Nöjesvirveln

SOS, det låter som ett nödrop, men han kallades faktiskt så. Det handlar om Sven-Olof Sandberg (1905-74), mannen med en av Sveriges mest uppskattade sångröster. Han hade tänkt sig att bli skådespelare och efter att ha gjort några statistroller och tagit teaterlektioner fick han jobb hos ett resande teatersällskap. Han övergav teaterdrömmarna för ett tag och blev radiohandlare, först i Stockholm och senare i Sundsvall. Grammofondebuten kom 1926 och han sjöng sig snabbt in i svenska folkets hjärtan. "Mor, lilla mor", "När bröllopsklockor ringa", "Varje stjärna är mig kär" var några av melodierna som slog. Sentimental smörja ansåg en del, men sentiment är ju helt enkelt känsla och kan vara fullt uthärdlig bara den serveras på rätt sätt. 1929 var hans verkliga toppår, nära en och en halv miljon SOS-skivor pressades ut på marknaden, däribland "Säg det i toner" och "Tangokavaljeren". SOS blev folkparksidol, det sägs att folk inrättade

I februari 1981 var det premiär för Eva Rydberg Show på Berns i Stockholm. Föreställningen baserades på en TV-show som Eva gjort i Los Angeles föregående år. För regi och koreografi svarade Steve Merritt och i ensemblen fanns fyra amerikanska dansare: Brad Jeffries, Richard Bohannon, Forest Gardner och Craig Innes. Gästartist var Ewa Roos och för musiken svarade Peo Jönis orkester förstärkta med Tony Johansson. Showen gavs på Berns i två månader och fortsatte sedan på Kronprinsen i Malmö och avslutades med en sejour i folkparkerna.  "Vilken show! Man kan bara kapitulera. Två fina månader för Berns" , skrev Kvällsposten i sin recension. Gaby Wigardt i Svenska Dagbladet föreföll närmast besviken och menade att showen var för amerikaniserad och att regissören försökt göra en Hollywoodprodukt av Rydberg:  "Han låter henne sjunga sentimentala visor vilket är helgalet. En om cirkus t. ex. som ingenstans leder. Merritt borde väl veta att när svensk publik hör orden Eva oc

På nyåret 1957-58 var det premiär för Karl Gerhards årliga nyårsrevy i Göteborg, den här gången betitlad "Karl Gerhards luftslott". Vid revykungens sida fanns som så många gånger förut den göteborgska publikfavoriten Emy Hagman. "En nyårsdag i Göteborg är väl lika otänkbar utan Karl Gerhard som en revy av honom utan Emy Hagman - i Götet. Hon har göteborgarnas öra som ingen annan, Aristofanes själv undantagen förstås. Den fullsatta Cirkus formligen skakade av djupkänt Kal- och Ada-skratt när Emys fiskmånglerska kastade vittlingar omkring sig"  skrev Torsten Ahlberg i Svenska Dagbladet.  Här fanns den originelle komikern Holger Höglund, primadonnan Git Gay, Gunnar Knas från Casinogänget och inte minst Brita Borg. Det var i "Karl Gerhards luftslott" som Brita gjorde sin längtande sjömanshustru som sjöng "Utsikt från en bro" så smäktande och vackert att inte ett öga var torrt i salongen.  Här fanns också Karl Gerhards fina kuplett "13 å

"Nine" av Arthur Kopit och Maury Yeston slog ner som en bomb på Broadway 1982 och utsågs till årets bästa musikal. Oscarsteatern i Stockholm var först i Europa med att presentera detta stycke som fick premiär i september 1983. Musikalens centralgestalt är den italienske filmregissören Guido Contini, men egentligen handlar det om Federico Fellinis liv och livsverk och själva titeln "Nine" kan härledas till hans film "8 1/2".  Contini, alias Fellini, anländer till Venedig för att få ro att tänka igenom sitt konstnärsskap och sitt brokiga liv. Runt omkring honom samlas snart alla de kvinnor som på olika sätt inspirerat honom och givit honom kraft i livet. Hans hustru Lovisa börjar tappa tålamodet och vill skiljas, hans älskarinnor pockar på mer uppmärksamhet och hans producent hetsar på manusförfattandet.  Trots sina framgångar som filmregissör är Contini som ett litet barn. När omgivningen ställer för stora krav på honom, flyr han till mammas tröstande

"Revy" var en underhållningsserie på tre program som hade premiär i Sveriges Television den 7 november 1970.  Karin Falck var producent, Nisse Hansén kapellmästare, Gordon Marsh svarade för koreografin och lustifikationerna skrevs av manusförfattarna Bengt Linder och Björn Barlach. Artisterna som framträdde var Monica Nielsen, Isa Quensel och Jan Malmsjö. Programmen spelades in live inför publik på Cirkus i Stockholm utan några omtagningar. Karin Falck menade att det skulle vara mer livsglädje än perfektionism. Någon kameramiss eller en bortslarvad replik gjorde inte så mycket. Förutom de tre artisterna fanns en balett med i bilden också, fyra unga herrar och två damer.  TV-kritikern Ingvar Orre i DN talade om storsuccé redan efter första avsnittet: "Jag tycker mycket om den här blandningen och anser att Jan Malmsjö med sitt våldsamt oblyga utspel är en rejäl tillgång för oss som vill ha trevligt på lördagskvällarna." Åsa Wall i Svenska Dagbladet tilltala

Georg Adelly (1919-97) var en säregen komiker som i sin krafts dagar verkligen kunde krama skrattet ur en publik bara genom att få en stortå att stå rakt ut i luften. Han föddes i Gjövik i Norge, son till musikaliska cirkusclownen Fritz Adelly och lindanserskan Maria, född Hoffman. Georg ärvde föräldrarnas talang för underhållning, även om han aldrig kom att ägna sig åt cirkus.  Han började sin artistkarriär vid SSU-teatern i Örebro där han medverkade i nyårsrevyerna på Folkets Hus. Leon Landgren tände på Georgs komiska talang och tog med honom ut på folkparksturné tillsammans med Thory Bernhards sommaren 1946.  När turnén kom till Halmstad fanns revydirektören Gösta Bernhard i publiken vilket ledde till att Georg fick engagemang på Casinoteatern i Stockholm.  På Casino blev Georg Adelly en mycket uppskattad artist som ofta fick skratten att övergå i orkaner.   "Adelly är den levande människa som mest förefaller hämtad ur en tecknad serie. Hans plastik är lika surrealistisk som

Jag hörde att "Anne Franks dagbok" sänds som radioteater i P1, en repris från 1995. Det är bra, det är en pjäs som bör spelas med jämna mellanrum, inte minst för att nya generationer skall få ta del av Anne Franks öde.  Annes historia är identisk med tusentals andras. Familjen var judisk, och tillsammans med pappa Otto, mamma Edith och systern Margot flydde hon från Frankfurt i Tyskland undan Hitlers judeförföljelser. En lycklig barndom i Amsterdam - och så samma skräck igen när Holland ockuperades av tyskarna 1940. Till slut måste man gå under jorden. Man gömde sig i faderns affärshus vid Prinzengracht 263. I två år isolerade från yttervärlden skrev Anne den dagbok som kom att bli ett så viktigt dokument från andra världskriget. Så en dag stod Gestapo där med höjda pistoler mot Kleimann, Kugler, Miep och Elli - de fyra anställda på faderns kontor som var deras vänner och beskyddare. Den så skickligt kamouflerade dörren slogs in. Några andlösa ögonblick. Så var hoppet ute