Några ord om Gun Jönsson

-
Regissören och skådespelerskan Gun Jönsson var ett cirkusbarn, närapå född i manegen då båda hennes föräldrar var cirkusartister. Själv började hon dansa som 7-åring i Operans balettskola. Hon hamnade så småningom i Casselbaletten och fick åka ut i världen på turnéer, till Portugal, Spanien och Frankrike.
Men Gun började känna en allt större dragning till teaterkonsten och reste hem till Sverige för att studera på Gösta Terserus teaterskola, vilket ledde vidare till Dramatens elevskola.

Gun Jönsson (1929-2021)

Efter några år vid Dramaten följde engagemang vid Riksteatern, Stadsteatern i Norrköping - Linköping och Folkteatern i Göteborg. 
Hon började allt mer intressera sig för regi och fick chansen på Göteborgs stadsteater där hon satte upp pjäsen "Om sju flickor" som blev en jättesuccé. De kommande åren blev det många regiuppdrag både i Sverige och Danmark. 
1978 kom hon tillbaka till Stadsteatern i Norrköping - Linköping, den här gången som teaterchef. Hon orkade med uppdraget i tre år. 
För den breda allmänheten är Gun Jönsson mest känd som den vänliga lantbrukarhustrun Lisa Persson i SVT:s långlivade dramaserie "Hem till byn" 1971-2006. Lisa och hennes familj tvingades bryta upp från byn för att bosätta sig i betongförorten Gårdsten utanför Göteborg, där vi fick följa deras vardagsbekymmer. Den sista omgången av "Hem till byn" åtog sig Gun även att regissera.
När hon nått pensionsåldern blev det flytt till Falkenberg där hon startade Teater Boudoir som var 40 kvadratmeter stor, inklusive loge och dusch. Förmodligen Sveriges minsta teater, den rymde endast 30 åskådare. Där varvades teaterpjäser med poesi- och berättaraftnar. 
Nu har Gun Jönsson gått bort, 91 år gammal. Hennes tankar om döden ventilerade hon i en intervju redan 1975 när hon regisserade TV-pjäsen "Gränslandet".
- Min död är min och det måste omgivningen acceptera. Vill jag tala om döden så skall jag få det. Jag skall ha rätt att leva min sista tid så intensivt som en människa ofta gör om hon lever i skuggan av döden.

Se även:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ulf Elfving och bapelsinen

-
Bild
Radioprataren Ulf Elfving fyller 80 år idag och det kan vara på sin plats att uppmärksamma hans mest populära radioprogram "Upp till tretton". Programmet kan närmast beskrivas som ett "Ring så spelar vi" för barn. Här fick barnen ringa in och snacka med programledare Elfving, svara på en tävlingsfråga och få en önskelåt spelad. Svarade man rätt fick man en eller flera grammofonskivor i vinst. "Upp till tretton" hade premiär 1970 och blev en långkörare. Cirka 5 300 telefonsamtal senare lade Elfving på luren, sista programmet sändes 1992. I det sista programmet gjorde Ulf Elfving en kupp. Alla tävlanden fick storchanspris, det vill säga fem LP-skivor. De som hade syskon fick en extra skiva. De barn som inte kunde svaren fick generösa ledtrådar för att kunna svara rätt på frågan. Den kuppen kostade Sveriges Radio ca 8 000 kronor i skivkostnader. Ulf Elfving 80 år idag. Det blev många minnesvärda samtal från snacksaliga och impulsiva barn under de 22 åren som
Läs mer

"Sound of Music", Folkan 1982-83

-
Bild
Rodgers och Hammersteins "Sound of Music" är en av 1900-talets största musikalsuccéer. Den hade urpremiär på Broadway 1959 där den spelades 1 443 gånger. I London gick den sex och ett halvt år i sträck. 1965 kom den flerfaldigt Oscarsbelönade filmversionen med Julie Andrews i den kvinnliga huvudrollen.  Förväntningarna var således stora när "Sound of Music" äntligen fick sin Stockholmspremiär på Folkan hösten 1982. Det var en jättesatsning med ett 70-tal personer engagerade varav 35 på scenen. Men teaterchefen Olle Kinch kunde känna sig lugn då merparten av föreställningarna var utsålda redan före premiären. Handlingen torde vara bekant för de flesta: Den okynniga klosternovisen Maria skickas som guvernant för sju barn hos en kapten som är änkling och heter von Trapp. Barnen är militäriskt drillade, benhård disciplin gäller. Men i och med Marias ankomst kommer sång, dans och lek in i det glädjelösa hemmet.  Efter hand uppstår tycke, inte bara mellan Maria och barnen
Läs mer

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp

-
Bild
Jo, visst fanns det en vägförvaltning i Skultorp. Den blev rikskänd tack vare sketchen "Sjukkassan" som Sten-Åke Cederhök och Rulle Lövgren gjorde sådan succé med i tv-serien "Låt hjärtat va me" 1969. Sketchen handlar om hur Sten-Åke ringer till sjukkassan för att sjukskriva sig men möts av en automatisk telefonsvarare. Han ringer upp igen men hamnar istället hos vägförvaltningen i Skultorp där han möts av en mycket västgötsk telefonsvararröst: "Detta är vägförvaltninga i Skultôrp. Jour... jour... ja, han som har hand  om´et..."  Sketchen skrevs till en Skaraborgsrevy i slutet av 1950-talet. Upphovsmannen hette Curt Dahlin och var revypappa i Skövde men Rulle Lövgren var med under sketchens tillkomst.  Automatiska telefonsvarare var ett nytt påfund och man ringde runt till olika ställen för att hitta inspiration. Poängen kom när man ringde till vägförvaltningen i Skultorp där man hittade den verkliga förebilden till telefonsvararrösten. Vederbörande ku
Läs mer