Nöjesvirveln

Det är många skådespelare som gärna talar om att dom började i branschen redan som julängel i lekskolan. Med Sten Ardenstam var det tvärtom. Han var 31 år när han påbörjade sin teaterkarriär. Då hade han varit handelsresande i glödlampor i tolv år. Senare blev han bilförsäljare, sålde engelska Hillman. Fördelen med hans säljarbakgrund var att han kom i kontakt med "vanligt folk". Han lärde sig vad Svenssons tyckte var kul.  Teaterdebuten skedde i musikalen "Saken är Oscar" på Oscars 1953. Framfusiga herrar blev hans speciella rollgebit, han hade mött många sådana och studerat attityderna och gesterna.  Att spela berusad var en annan gren där Ardenstam var oslagbar. I filmen "I död mans spår" spelade Sten Ardenstam en kille som inte kunde se en flaska utan att tömma den. Vid en tagning blev fotografen så full i skratt när han såg Stens apkonster i sökaren att han tappade greppet om kameran. Med tårarna rinnande ur ögonen sjönk han dubbelvikt ner i gräset.

Året var 1961. En i Sverige okänd norsk komiker stod i sjömanskostym på Lisebergs stora scen och fick publiken att kikna av skratt när han berättade om flickorna i Lissabon. Så kom Ulf Thorén och gav honom chansen i TV och snart skrattade hela Sverige åt hans monolog "I marinen", som den egentligen heter. "Det dom har det har dom ju här i Lissabon" , var hans svar när fartygets befäl höjde ett varningens finger och sa åt honom att flickorna i Lissabon inte hade något mer att komma med än flickorna hemma i Oslo.  Arve Opsahl hette skådespelaren som framförde detta klassiska revynummer. Det sägs att han blev hedersgäst hos portugisiska turistbyrån tack vare denna upplysning. Arve var sedan länge en etablerad artist hemma i Norge. Scenkarriären började på 1940-talet och han blev med tiden en av Norges mest folkkära skådespelare. Han medverkade i en lång rad revyer på Chat Noir i Oslo, var engagerad vid Oslo Nye Teater, gjorde ett stort antal grammofoninspelningar

Berndt Westerberg (1902-79). Minns ni den östgötska sjörövaren i Knäppupps "Funny Boy", han som hörde så ille på ene örat... Mannen som fällde den bevingade repliken hette Berndt Westerberg.  Hans föräldrar ville att han skulle arbeta på kontor. Han gick dit och sökte jobbet men förklarade att han egentligen inte var intresserad. När detta kom till föräldrarnas kännedom rymde han med ett resande teatersällskap, då var han blott 15 år gammal.   Under sitt liv hann Berndt Westerberg avverka de flesta scener i det här landet inklusive folkparker och Folkets Hus. Han jobbade på Intiman, Scala, ABC-teatern, Riksteatern, Dramaten, Tantolundens friluftsteater och Folkan. I Stockholm var det egentligen bara Södran och Vasan som han inte hann med. Under flera säsonger var han ett pålitligt namn i de populära Klangerevyerna och han hade även engagemang hos Karl Gerhard.  Allra bäst trivdes han på Lisebergsteatern i Göteborg, där medverkade han i en lång rad uppsättningar tillsamm

"Pusseldrömmar" var en enmansföreställning av och med Carl-Einar Häckner som hade premiär på Aftonstjärnan i Göteborg hösten 2006.  Här visade Häckner upp ett lysande clowneri som förde tankarna till storheter som Charlie Chaplin, Nils Poppe och Victor Borge.  Han överraskade med en lekfull musikalitet och smått absurda monologer.  Efter sejouren i Göteborg fortsatte föreställningen på turné i Riksteaterns regi och avslutades med ett längre gästspel på Orionteatern i Stockholm.  Recensenterna överbjöd varandra i lovord  "Carl-Einar Häckner i högform. Med en oefterhärmlig mimik har han publiken i sitt grepp från det första trolleritricket till den sista monologen"  skrev VLT. "Ett magiskt drömpussel"  hette det i G-P.  Jag tycker att Mikael Löfgren i DN slår huvudet på spiken i sin recension:  "Det roliga med Häckner är att han inte hela tiden anstränger sig för att vara bra. Tvärtom vinglar han ofta på gränsen till det direkt pinsamma oc

Georg Adelly (1919-97) var en säregen komiker som i sin krafts dagar verkligen kunde krama skrattet ur en publik bara genom att få en stortå att stå rakt ut i luften. Han föddes i Gjövik i Norge, son till musikaliska cirkusclownen Fritz Adelly och lindanserskan Maria, född Hoffman. Georg ärvde föräldrarnas talang för underhållning, även om han aldrig kom att ägna sig åt cirkus.  Han började sin artistkarriär vid SSU-teatern i Örebro där han medverkade i nyårsrevyerna på Folkets Hus. Leon Landgren tände på Georgs komiska talang och tog med honom ut på folkparksturné tillsammans med Thory Bernhards sommaren 1946.  När turnén kom till Halmstad fanns revydirektören Gösta Bernhard i publiken vilket ledde till att Georg fick engagemang på Casinoteatern i Stockholm.  På Casino blev Georg Adelly en mycket uppskattad artist som ofta fick skratten att övergå i orkaner.   "Adelly är den levande människa som mest förefaller hämtad ur en tecknad serie. Hans plastik är lika surrealistisk som

Jarl Borssén var gästen med minimala gester i TV-succén "Gäster med gester". Det gällde att få fram en mening med hjälp av charader. Medan de andra aktörerna ofta flaxade och rullade runt på studiogolvet stod Jarl Borssén i stort sett stilla. Han bara höjde ena ögonbrynet, gestikulerade lite med händerna, satte pekfingret i luften och såg så där underbart klurig ut som bara han kunde, eller totalt nollställd. Jarl Borssén var verkligen de små medlens mästare. Man kan säga att han var Per Anderssons raka motsats, för att dra en parallell till en nutida komiker. Jarl hade förmågan att bara stå helt stilla och tyst medan publiken skrattade sig fördärvade. Hans förebilder var de brittiska komikerna Laurence Oliver och Alec Guiness. Jarl Borssén (1937-2012) Jarl Borssén började redan som ung att spela lokalrevy hemma i Borås. I mitten av 1960-talet for han till Stockholm och sökte jobb hos Kar de Mumma på Folkan.  Inga Gill lär ha suttit i salongen när Borssén gjorde sitt

Året var 1961 och platsen Linköpings Folkets Hus. Folkparkerna arrangerade sitt årliga artistforum där nya talanger skulle visa upp sig med hopp om att få framtida engagemang. Det hade varit en ganska sömnig tillställning. Olle Björklund var presentatör och hade haft många nervösa debutanter att tala lugnande ord med, men få som verkligen kunde betraktas som fynd. Den församlade skaran av folkparksgubbar hade försjunkit ner i en dvala som knappast räckte till för en hövlig applåd åt vad som bjöds. Det var då det hände! In på scenen kom ett yrväder från Trollhättan vid namn Laila Westersund. Olle Björklund började tala vänligt och snällt med henne. Till sist tyckte yrvädret att det kunde vara nog snackat: - Är du nervös? frågade hon. Och så rev hon av två nummer till eget gitarrackompanjemang, det första en parodi på den rockande samen och hans "Vid foten av fjället" och därefter den populära schlagern "April April" där hon klämde i med en rejäl busvissling i r

"Världens roligaste aktör är svensk. I Blåjackor, en svensk filmoperett, heter huvudrollsaktören Nils Poppe och han är så rolig att åskådarnas skratt inte upphör en sekund under hans scener utan helt och hållet dränker dialogen. Mer borde inte behövas för att Hollywood och de stora amerikanska filmbolagen skall vifta med kontrakt för att få Poppe, den roligaste aktören i världen". Ovanstående rader är hämtade ur France Soir, Frankrikes största tidning, när filmen "Blåjackor" gick upp på biograferna i Paris 1945. Sagan om Nils Poppe (1908-2000) började inte så bra. Som nyfödd lämnades han bort till en änglamakerska. Genom vanvård gjorde de barnen till "änglar".  Men lille Nils räddades till livet av det fattiga paret Anders och Amanda Jönsson från Möllevången i Malmö.  På det viset blev han Nils Jönsson och växte till, om inte så värst mycket i längd (1,67 till slut) så i styrka. Han tränade brottning som ung och senare i livet erövrade han tyngdlyftar

Jag läste att den härlige Skövdekomikern Runo Sundberg helt nyligen fyllde 90 år! Grattis! Runo blev rikskändis med monologen "Lanthandlar´n", den harklande gubben som drivit en handelsbod på Västgötaslätten i många herrans år men tröttnade när stamkunderna svek och började göra sina inköp i "staaaaden". - Vi handlar inte av dej längre för du har ingen service! - Nej, inte tänker jag ta hem nån heller. Det blir bara liggande i hyllorna... Men det gick trögt för "Lanthandlar´n" i början. Vid premiären i Norrköpings Folkets Park valborgsmässoafton 1967 blev monologen en flopp. Stadsborna kände ännu inte till problemet med nedlagda lantaffärer. Men tiden hann ifatt även tätortsbor.  I december 1969 framförde Runo sin monolog om "Lanthandlar´n" i teves "Önskeprogrammet 90 1950" och då slog det till ordentligt. Nu garvade hela Sverige åt den filosoferande handelsmannen som för tio öre skar så nära falukorven han kunde...  Einar Svensson