen handbok för karriärister. Dessa båda är huvudpersoner i musikalen "Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig". Musikalen hade urpremiär på Broadway 1961 och fick sin Sverigepremiär på Oscarsteatern i Stockholm i september 1964.  Jarl Kulle gjorde stor succé som den unge fönsterputsaren Finch som listigt klättrade på karriärstegen.  Företagsledaren Biggley gestaltades av Sigge Fürst. Anna Sundqvist fick mycket beröm för sin gestaltning av en sexig och urblåst sekreterare.  "Allting klaffade exakt. Det var en fart, rytm, en samordning, en precision över det sceniska förloppet som gjorde att i synnerhet ensemblescenerna - inte minst piratdansen - framlockade ovationer inför öppen ridå" , skrev teaterkritikern Gunnar Unger i Svenska Dagbladet.  Recensionerna

Nu är säsongen i full gång för alla nyårsrevyer ute i landet. I Folkets Hus, ordenshus och bygdegårdar spelas det nyårsrevyer med lokala förmågor. Dessa ambitiösa glädjespridare lägger ner oräkneliga timmar av sin fritid för att roa sina invånare. Alla som varit med i en revyuppsättning vet att det är ett omfattande arbete.  När jag bläddrar bland mina programblad fastnar jag för Alerevyn som gavs i Skepplanda bygdegård 1985. Ale Teatersällskap bildades 1981 och där ingick ett 20-tal teateramatörer där alla gjorde det mesta själva - kläder, dekor, rekvisita, smink, foto, text, musik m.m.  En nyårsrevy bör som bekant spegla året som gått, både på det lokala planet men också det nationella. Från Alerevyn 1985 minns jag särskilt ett nummer om några sörjande pensionärer som sjöng om sitt kära Trollevik, ett äldreboende i Nödinge som kommunpolitikerna beslutat att lägga ner. Synar man programmet kan man se att det skojades med både Carola och Herreys som var omåttligt populära vid den

"Upptakten är ett snilledrag: svagt ljus över en sjaskig cafélokal, en sorgsen saxofon intonerar spelet. In stapplar Olivia i en fuktglänsande tunn klänningstrasa, lystet betittad av ett trött gäng musiker. Hon dras in i en dans med caféägaren, sliter sig loss och rycker åt sig en fäll för att skyla och torka sin våta  kropp. Under fällen ligger ett trasbylte, narren Feste, som skall bli hennes första trygghet i Illyrien.  Eva Bergman har publiken med sig med ens och släpper aldrig greppet om den" , skrev kritikern Hans-Ingvar Hanson efter att ha bevittnat premiären av Eva Bergmans uppsättning av William Shakespeares komedi "Trettondagsafton" på Backateatern i Göteborg 1991. I ensemblen fanns välkända namn som Ulf Dohlsten, Puck Ahlsell, Maria Hedborg, Stig Torstensson och Claes Malmberg. Särskilt uppmärksammad blev Maria Lundqvist för sin roll som kammarjungfrun Maria: "Kvinnliga komiker är en bristvara i teatern men med denna aktris ter sig framtiden l

Musikalkomedin "Skål" som fick sin urpremiär på Maximteatern i Stockholm hösten 1985 är en svensk originalidé av Lars Amble. Hans vision var att göra ett sjusärdeles "teatertrolleri" där det från början handlade mer om vad som skulle hända på scenen än vad det skulle handla om. Det som inspirerade mest var att använda scenens alla möjligheter där det ena sensationella scenbytet avlöste det andra. Tillsammans med teaterdirektörerna Magnus Härenstam, Brasse Brännström och Lill Lindfors skrev Amble ihop ett manus utifrån den ram som han skissat upp.  Handlingen rörde sig mellan åren 1900-2000 och kretsade kring ett ungt par, spelade av Beatrice Järås och Örjan Ramberg, som fått barn och söker bostad, medan farfar, Martin Ljung, tvingas sitta barnvakt. Genom dessa ungdomar tittade man tillbaka på hela seklet, som när den första dammsugaren kom år 1900, när cykeln uppfanns, när charlston slog igenom, när jazzmusiken kom o.s.v. Musiken i föreställningen var nykomponera