Inlägg

"Lorden från gränden" - Fredriksdalsteatern 1970

Bild
"Skrattmusklerna på det teaterintresserade Sydsverige får ingen avkoppling i sommar. Det beror nu inte på att Fredriksdalsteatern i Hälsingborg spelar upp den gamla succén Lorden från gränden. Det beror på att Nils Poppe gör det.  När årets upplaga av Poppe-visionen slog ut bland häckarna i den vackert belägna friluftsteatern, så var det bara att konstatera: Det är så här - precis så här vi vill ha Nils Poppe. Han är totalt oemotståndlig."  Ovanstående rader är saxade ur Tony Kaplans recension i tidningen Arbetet den 22 juni 1970. "Lorden från gränden" var Nils Poppes verkliga paradnummer, han älskade rollen som den fattige kanonfotografen Bill Snibson som plötsligt blir arvtagare till en miljonär. Redan 1947 spelade han den på Södra Teatern i Stockholm, han kom sedan att ta upp den på repertoaren åtskilliga gånger under sin karriär. Vid Fredriksdalspremiären sommaren 1970 hade Poppe redan hunnit gestalta "lorden" bortåt 800 gånger. Annalisa Erics

Casinorevy på Hipp 1949

Bild
De populära Casinorevyerna med Gösta Bernhard i spetsen var pålitliga publiksuccéer på Casinoteatern vid Bryggargatan i Stockholm under 1940-talet. Deras amerikanska crazystil med snabba vitsar i uppskruvat tempo var något nytt för den svenska revypubliken.  Påsken 1949 drog crazygänget söderut för ett gästspel på anrika Hippodromteatern i Malmö med revyn "OH!" eller "Olympiska hetsen" eller "Pippi i kroppen" som den också kallades.  I ensemblen fanns bland andra Irene Söderblom, Arne Källerud, Georg Adelly, Ullacarin Rydén, crazytrion Tre Knas (Carl-Gustaf Lindstedt, Gunnar Knas och Curt "Minimal" Åström). Kai Gullmar svarade enligt programmet för "gudomliga melodier" men ingick också i ensemblen.  Programbladet är också crazyinspirerat. När man slår upp första sidan står det "HOPPSAN... nu har vi tryckt programmet upp och ner och bak och fram. Var god vänd!" Så får man vända programmet och börja bläddra bakifrån. A

En visit hos Hedebyborna 2019

Bild
När Sveriges Radio för några år sedan anordnade en omröstning om Sveriges bästa TV-serie genom tiderna så vann "Hedebyborna". Det är inte svårt att förstå varför. Jag såg nyligen om serien på dvd och trots det långsamma berättartempot så håller den fortfarande.  "Hedebyborna" är baserad på Sven Delblancs romaner och filmatiserades för TV 1978. Serien gick hem hos svenska folket och fick snart en fortsättning. Totalt blev det 18 entimmesavsnitt fördelade på tre säsonger. Här fick vi möta bönder och adelsmän, borgare och arbetare, gamla och unga i den fiktiva orten Hedeby i Sörmland 1937. Ett Sverige i brytningstid är vad "Hedebyborna" handlar om. Ofredens år väntar ute i Europa. Det gamla bondesamhället går obönhörligt mot sitt slut. Årensarnas flotte glider för sista gången ner för ån. En ritual från det förgångna upphör.  I rollistan fanns många av dåtidens största skådespelare. Ingvar Kjellson, lysande och oförglömlig som försupen adelsman. Per Myr

15 frågor till Birgitta Andersson

Bild
Är det något du skulle vilja ändra på i radio och TV? - Jag skulle vilja ha mer teater och gärna svenska serier om vår egen tid. Något hoppfullt med människor och miljöer som ger en kraft att leva, leva med en jätteförtröstan och stor glädje. Vad skulle du göra om du vore osynlig? - Ja, då blev det väl mest radiojobb. Tror du på ett liv efter detta? I så fall hurdant? - Självklart. Jag tror att det är helt enkelt underbart. Vilket är ditt tidigaste minne? - När jag hade krupit omkring i hönsgården med en alldeles ny finklänning och mamma blev så ledsen att hon grät. När var du senast rädd? - Idag. Var skulle du helst vilja bo? - I ett hus, i England, en våning i Paris, ett mindre hus på Rivieran eller ett stort hus på Djurgården. Birgitta Andersson Vad ångrar du mest i ditt liv? - Att jag började röka. Säg något som irriterar dig mer än allt annat? - Att det inte finns meningsfulla jobb för alla människor. Vilka tre människor, utöver dina närmaste, sk

Carl Z-revyn "Vad är det för fel på 1933 års modell?"

Bild
Redaktör Carl Zetterström, son till den legendariske Erik "Kar de Mumma" Zetterström, gick i sin fars fotspår och debuterade som revyförfattare 1971. Platsen var Scalateatern på Wallingatan i Stockholm och revyn fick heta "Vad är det för fel på 1933 års modell?"  Lars Amble anlitades som regissör och i ensemblen fanns Sif Ruud, Stig Grybe, Grynet Molvig, Olof Lundström samt Zetterströms livskamrat Birgitta Andersson.  I revyn gisslades de flesta 70-talsfenomen: ungdomskulturen där redan 30-åringar betraktades som mumier, rivningsvågen, miljöförstöringen, träningshysterin där många kände stress över att tvingas gymnastisera, lukta gott och äta sunt. Öppningsnumret var en parodi på Folkans nakenrevy "Oh Calcutta!" med ensemblen klädda i säckiga trikåer med alla känsliga organ markerade i tusch.  Föreställningen fick övervägande god kritik. Gunnar Unger i Svenska Dagbladet konstaterade att Carl Z kan stå på alldeles egna ben som revyförfattare men att han had

Alfhild & Ortrud - tanterna som retade gallfeber på Kurtan!

Bild
Kommer ni ihåg de två göteborgska tanterna Alfhild och Ortrud? De dök upp första gången i Kurt Olssons TV-show "Fådda blommor" där de satt i publiken och lade sig i föreställningen till Kurtans förtret. Alfhild i rutig kappa och grön basker var den rappkäftade och gåpåiga tanten som aldrig blev svaret skyldig. Ortrud i ljusblå kappa och rosa basker var lite sävligare och mer eftertänksam.  De båda tanterna gestaltades av Agneta Danielsson och Med Reventberg. De blev enormt populära hos publiken, kanske för att rollgestaltningarna var så rakt igenom äkta.  Efter att ha tjafsat med Kurt Olsson i två säsonger fick Alfhild och Ortrud en egen TV-serie 1990. Agneta Danielsson och Med Reventberg svarade själva för manus och regi. Här skötte tanterna ett café i Majorna där en del skumraskaffärer pågick bakom deras ryggar.  Man fick också följa med tanterna på strapatsrika utflykter bl.a. till Gekås i Ullared, hattparad i Trädgårdsföreningen, loppis på Kungstorget och en pensi

Barnprogrammet "Svenska Sesam"

Bild
Det finns en del oförglömliga barnprogram. Till mina favoriter hör "Svenska Sesam" från 1981. Förutom inslag med Mupparna från det amerikanska barnprogrammet "Sesame Street" så handlade serien om Gala-Teatern och dess personal. Teaterdirektören spelades av Magnus Härenstam. En stressad och snål man som mest ställde till oreda. "Detta är skandal, var är min personal?" var hans ständiga stridsrop. Där fanns primadonnan i Gunilla Åkessons gestalt. Primadonnan tog bussen till teatern och kom inte i Rolls Royce som alla trodde. Men primadonnefasoner hade hon.  När hon sjöng sina höga c:n så sprack glas och speglar på Gala-Teatern. Lill Lindfors spelade Millejor, teaterns allt-i-allo. Det var egentligen hon som fick allt att fungera. Hon betalade räkningar, dammade och skurade. Hon reparerade cyklar och målade scengolv. Och så tröstade hon direktören när han slog sig: "Stackars dirren, tulle lille, otur har han jämt vår kille. Tulle li