Sigge Fürst - folkhemmets underhållare!
Kommer ni ihåg den snälle poliskonstapeln Björk i 1950-tals-filmerna om mästerdetektiven Kalle Blomqvist? Lång, stark, med avsevärd pondus och en vänlig glimt i ögat. Det var Sigge Fürst som gestaltade den rollen så bra.
Inget konstigt med det, Sigge hade nämligen varit polis på riktigt. I fem år patrullerade han barndomens gator från Valhallavägen ner mot Roslagstull. Sibirien kallades distriktet av andra stockholmare, för att det ansågs ligga så okristligt långt från stadens centrum.
Så småningom blev han skådis och skulle spela polis i en av Sigurd Walléns filmer. Wallén regisserade och instruerade:
- Herr Fürst, när ni nu ska anhålla den här boven, tar ni tag så här...
- Men så kopplar man inte ett grepp! Jag vet för jag har själv varit polis.
Sigurd Wallén tog sig för pannan och kved:
- Åh, denna förbannade sakkunskap!
Sigge Fürst (1905-84)
Sigge Fürsts långa skådespelarkarriär låter sig inte sammanfattas på några få rader. Några ungefärliga siffror: Han medverkade i närmare 130 långfilmer, över 100 pjäser, revyer och musikaler på samtliga av Stockholms teatrar, inkl Kungliga Operan. Han var teaterdirektör för Vanadislundens friluftsteater under nio år. Lägg till ett oräkneligt antal grammofoninspelningar och medverkan i mer än 1000 radio- och TV-program.
Genom sitt programledarskap i radiounderhållningen "Frukostklubben" blev Sigge Fürst riktigt folkkär. Den klassiska radioserien började sändas redan i mitten av 1940-talet och pågick fram till 1978. Tvättkorgar fyllda med lyssnarpost skvallrade om Sigge Fürsts oerhörda popularitet ute i folkhemmen. För folkparksarrangörerna var Sigge Fürst också ett pålitligt kort, han drog storpublik var han än framträdde.
Medaljens baksida var att Sigge med åren blev så starkt profilerad som hejig estradunderhållare att publiken inte ville ta honom riktigt på allvar som dramatisk skådespelare.
Länge samarbetade han med Lennart Bernadotte, då denne var Barnens Dags-general i Stockholm. Och då greven sen tog hand om Mainau fanns en stående inbjudan till Sigge att komma och hälsa på.
En gång hade Sigge bilat i södra Tyskland med sin familj och eftersom barnen föreföll mycket imponerade av att pappa Sigge kände en greve och slottsherre styrdes kosan till Mainau, den vackra trädgården beskådades och så bultade man på slottsporten.
En hushållerska, klädd så fint i svart och vitt öppnade. Hon meddelade att greven och grevinnan rest bort på några dagar. Sigge bad att få lämna en hälsning, fick en bit papper och skrev: "De hjärtligaste hälsningar från Sigge Fürst."
Hushållerskan läste lappen, såg ordet "Fürst" = furste och sjönk rodnande ner i en djup hovnigning.
- Så sorgligt att grevparet inte är hemma. Men fursten kanske ändå vill stiga på? Jag kanske får bjuda Ers Höghet på någon förfriskning?
Men Fürst fick mycket brått att ge sig iväg. Och när han kastade en sista blick mot porten stod den tyska hushållerskan där fortfarande och neg.
Se även:
Jovisst minns jag Sigge. Under min barndoms lördagsmorgnar i väntan på att familjen skulle stiga upp knäppte jag på Frukostklubben på radion och lyssnade på Sigge. Jag vill minnas att också jag lyssnade på sånggruppen Gastarna och Papegojorna som underhöll i refrängstil i radion på tidiga helgmorgnar under en kvart eller så?
SvaraRaderaJag tror programmet du nämnde hette just "Refrängen".
RaderaSå var det! Som sagt minnet kan lägga ihop fel, kanske det inte ens sändes på helgmorgnar och inte ens i min barndom utan senare.
RaderaJa, både Frukostklubben och Gastarna kommer man väl ihåg. Dickie Dick Dickens var också något som lyssnades på.
SvaraRaderaJavisst, Dicke Dick Dickens med Martin Ljung var ju också en klassisk radioserie. Kanske ett ämne för ett framtida inlägg.
Radera